VANINA).
HISTORISK NOVELL år TERMO.
. x.
En lång vinter lade sig öfver den vi snande
srönskan och en lång, frostig vinter öfver Va-
ninas hjerta. Några få måneder, till största
delen upptagne af Bastelicas re or tiloch ifrån
hufvvdstaden, skänkte henne icke den stilla
husliga glädje, som hvarje ung maka har rätt
att vänta. Sampietro visade henne väl en viss
aktning, men hela hans uppförande emot de
omgifvande hide blifvit grofvare, hårdare; hans
inre förbittring tilltog under overksamheten,
hans tavkar voro gift, hans ord gala; och di
det blef kunnigt, att senaten i Genua, om han
iuter syntes på Korsikas kuster, satt ett högt
pris på hans hufvud, så steg hans vildhet ända
Lill raseri och för första gången pi linge log
Kugenia, då det skäggiga odjuret tog afsked
och gick ned till hamnen, der ett segelfirdigt
skepp, för att föra honom til Constantinopel,
indtligen väntade.
Diu lemnar icke mitt hus, till dess jag åter-
kommer,, sade han strängt vid afskedet. Pas-
qual bevakar porten; Malespina och dina kor-
sikaner skola skydda dig.
Så var nu Vsnina åter allena, en fånge i sitt
eget hus, tvedrägt och ett blodigt religions-
krig i landet, och den öfvergifna utan under-
rättdser ifrån alla med hvilka naturen när-
mar: förenat henne. Blott Eugenia förblef
henres tröst, men äfven hon ökade ofta hen-
nes stilla vemod, då hon oförsigtigt vidrörde
scemn i Fontainebleau och den ädle Luciano,
som kanhända längesedan förblödt och hvilade
på grafplats, och hela Frankrike var vid den
tider en sådan.
Du kan icke vara lycklig, och icke heller
lyekliggöra!s Dessa ord återljödo allt oftare,
allt högre i Vaninas själ och gnagde qväljande
på hennes väsende. Medvetandet af ett för-
felacdt KE är den mest marterande känsla i ott
memmniskobröst! Vaninas kraft och tålamod för-
) Be A. B. JM 53, ös, 56 ö7 och 58.