jäfvenledes borde afgöras genom ingenting annat än andens makt, öfvertygelsens och skär lens vapen, så skulle det äfven vara simplast! för mörkrets vänner här och Järoverksreformens vedersakare, att med förkastande af dy-: lika palliativer, som hr L. och hans brochyrer, : gå rakt på saken. I händelse de veta sig hafva: tillgång på blinda voteringsmaschiner, behöfva : ide ju endast föranstalta om en skrift till Kongl. Maj:t, utgången från den beliga alliansen, och Ihvari denna underdånigst bönfaller, att K. M. af gunst och nåde täcktes tillsluta Nya Ele-: mentarskolan, hvilket, för att ske desto ofel-; barare och snarare, skulle verkställas genom : poliskonstaplar och vakt från någon af kaser! nerna. Sådana srgumenter äro oemotsägligast. Raillerie å part och medan vi äro på kapitlet om Nya Elementarskolan, tillåta vi oss påpeka ea i sak ganska upplysande artikel, som: Istått att läsa i tidningen Tiden för den 1 Maras. Den har till öfverskrift Om Nya Elementar-. skolan och Student-examen,. Här utredasisynInerhet orsakerna till den öfverklagade omständigheten, att många af denna skolas lärjungar icke qvarstanna nog länge för att genomgå de! högre klasserna, utan i förtid skynda till universiteterna. Artikelförf:n, som visar sig vara: väl hemma både i N. E:s beskaffenhet och känna tillståndet vid akademierna, kommer till: den frågan: är felet (att en hop lärjungar lemna N. E.-skolan i förtid) hennes ? eller ligger det i förhållanden, som af henne icke bero? Derpå ! yttrar han: bVi tro det sednare. Så länge man för inträde : vid universiteten åtnöjer sig med mindre kunskaper, än skolan fordrar för afgångs-examen: så är det naturligt, att otåliga gossar och fattiga, eller oförståndigs, föräldrar, samfäldt bidraga till förtidig afgång från skolan. Hvarföre, säga de gemensamt, skall man qvarstanna längre än till 6:te klassens uppnående, när flera exempel visa, att de, som derifrån utgått, hafva kunnat, med någon efterhemtning af vissa felande studier, blifva studenter? Ingenting vore för skolan lättare, än att nedsätta sina fordringar, och sedan visa, att hon, så väl som andra läroverk, får behålla sina lärjungar ända till dess da fullt genomgått hennes sista klass. Men hvad blefve följden deraf? Utan tvifvel den, att de öfriga elementarläroverken, som, för täfian med henne, höjt sina fordringar öfver minimum, genast förringade dem dertill, eller nedsatte dem derunder. Man ser ju att åtskilliga af deras lärjungar, som fullständigt genomgått alla gymnasii-klasser, ändock blifva underkända i student-examen. Hvad skulle icke ske, om afgångs-fordringarne vid dessa läroverk blefvo ännu mindre? Aro då nya elementarskolans fordringar öfverdrifna? Vi tro det ingalunda; utan förmena tvertom, att man, för att få fullmogna studenter, borde höja inträdesexamen vid universiteten, till jemnlikhet med afgångs-exsmen vid nya elementarskolan, eller åtminstone förordna, såsom vilkor, för att blifva student. det ynglingen vore godkänd i 6 ämnen. Nu kan den, som har laudatur 1 de obetydligaste ämnena, t. ex. Philosophi och Natural-Historisa, blifva student på dessa 6 betyg, om han än Icke hade mera än admittitur i alla öfriga ämnen. Hvarföre skola ej de 3 lefvande språken få mera än ett gemensamt belyg? Den, som har laudatur i hvartdera af dem, får ej räkna 9, utan blott 3 approbarur likasom den, hvilken har laudatur i Hebreiskan allenan. Dessa ord förtjena, efter vår tanke, mycket behjertande från de vederbörandes