kollras, bedragas af det förflutnas glans och
som ick: systematiskt gjort sig till slafvar för
en pers eller ett namn: I edra medtäflare
orleaniser och legitimister, sen j verkliga fien-
der. Di: hafva samma åsigt om eder. Do3 be-
kämpa eder; j striden emot dem. Deras upp
böjelse skulle vara eder förnedring. Men j
ren icke allenast partimön, icke allenast an-
hängare af en person och ett system; j ären
äfven medborgare. I sistnämnde egenskap b2-
böfven j icke frukta någons öfverherrskap; in-
tet förtryck hotar eder, utan j kunnen sjelfve
triumfera gexom folksakens allmänna seger.
sRepubliken säger slutligen till alla: genom
mig skolen j icke ailenast undgå det eller det
partiets exklusiva, ensidiga herravälde; jag
ställer eler icke under någons öfverherrskap.
Jag gör eder delsktige i den allmänna natio
nalsuveråniteten. Jag skal åt hvar och en af
eder gifva de största fri- och rittigheter som
j under mågon regering kunnen åtnjuta.
Se der orsaken, hvarföre republiken har
bestått och hvarföre den skail bestå.
Dea leder till samhålligtet, då allt utom
densamma söndras. Den är den enda sätra
princip för regeriogsmakten, sedan alla andra
firegående regeringsformer, den absoluta mon
arkien, den tempererade monarkien, kejsare-
dömet, fallit af sig sjelfva. Den är nationen )
hela inbe.reppet sf dess rättigheter, dess malt,
dass intres:en, medan allt det öfriga endasi
gruadar sig på de inbördes fieadiliga ansprå-
kens egoism, på de ständigt besegrade attenta-
ternas vanmakt, på de rent personliga intres-
senas inskränkta hasis. .
De onstöndi,heter, som beledsaga Februari-
revolutiorens tredje årsdag, äro un tvilvel
allvarsamma. Men ju eslivarsammare de äro
med dest mera hopp och eathus asm helsa vi
denna årsdag, ty desto mera lysande skall den
seger blifva, som kommer att siadfästa repub-
sken. För att icke tvifla derpå, är det nog
för oss att å ena sidan betrakta republiken :
och för sig sjelf, i dess principer, i dess band-
lingar, och å andra sidan att draga oss til!
vinne: hvilka dess motsilåndare äro, och att
ä ven betrakta dem, deras handlingar och de-
ras principer.
Republiken är den enda styrelseform som
k:n passa för Frankrike; den endast ken sam
manfitta ata förhoppningar, realisera alla önsk-
ringar, skydda alla rättigheter, tillfredsställa
a!la intressen inom landet. Partierna skull
endast kuana gifva Frankrike en styrelse efie;
deras eget sätt, — trångbröstad såsom dera:
passioner, föråldrad såsom deras fördomar
exoistisk såsom deras önskuirgar, ovaraktig så:
som allt hvad icke hvilar på fo!kets universalitet
Låtom css derföre med tacksamt hierta är:
den revolution, som gifvit oss republiken! Hel
den årsdag från hvilken denna revolution för.
thrilver sglo