lamades och öfvergick till feberaktig ångest
religionen sjelf förmådde icke, som annars, ned-
tysta de hemska zningarne och förjaga de dy-
stra bilderna ifrån hennes drömmar.
Så tillbragtes den långa vintern utan under-
rättelser ifrån Sampietro, utan budskap ifrån
slottet Örnano. Som två enkor vardrade de
begge unga fruarne dagsligen i trädgården, men
d2 knoppinde löfven gladde dem icke, ty för
bjertat förkurnade de ingea vår. Vanina suc-
kade efter modrer, efter fadren och ön:kade
sig vingar bloit för en dag, för a:t kunna fly-
ga öfver den böga trädgårdsmuren bort ti
hemmet ech sedan lydigt ålervända till sitt
fängelse.
Då förkunnade en afton ksnonskott ifrån
bamneitadellet ett fremmande skepp: ankomst
sSampietro kanhändal ropade Vanina bick-
nande och darrar de, utan att kunna göra sig rä:
kenskap hvarföra. En half timma derefter
klappade det häftigt på porter, men de!
Ivar ieke generalen, utan signor Prosper Orna-
no, som inträdde, tryckte sin maka till sit!
bjerta och händeraa på sin sköna, fastän ru
något förbleknade kusin. Budskapet han med
förde var vigiigt och uppskakande, Ea kor-
sikansk snabbseglare Jåg 1 hamnen; riddaren
betalide, att utan upp: ;kof inpscta och genast
anträda resan till hemmet. Med bäfvan afvi-
sade Vanina förslaget.
Min mans befallning fångslar mig här till
hins återkomil;, sade hon, och min pligt är
att lyda den,
Då framtog riddaren ett bref. Det var skrif
vit af baronessen O.nano. Med få ord kalla-
de modren sin dotter till fadrens dödssäng. —
Den djupt böjde, kränkte mannenx, skref hon,
bar på jorden blott denna össkan — cceh den
I måste vara befa lning för dig och din make,
på det fadren icke må kunna kliga ö!ver sil
barns kärlekslöshet.,
Prosper tillade, att Genuas vrede syntes
mildrad igenom den gamle kbaronens tålamod
och manliga resignation vid de svåraste kropps-
lidanden; att senaten förklarat sig benägen att
frigifva den gamle, så snart han mnigot till