jäfvenledes borde afgöras genom ingenting an-
nat än andens makt, öfvertygelsens och skär
lens vapen, så skulle det äfven vara simplast!
för mörkrets vänner här och Järoverksrefor-
mens vedersakare, att med förkastande af dy-:
lika palliativer, som hr L. och hans brochyrer, :
gå rakt på saken. I händelse de veta sig hafva:
tillgång på blinda voteringsmaschiner, behöfva :
ide ju endast föranstalta om en skrift till Kongl.
Maj:t, utgången från den beliga alliansen, och
Ihvari denna underdånigst bönfaller, att K. M.
af gunst och nåde täcktes tillsluta Nya Ele-:
mentarskolan, hvilket, för att ske desto ofel-;
barare och snarare, skulle verkställas genom :
poliskonstaplar och vakt från någon af kaser- !
nerna. Sådana srgumenter äro oemotsägligast.
Raillerie å part och medan vi äro på kapit-
let om Nya Elementarskolan, tillåta vi oss på-
peka ea i sak ganska upplysande artikel, som:
Istått att läsa i tidningen Tiden för den 1 Maras.
Den har till öfverskrift Om Nya Elementar-.
skolan och Student-examen,. Här utredasisyn-
Inerhet orsakerna till den öfverklagade omstän-
digheten, att många af denna skolas lärjungar
icke qvarstanna nog länge för att genomgå de!
högre klasserna, utan i förtid skynda till uni-
versiteterna. Artikelförf:n, som visar sig vara:
väl hemma både i N. E:s beskaffenhet och
känna tillståndet vid akademierna, kommer till:
den frågan: är felet (att en hop lärjungar lemna
N. E.-skolan i förtid) hennes ? eller ligger det
i förhållanden, som af henne icke bero? Derpå !
yttrar han:
bVi tro det sednare. Så länge man för inträde :
vid universiteten åtnöjer sig med mindre kunska-
per, än skolan fordrar för afgångs-examen: så är
det naturligt, att otåliga gossar och fattiga, eller oför-
ståndigs, föräldrar, samfäldt bidraga till förtidig af-
gång från skolan. Hvarföre, säga de gemensamt,
skall man qvarstanna längre än till 6:te klassens upp-
nående, när flera exempel visa, att de, som derifrån
utgått, hafva kunnat, med någon efterhemtning af
vissa felande studier, blifva studenter? Ingenting
vore för skolan lättare, än att nedsätta sina fordrin-
gar, och sedan visa, att hon, så väl som andra lä-
roverk, får behålla sina lärjungar ända till dess da
fullt genomgått hennes sista klass. Men hvad blefve
följden deraf? Utan tvifvel den, att de öfriga ele-
mentarläroverken, som, för täfian med henne, höjt
sina fordringar öfver minimum, genast förringade
dem dertill, eller nedsatte dem derunder. Man ser
ju att åtskilliga af deras lärjungar, som fullständigt
genomgått alla gymnasii-klasser, ändock blifva un-
derkända i student-examen. Hvad skulle icke ske,
om afgångs-fordringarne vid dessa läroverk blefvo
ännu mindre?
Aro då nya elementarskolans fordringar öfver-
drifna? Vi tro det ingalunda; utan förmena tvert-
om, att man, för att få fullmogna studenter, borde
höja inträdesexamen vid universiteten, till jemnlik-
het med afgångs-exsmen vid nya elementarskolan,
eller åtminstone förordna, såsom vilkor, för att blif-
va student. det ynglingen vore godkänd i 6 ämnen.
Nu kan den, som har laudatur 1 de obetydligaste
ämnena, t. ex. Philosophi och Natural-Historisa, blif-
va student på dessa 6 betyg, om han än Icke hade
mera än admittitur i alla öfriga ämnen. Hvarföre
skola ej de 3 lefvande språken få mera än ett
gemensamt belyg? Den, som har laudatur i hvart-
dera af dem, får ej räkna 9, utan blott 3 approba-
rur likasom den, hvilken har laudatur i Hebreiskan
allenan.
