emot och då moaosalske trosbekännare ega full frihe
att, lika med anindra svenska medborgare, välja hvil
ket näringsfång z de för sig anse förmånligast och de
der giltiga skäl I kunna anföras, icks äro utestängd
från möjlighetenn att, hvarhelst inom riket de önska
få tillåtelse att :sig bosätta, har utskottet funnit sij
sakna anledningz att i vidsträcktare mån, än ofvai
nämndt är, undderstödja de a? motionårerna uttalad
åsigter, och förteslår:
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Msj:
anhålla, att i de stapelstäder, Kongl. Mej:
kunde finna lämpligt och hvilkas borgerskap dertil
vore benäget, i Sverige infödde eller naturzliserad:
mossiske trosbekännare måtte erhålla rättighet at
sig bosätta utam föregången serskild ansökan.
Reservationerr äro anförda af friherre af Ugglas,
herr Silfverstolppe, friherre Åkerhjelm, friherre von
Stediogk. Styrbbjörn, herrar Lundh, Hesselgren, Gu-
stafsson, P. E. . Winge, N. Sundström, I. H. Win-
drufva, G. O. Sundblad, S. Kjöllerström, prosten N
Wallin, och af I lektor D. Söderberg beträffande huf-
vudsaken, äfvennsom uti 2:dra alternativet af friherre
af Ugglas tillstyyrkande. Herr Hedenstjerna, herr a
Klint, hr Monttgommery-Cederbjelm, N. G., biskoj
C. E. Fahleranttz, doktor Abr. Nordström, profesco
F. F. Carlsson, prosten O. Arrhenius, doktor Björ
lipg, hr Bråkenhjelm, P. S., prosten Lagergren, prö
sten Melån, riksdagsfullmäktigen Johan Bergströn
från Kopparbergs län, kontraksprosten J. N. Qviding
Vi anföre här den sistnämndes, såsom i korthe
innefattande den väsendtligaste anmärkningen mo
förslaget. Den är af följande lydelse:
Då jag avse:r, att judsr, hvilka blifvit i Sverige
af svensk-judiskka föräldrar födde och der uppfostrade,
böra vinna likca borgerliga rättigheter med andra
svenskar, i dena mån och erter hand, som allmänt
tänkesätt och ööfvertygelse visar benägenhet derföre,
samt jag måste antaga utskottsledamöternas af Bor-
gareståndet yttrade enhälliga och enahanda åsigt,
som ett uttryck af Borgerskapets tänkesätt uti denna
fråga, så kanjag icke gilla det vilkor för judarne:
bosättning i ricets städer, som uti Utskottets betän-
kande finnes utryckt i de orden: hvilkas borgerskap
derföre vore oenäget. Detta uttryck antyder er
förutsättning. att städernas härvarande representan.
ter skulle hafvsa andra åsigter än pluraliteten af de.
ras kommittenoter, och innefattar sålunda ett till-
mäle, som ickke bordt förekomma. Derjemte hän-
skjutes afgöranadet, i händelse en sådan förutsättning
skulle hafva ggrund, till kommunernas godtfinnande,
och man bortttager således med ena handen hvad
man tyckes gilfva med den andra.
Hittills hafva dessutom kommunerna endast haft
rätt att vägra vanfrejdade och försvarslösa personer
inflyttniog och bosättning. Att nu ställa samtlige
judarne på samma linea med vanfrejdade personer,
torde få anses lika orättvist, som det är stridande
mot de hedrande frejdebetyg, som blifvit Utskottet
förevisade.
Om jag i allmänhet måste antaga christendomens
syfte vara, att till sig vinna både judar och hed-
ningar, och den tillika uttalat sig som kärlekens
religion samt dermed tillkännagifvit och anvisat vä-
gen för vinnamdet af nämnde syfte, så måste jag all-
tid förkasta ett så kärlekslöst sätt att gå tillväga,
som det är, att uti ett isolerings- och afsöndrings-
tillstånd bibehålla dem, som man för Christus vill
viona. Kärlekens art är att förena, icke att söndra.
På dessa skäl reserverar jag mig mot Utskottets
beslut, sådant det uti betänkandet finnes affattadt.
I bet. 4 54 afstyrkes beviljande af stapelrätt för
staden Skellefteå, på den grund, att utredning af de
förhållanden, på hvilka frågan kan bero, icke egt
rum, eller vederbörande fått tillfälle att deröfver sig
yttra, och dessutom Skellefteå stad är obetaget att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa begäran
om den förmån, som med det väckta förslaget afses.
I bet. JA 5:53 tillstyrkes, att Rikets Ständer må
till Koogl. Miaj:t ingå med underdånig ar bållan, det
Kongl. Maj:t : täcktes låta dels från trycket utgilva
samt vederböjrande tillställa ett sammandrag af alla
de författninggar, hvilkas uppläsande från prediksto-
len, årligen ebiler vid vissa tillfällen, Kongl. Maj:t
kan i nåder ppröfva nödigt, dels ock sedermera efter
hvarje riksdajg utfärda nådig kungörelse, innebål-
lande förteckming så väl å de nya stadganden af
ifrågavarande beskaffenhet, hvilka tillkommit, som
äfven å äldre sådane, hvilka upphört att varagällande.
I bet. M t6 afstyrkas åtskilliga väckta frågor om
förändring i postmästares aflöningssätt samt skyldig-
het för dew, att utan ersättning afsända allmänhe-
tens bref till orterna, m. m.