sterliga funktionärerna. Jag skulle dermed äfven adla mig sjelf, som, då jig nedskrifver detta, pekså besörjer ett till församlingstalet icke rörende göromål. Om något tadel här eger)sr vom, så är det blott och bar: rigtedt mot sjelfva! len kyrkliga insutultionen. Tänker mean sig nu, det vore den kyrkliga äirarekorpsen, i strid mot sin bestämmelse så-j!? om Guds rikes härolder, blott ett levitiskt esterskap, som, likasom leviterna i G. T. hade. in tempeloch offertjenst att besörja, så äfven . ade till sitt egentliga kall blott det, att fullsöra de af lagen och allmänna seden anhefallda ivVrklisa funk ioner och rine cå hardo Intat elså ligger uppenbart i dagen, huru fjerran delt -lännu äro från vårt kyrkoväsende. r I Hvad särskildt hufvudstaden vidkomme-, sålt Ifinnes bland de 8 territoriala församlingar, ilr I hvilka han är fördelad, med undantag af Kungsholmsförsamlingen, ingen enda, der folkmäng1 den icke öfverstiger 7000. Uti de öfriga 6, utom Adolf Fredriks, öfverstiger den 410,0001i samt uppgår i St. Catharina ända till öfverö 14,000. Att lära känna en sådan folkmängd. helst der så täta flyttningar ega rum, kan icke ! lJannat än öfverstiga en mans förmåga. Hus; I förhören, hvilta ilandsorterna, der rotarna van; lligtvis äro små, mestadels ärnu ordentligt be-ls I vistas, erbjuda der åtminstone något tillfälle n latt lära känna församlingens sedliga och reli-ju Igiösa tillstånd, fastän besök i husen uti vårt !Y land icke, såsom i andra kyrkosamfund, enligt : gällande praxis ega rum, ehuru kyrkolagen till a dem uppmanar. Här åter, der rotarna äro sål stora, att intet rum, utom templet sjelft, skulle , kunna rymma dem, bevistas de kanhända icke g af 10 eller 20 personer. De qvarstå alltså så-la som en tom formalitet, som i sitt närvarande s skick utan skada kunde borttagas. Här eger! pastor således allsintet tillfälle att, mer än utaf l tillfälliga drag och omständigheter kan inhem-l; tas, lära känna sin församlings religiösa och sed-l, Iliga tillstånd; lågt mindre att träda i en perIsonlig beröring med sin församlings medlemmar d Isamt öfver någon direkt förbättrande inverkan ! Ipå sin församlings religiösa och sedliga tillstånd. Pastorn samt öfriga lärarne i församlingen äro, såsom läkaren, här endast till hands för den t som sjelf behagar söka dem. De hvilka icke lj för förrättningar behöfva det, — och att någonlr blott af religiöst intresse söka någon, hörer tilllt sällsyntheter — kunnaiföljaktligen här tillbringa S hela sin tid, utan att hvarken pastor sjelf eller! någon annan bland presterskapet känner dem I ens till utseendet. Man an här tillbringa, hela sitt lif, utan att vara inskrifven en gångla i en församling. Att upprätthålla den gudstjenstliga ordningen, begrafva, viga och döpa,lt är också det enda ändamål, som man medla prestens kall här synes hafva afsett. Man harj? vid oäkta barns födsel, i kraft al kongl. för-! ordningen af den 47 Okt. 1778, tillstadt fördöl9 Jandet af barnaföderskans namn, till och med för kyrkoherden inom församlingen samt förls den prest, hvilken förrättar barnets dop, ochlb dermed indirekt antydt, såsom det synes, atth detta är ett osedligt förhållande, det han ejlv heller bör beifra. Predika, viga, döpa barn,! begrafva — detta är prestens kall, skref ock: så en Stockholmskorrespondent i Götheborgs, H. och S. Tidning för några år tillbaka. Spor-u telsystemet ock den föga beröring som mellan la: presterskapet och församlingsboerne, åtminstone lsi den stora mängden af desamma, här eger rum,d kan derföre här lätta underhålla den tankan, a att när man betalt den tilikallade presten för d hans förrättning, och detta hederligt kanhända, ., man för öfrigt icke har något med presterska-si pet eller kyrkan at skaffa. Pisköremedlen,m presternes egentliga lön, betraktas också icke lm såsom en laglig gärd, utam blott som en frivil-9 lig gåfva. De böcker, hvaruti gärden anteckI nas, hafva derföre också fått ett binamn: Tiga garböcker. En närmare beröring emellan pre-lm sterskapet och församlingen, samt någon sedliz inverkan från det förra, eller hvad man i andra Ja protestantiska länder kallar själavård, kan utafloc anförda skäl bär omöjligt ega rum. Försam-t lingarnas storlek förbjuder det till och med 2 för det mest brinnande nit och den mest outD tröttliga verksamhetsörmåga. Pastorerna, del; egentliga vårdarne af församlingen, äro, förutan en ganska tidsödande expedition och all denl-re tid, som gästfriheten tager i anspråt, dessutom Jde öfverhopede med kommunala bestyr. De, hvil-b ka lagligen åtfölja hvarje pastors kall öfverhufO vud, att vara ordförande i sina resp. försam-, lingars sockenpstämmor, kyrkoråd och fattig-g, vårdsstyrelse, att hafva uppsigt öfver försam-lr lingens skolor och vara medlemmar af Konsi-lde storium, torde härvid kanhända utgöra detlde minsta antalet. Nuvarande pastor i Storkyr-!tf ko församlingen, t. ex., är dessutom ordförande i Konsistorium och v. ordförande i kongl. skolsl direktionen, och har i dessa båda egenskapery en befattning, som uti andrz2, visserligen större, m stift anses erfordra sin egen man. Men ytter-lsi ligare är han: ledamot i direktionen för Ele-li mentarskolan, ständig ledamot och v. ordföran-de de i Stadsnämnden, ledamot af Frimurarebarnbus-direktionen, ledamot i Sabbathsbergs fat: tig-direktion, ledamot af direktionen för Allmänna Enkecch pupillkassan, sjelfskrifven lir representant, fulimäktig i banken, ledamot aflis prestesiåndets kansli-direktion, ledamot bland deot puterade för tryckfrihetens vård, alia sällskaper och ordnar, af hvilka han dessutom är ledamor, att förtiga. Hvad komministrarne vidkommer, så äro dessa, såframt de icke äro dess mer tillitade med fö:rättningar, uti de flestalpri församlingar så illa lönade, att de ej kunnalb: utan bekymmer egna sin tid åt arbetet, äfven):e om de med närvarande kyrkliga författningb ens derti!l funne någon vpprmuntran. Den ieke! obetydliga tid, som kellets lagligen dem ålig-:; savde funktioner lemna dem öfrig, egna de sö derföre åt andra för kalet främmande göromål. lni Somliga hafva privatskolor, andra andra bigö-l:e romål. Mer än ett ordentligt uppfyllande af den dem lagligen ålagda del uti den kyrkliga me-d: chanismen fordrar man icke heller af dem. En! komminister uti den folksikaste församlingen har för det närvarande den trägna bibefattningen,, att vara notarie i prestes:åndets kansi, en an-),3 can aktad komminister har förut varit sckre-lir. terare i samma stånd. Jeg har med det nulo?o anmärkta också ingalunda velat tadla de prea