i realisatioren ble? beslutad och verkställd, och Jag
ar derföre till utgångspunkt för de jemföre!ser jeg
aställt valt året 1834.
Banken egda vid denna tidpunkt on moatallisk kassa 4
nära 6!, millioner riksdaler silfver. Under de
iföljande åren, intill slutet af år 1841, utgjorde
snsamma öfver hufvud något mera än 6 milliondr,
ch söker inan medeltalet för ds 46 år, som förflu-
t sedan realisationen verkställdes; si finner man atti:
satta medeltal utgjort nära 5:; millioner. För när-
ironda uppgår Bankens silfrerfond till 4!, millio-
or, föga deruö!ver. Denna är således nu lägre
n hvad den i medeltal varit under alla de år,!:
om förflutit efter realisationen, och den skiljerls
g från datta moadeltal med ungefår 4; million rår
fer, motsvarande vid pass 3 millioner rdr bko.
Emellertid må man icke förbise en anmärknings-
ird omständighet, som föranleder en korrektion i
u framställda boräkning. Det svenska sedelmyntet
ar nemligen år 4834 och under flera påföljande år
iogbart i Fioland; så är icke nu förhållandet. Vår
sdelstock har blifvit inskränst till en mindro ter-
in, dess belopp har i följd dera? blifvit förmin-
dt, och Banken är icko nu i behof af en lika
to? silfverfond, som under den föregående tidea var
ödig för att upprätthålla realisatiozen.
För att utröna i hvad min detta förändrade för-
ållande verkat på Bankens ställaing, måste man:
ördela de efter realisationen förflutna 46 åren i 2:0e
werioder, af hvilka den ena bör omfatta tiden före
avexlingen af det i Finland cirkuleranda svenska
delmyntet, och dsn andra tiden efter ssmma ia-
exliag.
Dea fioska sedelstocken ingick till vår Bank huf-
udsakligen under loppet af åren 4842 och 1843.
)et är således från denna tidpunkt vi hafva att räkra
ien sednare perioden.
Bankens metalliska fond har under denna period
jarit mycket föränderlig; i medeltal har den utgjort
rågot öfver 5 millioner, och således öfverstigit dess
wu var. belopp med något meraän !, mill. rdr silfver.
Haru man än må anställa sina jemförelser, visar det
ig ändock, att Bankens ställning för närvarande
ir mera svag, än den i allmänhet varit under
öregående tiden, och all dess metalliska kassal
ehöfver förstärkas, eller, för att begagna banko-
eglementets ord: att Banken behöfver konsolideras.
Ti!l det minsta tord2 Bankens silfverfond böra upp
wriagas till det belopp, som den i medeltal utgjort
under de sednare åren. Härtillerfordras, enligt hvad
ryss blifvit nämnad:, något mera än Vv, million rdr
iltver, eller i banko beräknadt, ungefår 41,400,000
dr.
Det har inom utskottet blifvit yttradt, att ban-
ens grundfond borde lemna tillgång för dan metal-
iska kassans förstärkande. Att emellertid detta icke
en ske, är lätt bavisligt. Uti den berättelse, hvil-
cen bankens hrr fullmäktige afgifvo till Rikets Stän-
ler år 1844, uppgafs nemligen (pag. 53), att all:
edan 1840 års ingång till banken influtne vissime-
iel blifvit i dess låne- och kreditiv-rörelse använda.
Arr fullmäktige införda uti samma berättelse (pag.
55), ea fullständig redogörelse, fom ådagalade, art
örhållandet var sidant de uppgifvit. Det är ock
bekant, att alla de vinstmedel, hvilka fråa 4845 års
början iatill sistlidne riksdag influtit till banken
blifvit eflemnade till riksgäldskontorat. Således har
bankens grundfond alltsedan 4844 års riksdag icke
erhållit någon tillökning. Länsfonderne hafva ej
eller sedan den tiden blifeit förminskade, utan bi
bshilles ännu vid det belopp af 26,680,000 rår,
hvart Ib de då bestämdes. Men då det år 4844 i-
galades, att alla dittills inJatre vinstmodet voro i
ånefonderne cnväde, så miste förhål!
a eskbande, i yt i
termera för ben
ier blifvit förminskade. Dei är såledos ögonsktn
ligt, art grundfonden icke kan lemna tillgång för
den metalliska kassans förstarkande, alldenstund
den förut är till hela sitt belopp använd.
En sidan tillgång måste man alltså söka annor
gtides, och man fisner den uti da se 1848 år:
början till banken influ:ne vinstmedel Af denna
bankovinst måste följaktligen afsättas så stor
belopp, som erfordras till förslärkande af ban-
kens mMelalliska kassa. Mesa det har förut visa
3, ält 4 400,000 rår bko äro behöflige för att upp-
bringa silfverfonden till det b-lopp, som den i me-
detel utgjort usder da fednare äran, eller efior det
uid, då den finska seielstocken invexledes. Desst
1,400,000 rår bko böra derföre afräknas från der
nu upplupae bankoviastsn, hvilzen, eniigt hvad upp
tyst blifvis, utgör ungefärligen 2 900,000 rir. Åler
stoden, rir 4,500,000 bko, hvilken icke erfordras
för bankens konsoliderande, kan följaktligen af-
emnas till riksgäldskontoret, att användas för
stotens behof.
Emollertil äro 2,500,000 rår icke nu genast
dispozibia. Her fullmäktige hafva nemlisen vid
början af icnevararde risemö
te, uti sin berättelse
sngäendo bankens förvaltning, underrättat banxo-
uiskowct och Rikets Sänder, 8t då på grund a
den för skrift, fom bankoreglemente:s 249 icne
båller, envändt en del af de influtne viasimedler
till uppköp ar räntebä fapr i
de elle? s. k. obli-
gationer, och att det bilopp ef dylika papper, de
från och med är 4845 uppköpt, ssomanrekvadt ut
sör i det närmaste 2:V, millioner rd? bko, sedan af-
rakning sket för da obligatiocer, hvilka under w-l:
dea blivit utlostade. Då ru ullisedan år 4844 inge
sadra vinstraecel bifvit i backen bibebållne, än det
som isflutit fr: oc om hvilka:
användisde nu fråga ör, så bifver det tycli
9 formälte isköp ef rästebärarde papper verk
racd just desse vinsimedel, och den del dersf, som
bärti!l blifvit envind, kan såldes icke gu vera difpo:
nibel. Altså bör beloppet af de inköpta gat
nerna, utgörande, enligt hvad 2dt är, nära Q,
millioner rår banko, afritnas från sumaen af der
upplupas beokovinsten, som uppgir till 2 900,060
rdr, då återsiodcn, eller vid pass 400.600 rör bku
befisres vara det belopp, hvilket banken nu högst
s:ulls kuna uibeteia.
skälet, hvarfö nr summa, ben-
rikszsldsko C:6 genast
kan uwgå, ech hvarföre uiskowuer föreslagit att utbe
salninsea bör ska succe e:ad på flora Er.
Under tiden skola ter inedd inflyte,
ibvi baniorin
en inti
al få äril
sivande obl-if
pr utskoite
ioppat