sida, som bafva att sköta med universiteteternas angelägenheter, och deruti studentexamensfrågan. Orimligheten af betygsberäkningen i och för sflagda examensprof i de moderna språken, jemfördt med dylika i de gamla, äro så i ögonen fallande, att det vittnar om föga — nit? — eller omdöme? — hos dem, på hvilka saken beror, att låta en slik barbarism qvarstå. : Författaren i Tiden gör slutligen en betraktelse af ännu mer maktpåliggande art. Han visar, att sjelfva det i staten förherrskande befordringssystemet, i stället att uppmuntra ynglingen till vinnande af kunskaper och dug-8 lighet, snarare gör motsattsen, nemligen genom tjenstårsprincipen (Tid-författaren kunde hafva tillagt: genom favoritsystemet, nepotismen, och fasonen att framdraga och begagna, eller ned-S sätta och icke begagna, personer, icke påjl? grund af deras större eller mindre kapacitet, utan efter deras politiska nyanser, och det till d och med i och för tjenstebefattningar, deri po-n litik gör hvarken till eller ifrån.). Att sådant : d t Vv k i L s ! 1 ; l y 8 C s I 6 L L 3 q L l I 1 C 8 f D Vv b i 1 b g r måste i hög grad demoralisera och ingifva den studerande ungdomen ganska Jitet begär till grundlighet, samt tvertom föranleda ti!l framkomstens sökande på helt andra vägar än den s sanna förtjenstens, faller af sig sjelf. Tiden resonnerar: Det väsendtligaste skälet, hvarföre man, både från nya elementarskolan och andra motsvarande läro-n verk, skyndar till universiteten, utan att fråga efter, g huru stora och redbara kunskaper, man har, men 0 e k t f Dn v I j ; j ; örnämligast, buru vida man kan slå sig igenom stuient-examen, cch ytterligare göra likaså med ämbetssxamina, är hvarken lärjuogarnes otålighet eller lätta, eller föräldrarnes oförstånd, eller fattigdom, allena. )ta ser man att det äro de fattiga, som taga delti ullständigaste examina, emedan både de och för-d 2ldrarne veta, att det endast är genom sin duglighet g; som de, I brist på mäktiga förordare, kunra göra sin lycka. Duglighetens ädagaläggande är följaktli gen hufvudsak för dem. Månne icke den dugliges bsgagnande och befordran är hufvudsak äfven för samhället? Utan tvifvel. Men samhället visar icke, vid befordringarne, att det lägger största vig10 len på de sökandes skicklighet, så lävge det, icke ir denna, utan tjenstårens mängd, som tages tilllg måttstock för den s. k. förtjenster, och så länge k jenståldera följaktligen förblifver den msst gällande f befordringsgrunden. Detta är skälet, hvarföre både ynglingar och föräldrar gemensamt påskynda de för es genomlöpande af läro-anstalterna och inträde il2 ;mbetsverken, för att redan såsom extraordirariern å räkna tjevstår. fö Om denna äflan icke motverkas af styrelsen deri-!J jerom, att kunnige och skicklige ynglingar och män öreträdesvis befordras, utan afseende på deras jenstår: så är det fruktlöst för samhället att fordra öga examina. Vederbörande examinandisko!a, på! tt eller annat sätt, slingra sig igenom förhören, såt änge man ser, alt grundliga kunskaper sakna sin !o velöning, cch att de höga exsmensfordringarnes fullgöIn ende är ett tomt prål, på hvilket man i verklighe-!q en intet efseende fästar. Sker tvärtom både vid del; itnämningar, som Kosunsgen sjef gör, och vid pröf-l),. vingen af underdåniga besvär öfver de befordringar. wvilka vederbörende embetsmyndigheter göra: såll? skola både nya elementar-skolan och andra läroverk, universiteten derthb!and inberäknade, få bi I1 d RR mi 5 RM ere rr (E