Dessa ord förtjena, efter vår tanke, mycket
behjertande från de vederbörandes sida, som
bafva att sköta med universiteteternas angelägen-
heter, och deruti studentexamensfrågan. Orim-
ligheten af betygsberäkningen i och för sflagda
examensprof i de moderna språken, jemfördt
med dylika i de gamla, äro så i ögonen fal-
lande, att det vittnar om föga — nit? — eller
omdöme? — hos dem, på hvilka saken beror,
att låta en slik barbarism qvarstå. :
Författaren i Tiden gör slutligen en betrak-
telse af ännu mer maktpåliggande art. Han
visar, att sjelfva det i staten förherrskande
befordringssystemet, i stället att uppmuntra
ynglingen till vinnande af kunskaper och dug-8
lighet, snarare gör motsattsen, nemligen genom
tjenstårsprincipen (Tid-författaren kunde hafva
tillagt: genom favoritsystemet, nepotismen, och
fasonen att framdraga och begagna, eller ned-S
sätta och icke begagna, personer, icke påjl?
grund af deras större eller mindre kapacitet,
utan efter deras politiska nyanser, och det till d
och med i och för tjenstebefattningar, deri po-n
litik gör hvarken till eller ifrån.). Att sådant :
d
t
Vv
k
i
L
s
!
1
;
l
y
8
C
s
I
6
L
L
3
q
L
l
I
1
C
8
f
D
Vv
b
i
1
b
g
r
måste i hög grad demoralisera och ingifva den
studerande ungdomen ganska Jitet begär till
grundlighet, samt tvertom föranleda ti!l fram-
komstens sökande på helt andra vägar än den s
sanna förtjenstens, faller af sig sjelf. Tiden
resonnerar:
Det väsendtligaste skälet, hvarföre man, både från
nya elementarskolan och andra motsvarande läro-n
verk, skyndar till universiteten, utan att fråga efter, g
huru stora och redbara kunskaper, man har, men 0
e
k
t
f
Dn
v
I
j
;
j
;
örnämligast, buru vida man kan slå sig igenom stu-
ient-examen, cch ytterligare göra likaså med ämbets-
sxamina, är hvarken lärjuogarnes otålighet eller lätt-
a, eller föräldrarnes oförstånd, eller fattigdom, allena.
)ta ser man att det äro de fattiga, som taga delti
ullständigaste examina, emedan både de och för-d
2ldrarne veta, att det endast är genom sin duglighet g;
som de, I brist på mäktiga förordare, kunra göra
sin lycka. Duglighetens ädagaläggande är följaktli
gen hufvudsak för dem. Månne icke den dugliges
bsgagnande och befordran är hufvudsak äfven
för samhället? Utan tvifvel. Men samhället visar
icke, vid befordringarne, att det lägger största vig- 10
len på de sökandes skicklighet, så lävge det, icke
ir denna, utan tjenstårens mängd, som tages tilllg
måttstock för den s. k. förtjenster, och så länge k
jenståldera följaktligen förblifver den msst gällande f
befordringsgrunden. Detta är skälet, hvarföre både
ynglingar och föräldrar gemensamt påskynda de för
es genomlöpande af läro-anstalterna och inträde il2
;mbetsverken, för att redan såsom extraordirariern
å räkna tjevstår. fö
Om denna äflan icke motverkas af styrelsen deri-!J
jerom, att kunnige och skicklige ynglingar och män
öreträdesvis befordras, utan afseende på deras
jenstår: så är det fruktlöst för samhället att fordra
öga examina. Vederbörande examinandi- sko!a, på!
tt eller annat sätt, slingra sig igenom förhören, såt
änge man ser, alt grundliga kunskaper sakna sin !o
velöning, cch att de höga exsmensfordringarnes fullgö- In
ende är ett tomt prål, på hvilket man i verklighe-!q
en intet efseende fästar. Sker tvärtom både vid del;
itnämningar, som Kosunsgen sjef gör, och vid pröf-l),.
vingen af underdåniga besvär öfver de befordringar.
wvilka vederbörende embetsmyndigheter göra: såll?
skola både nya elementar-skolan och andra läro-
verk, universiteten derthb!and inberäknade, få bi I1
d
RR mi 5 RM
ere rr
(E-