PRISRAS AS STO CU SVE SERUIAST STIPE MR NERRNEREL sin familj. Den hemliga, stundom dock be-Ikanta historien från flere tyska hof för de sednaste fyratio åren visar en väfnad af förtryck, -Idubbelhet, lastbarhet. Många undantag, värda Jallt beröm, gifvas väl, det är sant — bland dem må nämnas husen Oldenburg, Saxen Coburg, Joch andra. Men deutgöra undantag. De nyligen utgifna Reminiscences of lord Hoiland löppna för oss er aning om de låga utsväfningar, som på hans tid i så vidsträckt skala beIgingos; de kasta eit tvifvel, och mer än tvifIve, öfver legitimiteten inom många kungliga -Joch hertigliga hus. För att blott tala om bekanta saker, så äro de verkliga innehafvarne Jaf väldet i Österrike nu personer, hvilkas enskilda lif icke skulle uthirda ens den minsta granskning; den gamia konungen i Bäjern gjorde Isig sjelf till ett åtlöje för Europa genom sina lohöljda, landtstrykarmessiga kärleksaffärer, och Ikurfursten af Hessen-Cassel är en man, hvars jastbarhet erfordrat alla de medel tystnaden tar erbjuda för att ej stöta all anständighet lför hufvudet, och hvars personliga heder till löfverflöd blifvit fläckad genom handlingar blott värdige en nedrig skurk; I Likväl utgör han den furste, för hvars nöje ett fritt och ädelt folk blifvit underkastadt militärockupation; till återställande af hans Idespotiska myndighet har en konstitution, lik JEnglands, blifvit våldförd och förintad; . och Östertike och Bäjern, delaktige i samma orena uppförande som han, hafva gjort sig till villiga verktyg för sådant. Det kan ej förvåna, att allt detta spridt en antimonarkisk, en motfurstlig anda i Tyskland, som en dag — måhända snart nog — skall bära bittra frukter. Och då vi påminna oss, att det fordrades all Wilhelm IV:s heder och välvillighet, all Victorias fläckfria vandel och husliga dygd, för att sätta engelsmännens konunpgskhet i stånd att hemta sig från den afbräck den led genom ett mot-j salt uppförande hos deras företrädare, så kunna vi göra oss någon föreställning om känslorna hos ett folk, som tyskarne, hvilka, hvarthän de vända sina ögon, icke se något öfver sig att älska, vörda eller kunna förlita sig på. sOrättfärdigheten på de höga platserna har förskingrat det bländverk, den prestige, som skulle oomgärda storhetena, helga rangen och styrelsen; det uppväxer ibland tyskarne en djupt rotad öfvertygelse, att fursteslägterna äro : utan hjelp förderfvade, ovärdiga förtroende och utan all skicklighet; och vid nästkommande period af oroligheter eller en politisk entusiasm, lik 1848:1, skola följderna af denna öfvertygelse blifva alltför synliga. Ea annan bedröflig och farlig opinion, soml: de sista bändelserna i Hessen iniryckt i tyskarpes sinne, är dep, att ingen moderation : vid utöfvandet af en konstitution, intet tålamod, intet strängt iakttagande af lagen från) deras sida som utöfva det, innebär någon garanti för okränkbarhet eller något försvar emot dessa hof, inför hvilka hvarje grad eller form af frihet är en nagel i ögat, en afskyvärdhet, ett mil för förebråelse och förkastelse. Hessiska konstitutionens förintande innefattar en krigsförklaring mot frileten, i och för sig.! Reaktionen möt 1848 års radikal-åtgärder hade på flera ställen någon ursäkt och mötte någon sympati äfven inom Europas fria stater, då folkpartiet hvarken begagnade sin seger med vishet eller inskränkte den inom måttans grän-j: sor. Men våldförandet och sjelfva det råa undertryckandet af Hessiska konstitutionen, som ej hade rågot annat fel, än att den varl fri, och dock ej innehöll mera frihet äa soml var nödvändigt för att göra den till en verk lighst och ej till ett gäckeri allenast — samt den tyranniska behandlingen af Hessiska folket, . som ej begått något brott i stånd att definieras, eller gjort sig skyldigt till några orolig-: beter, i stånd af att gifva den ringaste förevänd aing för bruk af militärmakt: allt detta sammanlagdt har uppenbart proklamerat Tysklands : despotiska furstars Code, deras trosbekännelse, de grundsaiser hvarefter deras uppförande hädanefter skall rätta sig; nemligen: alt ingenl. skymt af konstitution får sesa sitt hufvud inom området af deras makt; att föremålet för deras fruktan icke utgöres af ett folks excessar, utan af ett folks rättigheter; att det icke är radikalism eller republikanism, hvaremot del svärja ett oförsonliigt och ärndlöst krig, utsnj just friheten, som sådan, friheten i den mest! moderata grad, fribet i en. form, mot hvilken Intet inkast kan uppställas. En mera djupt oudergräfvande, demoraliserande, revolutionerande lexa kunde oinöjligen inskärpas i tyska folket; ingen som, när tillfällets dag komizer, skal! fruktavsvärdare återfalla på sina dåraktiga och fanatiska upphofsmins hufvuden. Härefter följer i den enrgelfka artikeln en historik öfver Hessiska konstitutionens antagande den 3 Jan, 4834, och några af dess hufvudpunkter införas. Dorpå fortfares: Denna konstitution besvuro de Hessiska representanterna, de civila och militära embetsmännen, och kurfursten sjelf. Bläcket, hvarmed den sedrare undertecknade sitt norm; var iikväl knappast torrt, förräa han började enl; kedja: af bemlhga konstgrepp, till de friheters ; undergräfveande, hvilkas obrotisliga upprättbållande han besrurit; eeh. ett skickligt instrumest till dessa plarers utförande erbjöd sig i samme Hasseppllugs perfon, hvilken förut vunnit ett ieke atundsvärdt rykte både som pre: mierminister i ett land, och som fånge, till föjt af anklog ör för falskniogsbrott, Tettsnnat. Han lyckades göra sig så förbatlig år 1837, att kurforsten såg sig tvungen att entlediga honom; men hans efterträdare gicgo samma stråt, och efier en ling rad af ansträngningar (hvilka tjensde till en förträfflig upplustran för Hessiska folket i konstitutionell krigföring): bede de i det närmaste hunnit reducera: frieten och dea lagliga rätten till blotta namp, då den tredje franska revolutisnen år 1848 ij tid kom för att hindra fulibordandet af envåldsplagern2. Den brottslige och förskräckt: kurfursten visade sig di lika feg, som han al tid varit falsk; ban utgaf nemligen genast ev proklamation, hvari han förklarade sin afsig! att hädanefter regera i en verkligen laglig och folklig anda, hvar; jemte ban gena yst ga! sank-) t ett antal I Ö a