der hela vägen bevärdiga den olyckliga med
en enda fråga. Hvad den arma öfvergifna un-
der dessa timmar led, i sin trånga, tillslutna
bur, kan blott ett qvinligt hjerta fatta. Hvad
förestod henre? Hennes förvirrade fantasi
kunde lyckligvis icke föreställa sig den vul-
kan, som raade i den omensklige mannens
bröst, hvilken då lide!sen bemäktigat sig hans
sjä!, syntes nära beslägtad med djefvulen. A!-
ven då man med bärbåren böll utanför ett
kloster och Sampietro befalide henne ati bikta
och utbedja sig absolution i helgedomen, :nade
hon ingentiog; bon snarare gladde sig åt den
andliga trösten, och ingen tanke vaknade hos
henne att bönfalla om de fromma fädernas
skydd emo! hennes tyrann.
XI.
På en stenbänk framför Bastelicas hus satt
Pasqua!, portvaktaren, och betraktade de tunga.
moln, hvilka ifrån hafvet voro i annalkande:
emot staden och allt tätare och svartare upp
tornade sig. Elan sade dervid för sig sjelf:
Det liknar sig till ett oväder som under
sjelfva hundd:garne, och det är 1.k:äl långt
dit. N:, det är så — unga flickor äro yra och
ostadiga ccb det bl:xtrsr stucdom i M:j må-
nad Mea för berrskapet på hafvet torde det
icke vara å angenämt, on för mig i detta
gaml:, toma steanäs e. Eu bön under blixt
och dunder utlalar sig dock dubbelt bitire då
man är två tler tre Generalen hade ock
kunnat gjort ngot bättre, än att befordra mig
til portvaktare Väl hade man många svåra
stunder vid has sida, men enformiga voro de
åtminstone icie.n
Gå pande steg ban upp fir att gå in i hu-
sat, då en fremmanie kon och frågade bonom
efter general Buasteuc:s bining.
Ni stöter så godt som med nä an deremot;
men ingen 2få herrskapet, utom jag, är hemma.
Ala äro på resor och ämna sannolikt icke så
sna:t återvända.p
Den fremmande sänkte tanvkfull de mörka
ögonen och lemnade paörtvaktaren tid att be-
trakta sig.