PRISRAS AS STO CU SVE SERUIAST STIPE MR NERRNEREL
sin familj. Den hemliga, stundom dock be-
-Ikanta historien från flere tyska hof för de sed-
naste fyratio åren visar en väfnad af förtryck,
-Idubbelhet, lastbarhet. Många undantag, värda
Jallt beröm, gifvas väl, det är sant — bland dem
må nämnas husen Oldenburg, Saxen Coburg,
Joch andra. Men deutgöra undantag. De ny-
ligen utgifna Reminiscences of lord Hoiland
löppna för oss er aning om de låga utsväfnin-
gar, som på hans tid i så vidsträckt skala be-
Igingos; de kasta eit tvifvel, och mer än tvif-
Ive, öfver legitimiteten inom många kungliga
-Joch hertigliga hus. För att blott tala om be-
kanta saker, så äro de verkliga innehafvarne
Jaf väldet i Österrike nu personer, hvilkas en-
skilda lif icke skulle uthirda ens den minsta
granskning; den gamia konungen i Bäjern gjorde
Isig sjelf till ett åtlöje för Europa genom sina
lohöljda, landtstrykarmessiga kärleksaffärer, och
Ikurfursten af Hessen-Cassel är en man, hvars
jastbarhet erfordrat alla de medel tystnaden
tar erbjuda för att ej stöta all anständighet
lför hufvudet, och hvars personliga heder till
löfverflöd blifvit fläckad genom handlingar blott
värdige en nedrig skurk;
I Likväl utgör han den furste, för hvars nöje
ett fritt och ädelt folk blifvit underkastadt
militärockupation; till återställande af hans
Idespotiska myndighet har en konstitution, lik
JEnglands, blifvit våldförd och förintad; . och
Östertike och Bäjern, delaktige i samma orena
uppförande som han, hafva gjort sig till villiga
verktyg för sådant. Det kan ej förvåna, att
allt detta spridt en antimonarkisk, en motfurst-
lig anda i Tyskland, som en dag — måhända
snart nog — skall bära bittra frukter. Och då
vi påminna oss, att det fordrades all Wilhelm
IV:s heder och välvillighet, all Victorias fläck-
fria vandel och husliga dygd, för att sätta en-
gelsmännens konunpgskhet i stånd att hemta
sig från den afbräck den led genom ett mot-j
salt uppförande hos deras företrädare, så kunna
vi göra oss någon föreställning om känslorna
hos ett folk, som tyskarne, hvilka, hvarthän
de vända sina ögon, icke se något öfver sig
att älska, vörda eller kunna förlita sig på.
sOrättfärdigheten på de höga platserna har
förskingrat det bländverk, den prestige, som
skulle oomgärda storhetena, helga rangen och
styrelsen; det uppväxer ibland tyskarne en
djupt rotad öfvertygelse, att fursteslägterna äro :
utan hjelp förderfvade, ovärdiga förtroende och
utan all skicklighet; och vid nästkommande
period af oroligheter eller en politisk entu-
siasm, lik 1848:1, skola följderna af denna öf-
vertygelse blifva alltför synliga.
Ea annan bedröflig och farlig opinion, soml:
de sista bändelserna i Hessen iniryckt i ty-
skarpes sinne, är dep, att ingen moderation :
vid utöfvandet af en konstitution, intet tåla-
mod, intet strängt iakttagande af lagen från)
deras sida som utöfva det, innebär någon ga-
ranti för okränkbarhet eller något försvar emot
dessa hof, inför hvilka hvarje grad eller form
af frihet är en nagel i ögat, en afskyvärdhet,
ett mil för förebråelse och förkastelse. Hes-
siska konstitutionens förintande innefattar en
krigsförklaring mot frileten, i och för sig.!
Reaktionen möt 1848 års radikal-åtgärder hade
på flera ställen någon ursäkt och mötte nå-
gon sympati äfven inom Europas fria stater,
då folkpartiet hvarken begagnade sin seger med
vishet eller inskränkte den inom måttans grän-j:
sor. Men våldförandet och sjelfva det råa
undertryckandet af Hessiska konstitutionen,
som ej hade rågot annat fel, än att den varl
fri, och dock ej innehöll mera frihet äa soml
var nödvändigt för att göra den till en verk
lighst och ej till ett gäckeri allenast — samt
den tyranniska behandlingen af Hessiska folket, .
som ej begått något brott i stånd att definie-
ras, eller gjort sig skyldigt till några orolig-:
beter, i stånd af att gifva den ringaste förevänd
aing för bruk af militärmakt: allt detta sam-
manlagdt har uppenbart proklamerat Tysklands :
despotiska furstars Code, deras trosbekännelse,
de grundsaiser hvarefter deras uppförande hä-
danefter skall rätta sig; nemligen: alt ingenl.
skymt af konstitution får sesa sitt hufvud in-
om området af deras makt; att föremålet för
deras fruktan icke utgöres af ett folks exces-
sar, utan af ett folks rättigheter; att det icke
är radikalism eller republikanism, hvaremot del
svärja ett oförsonliigt och ärndlöst krig, utsnj
just friheten, som sådan, friheten i den mest!
moderata grad, fribet i en. form, mot hvilken
Intet inkast kan uppställas. En mera djupt
oudergräfvande, demoraliserande, revolutione-
rande lexa kunde oinöjligen inskärpas i tyska
folket; ingen som, när tillfällets dag komizer,
skal! fruktavsvärdare återfalla på sina dåraktiga
och fanatiska upphofsmins hufvuden.
Härefter följer i den enrgelfka artikeln en historik
öfver Hessiska konstitutionens antagande den 3 Jan,
4834, och några af dess hufvudpunkter införas. Dorpå
fortfares:
Denna konstitution besvuro de Hessiska re-
presentanterna, de civila och militära embets-
männen, och kurfursten sjelf. Bläcket, hvar-
med den sedrare undertecknade sitt norm; var
iikväl knappast torrt, förräa han började enl;
kedja: af bemlhga konstgrepp, till de friheters ;
undergräfveande, hvilkas obrotisliga upprättbål-
lande han besrurit; eeh. ett skickligt instru-
mest till dessa plarers utförande erbjöd sig i
samme Hasseppllugs perfon, hvilken förut vun-
nit ett ieke atundsvärdt rykte både som pre:
mierminister i ett land, och som fånge, till föjt
af anklog ör för falskniogsbrott, Tettsnnat.
Han lyckades göra sig så förbatlig år 1837,
att kurforsten såg sig tvungen att entlediga
honom; men hans efterträdare gicgo samma
stråt, och efier en ling rad af ansträngningar
(hvilka tjensde till en förträfflig upplustran för
Hessiska folket i konstitutionell krig- föring):
bede de i det närmaste hunnit reducera: fri-
eten och dea lagliga rätten till blotta namp,
då den tredje franska revolutisnen år 1848 ij
tid kom för att hindra fulibordandet af en-
våldsplagern2. - Den brottslige och förskräckt:
kurfursten visade sig di lika feg, som han al
tid varit falsk; ban utgaf nemligen genast ev
proklamation, hvari han förklarade sin afsig!
att hädanefter regera i en verkligen laglig och
folklig anda, hvar; jemte ban gena yst ga! sank-)
t ett antal I Ö
a