der hela vägen bevärdiga den olyckliga med en enda fråga. Hvad den arma öfvergifna under dessa timmar led, i sin trånga, tillslutna bur, kan blott ett qvinligt hjerta fatta. Hvad förestod henre? Hennes förvirrade fantasi kunde lyckligvis icke föreställa sig den vulkan, som raade i den omensklige mannens bröst, hvilken då lide!sen bemäktigat sig hans sjä!, syntes nära beslägtad med djefvulen. A!ven då man med bärbåren böll utanför ett kloster och Sampietro befalide henne ati bikta och utbedja sig absolution i helgedomen, :nade hon ingentiog; bon snarare gladde sig åt den andliga trösten, och ingen tanke vaknade hos henne att bönfalla om de fromma fädernas skydd emo! hennes tyrann. XI. På en stenbänk framför Bastelicas hus satt Pasqua!, portvaktaren, och betraktade de tunga. moln, hvilka ifrån hafvet voro i annalkande: emot staden och allt tätare och svartare upp tornade sig. Elan sade dervid för sig sjelf: Det liknar sig till ett oväder som under sjelfva hundd:garne, och det är 1.k:äl långt dit. N:, det är så — unga flickor äro yra och ostadiga ccb det bl:xtrsr stucdom i M:j månad Mea för berrskapet på hafvet torde det icke vara å angenämt, on för mig i detta gaml:, toma steanäs e. Eu bön under blixt och dunder utlalar sig dock dubbelt bitire då man är två tler tre Generalen hade ock kunnat gjort ngot bättre, än att befordra mig til portvaktare Väl hade man många svåra stunder vid has sida, men enformiga voro de åtminstone icie.n Gå pande steg ban upp fir att gå in i husat, då en fremmanie kon och frågade bonom efter general Buasteuc:s bining. Ni stöter så godt som med nä an deremot; men ingen 2få herrskapet, utom jag, är hemma. Ala äro på resor och ämna sannolikt icke så sna:t återvända.p Den fremmande sänkte tanvkfull de mörka ögonen och lemnade paörtvaktaren tid att betrakta sig.