emot och då moaosalske trosbekännare ega full frihe att, lika med anindra svenska medborgare, välja hvil ket näringsfång z de för sig anse förmånligast och de der giltiga skäl I kunna anföras, icks äro utestängd från möjlighetenn att, hvarhelst inom riket de önska få tillåtelse att :sig bosätta, har utskottet funnit sij sakna anledningz att i vidsträcktare mån, än ofvai nämndt är, undderstödja de a? motionårerna uttalad åsigter, och förteslår: att Rikets Ständer ville hos Kongl. Msj: anhålla, att i de stapelstäder, Kongl. Mej: kunde finna lämpligt och hvilkas borgerskap dertil vore benäget, i Sverige infödde eller naturzliserad: mossiske trosbekännare måtte erhålla rättighet at sig bosätta utam föregången serskild ansökan. Reservationerr äro anförda af friherre af Ugglas, herr Silfverstolppe, friherre Åkerhjelm, friherre von Stediogk. Styrbbjörn, herrar Lundh, Hesselgren, Gustafsson, P. E. . Winge, N. Sundström, I. H. Windrufva, G. O. Sundblad, S. Kjöllerström, prosten N Wallin, och af I lektor D. Söderberg beträffande hufvudsaken, äfvennsom uti 2:dra alternativet af friherre af Ugglas tillstyyrkande. Herr Hedenstjerna, herr a Klint, hr Monttgommery-Cederbjelm, N. G., biskoj C. E. Fahleranttz, doktor Abr. Nordström, profesco F. F. Carlsson, prosten O. Arrhenius, doktor Björ lipg, hr Bråkenhjelm, P. S., prosten Lagergren, prö sten Melån, riksdagsfullmäktigen Johan Bergströn från Kopparbergs län, kontraksprosten J. N. Qviding Vi anföre här den sistnämndes, såsom i korthe innefattande den väsendtligaste anmärkningen mo förslaget. Den är af följande lydelse: Då jag avse:r, att judsr, hvilka blifvit i Sverige af svensk-judiskka föräldrar födde och der uppfostrade, böra vinna likca borgerliga rättigheter med andra svenskar, i dena mån och erter hand, som allmänt tänkesätt och ööfvertygelse visar benägenhet derföre, samt jag måste antaga utskottsledamöternas af Borgareståndet yttrade enhälliga och enahanda åsigt, som ett uttryck af Borgerskapets tänkesätt uti denna fråga, så kanjag icke gilla det vilkor för judarne: bosättning i ricets städer, som uti Utskottets betänkande finnes utryckt i de orden: hvilkas borgerskap derföre vore oenäget. Detta uttryck antyder er förutsättning. att städernas härvarande representan. ter skulle hafvsa andra åsigter än pluraliteten af de. ras kommittenoter, och innefattar sålunda ett tillmäle, som ickke bordt förekomma. Derjemte hänskjutes afgöranadet, i händelse en sådan förutsättning skulle hafva ggrund, till kommunernas godtfinnande, och man bortttager således med ena handen hvad man tyckes gilfva med den andra. Hittills hafva dessutom kommunerna endast haft rätt att vägra vanfrejdade och försvarslösa personer inflyttniog och bosättning. Att nu ställa samtlige judarne på samma linea med vanfrejdade personer, torde få anses lika orättvist, som det är stridande mot de hedrande frejdebetyg, som blifvit Utskottet förevisade. Om jag i allmänhet måste antaga christendomens syfte vara, att till sig vinna både judar och hedningar, och den tillika uttalat sig som kärlekens religion samt dermed tillkännagifvit och anvisat vägen för vinnamdet af nämnde syfte, så måste jag alltid förkasta ett så kärlekslöst sätt att gå tillväga, som det är, att uti ett isoleringsoch afsöndringstillstånd bibehålla dem, som man för Christus vill viona. Kärlekens art är att förena, icke att söndra. På dessa skäl reserverar jag mig mot Utskottets beslut, sådant det uti betänkandet finnes affattadt. I bet. 4 54 afstyrkes beviljande af stapelrätt för staden Skellefteå, på den grund, att utredning af de förhållanden, på hvilka frågan kan bero, icke egt rum, eller vederbörande fått tillfälle att deröfver sig yttra, och dessutom Skellefteå stad är obetaget att hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa begäran om den förmån, som med det väckta förslaget afses. I bet. JA 5:53 tillstyrkes, att Rikets Ständer må till Koogl. Miaj:t ingå med underdånig ar bållan, det Kongl. Maj:t : täcktes låta dels från trycket utgilva samt vederböjrande tillställa ett sammandrag af alla de författninggar, hvilkas uppläsande från predikstolen, årligen ebiler vid vissa tillfällen, Kongl. Maj:t kan i nåder ppröfva nödigt, dels ock sedermera efter hvarje riksdajg utfärda nådig kungörelse, innebållande förteckming så väl å de nya stadganden af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka tillkommit, som äfven å äldre sådane, hvilka upphört att varagällande. I bet. M t6 afstyrkas åtskilliga väckta frågor om förändring i postmästares aflöningssätt samt skyldighet för dew, att utan ersättning afsända allmänhetens bref till orterna, m. m.