landet — elier OCzi IlOras vi ant Dalllate Och
närmare till en ny statsbarkruit, hvdket välja
vore den största riksolycka, som kunde hända, o
ty derigenom skulle aila allmänna inrättnin-!t
gar, pensionskassor och enskilda personer, som d
äga större eiler mindre kapitaler, kuaza för
lora hälften af sia egendom: alla kontantaj;
statsanslag till löner och embeisverk skullel,,
blifva otillräckliga, koriligen: en omhvälfvinglsi
uti alla ezendomsförhållanden sku!le uppstå lsi
hvars olycksbringande verkningar för laad och
rike man icke kan beräkna.
Man har väl sagt, att bankens realisations-
förmåga bäst förstärkes, om landets industril,
upphjelpes, kommunikationer lättas, jordbruks-l;
och slöjdskolor inrättas m. m., hvarigenomjr
varuproduktionen förökas och en tillväxandels
export kan befrämjas. Så ovedersägligt detralu
i sig sjellt är, så följer likväl ingalunda deraf,n
att ett sådant ändamål i minsta mån vinnes,
om bankovinsten aflemnas till statsverket.
Svenska staten har uppoffrat såsom det siges
11 milliozer rdr på den välbekanta stora kom-
munikationsanstaltea Götha kanal, hvilken man
förespeglade skulle gifva en så betydlig viast
genom transito-handelns ledande kanalvägen
genom landet. Statsverket har riksdag efter Y
riksdag erbållit ganska betydande summor, denl4
ena millionen efter den andra, från riksban-
ken; inga större missväxter eller inhemska
olyckor hafva inträffat, och likväl hafva kona:
junkturerna försämrats och silfret fortfarit att
utgå ur landet. Det synes alltså, att alla de
stora uppoffringar, som i sådant afseinde blif-
vit gjorda, icke kunnat frambringa det dermed
åsyftade ändamål, ej heller i någon mån föröka
produkiionen af exportvaror till betäckande af
importen. De penningar, som från banken af-
lemnas ti!l riksgäld:kontoret, kuuna neraligen
disponeras till förökande af statslyx och mili-
tär-lyx lika såvä som meddelade lån både från
enskild och alimän bank kunna användas att
öka den enskilda lyxen och föranteda en ökad
skuldsättning bide inom och utom Jandet.
Äfven om man ville antaga att de medel, hvil-l!
kas utlemnande nu är i fråga, utesiutandelk
skulle användas till industriella och produktiva!
ändamål, så lira verkningarne deraf icke snart ;
kunna medföra någor förmån för banken och ;
således icke heller i ringaste mån förekomma;
den öfverhängande faran, som innan kort sy-l
nes hota realisation2n. f
Af allt hvad nu bifvit anfördt har jag kommitlt
till den öfvertygelse, att bankens framtida ställning !
4
!
l
I
Pn
y
- mm
blir särdeles bekymmersam och att vår 46-åriga rea-
lisation icke kan ega fortfarande bestånd, om ej Ri-
kets Ständer snarligen vidtaga ändsmilsenliga åtgär-
der till des; betryggande. Den rättighet, bankosty-
relsen eger, att när nöden pigir upptaga utländska
silfveriån är ott palliativ, som svårligen kan annat
än förvärra det onda, under hvad form det än ba-
le jag för min del önskat,
lalydesen ut o a
der nu iogått med
gagms. Fördenskull h
det binkoutskottet, j
dess instruktion, til Rikets S:ö (
den hamställaa, att d:a sedan 1848 års början):
upplupna bankovinst erfordras för bankens kon-l!
(
soliderande. .
Hved den under de följanda åren 4854, 32 och
53 inflytande v.nstaa angår, så vore det för realisa-
tionen visserligen mest betryggande, om någon delafl:
de på sådant sätt ingående sadlaras icke beböfle
åter utgifvas. En sådan åtgärd till förmiaskning att
sedelansvarigheten, om den vidtages smånisgom ochf
med största varsamhet, skule u vel icke blifva
så tryckande för landet i allmächet elier medföra så
känonbart lidande för enskilda personer, som indraz-
ning af någon del ef linerörelsen skulle förorsaka.
Men det är efter min öfvertygelse likaså nödvän-
digt och man måste vara betänkt på ett så snart
sko kan åt riksbanken återgifva makten attregleral
landets sedelstock uti något förhållande till ban-)
kens egen förmåga att upprätthålla sedelvärdet
Det har allid förundrat mig, at Rikets Ständer nå-J
gonsin kunde lita densa makt fråntagss sin egenl
bank, och för några år tillbaka hade den utan tvif-
sel med mindre svårighet än nu kunnat återstallas.
Kanske komma alla försök i detia afseende nu för
sent, men om en jemt tillväxanre mängd endra, af
riksbanken oberoende myntrepresantativer skola fort-
farande obehindrad: mer och mer fylla landets be-
Ihof af rörelsemed-l, så sor jag icke ennat, än att alls
Ibsmödanden för realisationens hestånd förr ellsr sed-
nare måsta blifva vanmiktiga. Den utvig, som 215
Si bankoreglementet föreskriver att ersälta de upp
Jbörande privstbankera2 med ytterligare sedel-emis-
sion ef några millioner rår banko utan minsta för-
stärkning af metalliska valutan, synes mig vara högs:
lvådlig. Då vore det lingt bättre att använda den
koatant inflytande bankovinste: samt kanske en de!
af nuvarande lånefonderna, för ett inritia fiial-sf
delningar ef riksbanken på flera stälen i landet, hvilka
borda anvoriunsa och på andamålsenligare sätt cr-
sanissras, än de nuvarande lånekonterea, och der-
igenom efter hand göra privatbank:rnss verksamhe!
helt och hållet umbärlig för rörelsen simt ste:svilla
åt riket ett enda sags mynt, så ett regeringsformen:
72 S än en gång kusda blifra en sannisg och
driksbinken iterstäla den förnåsa att reglera seiel-
Istocken, hvilken förm? ldrig bordt siksbanker
Ihåndas.
Iskulle bättre konsoiderss genom backovinst
flemnande till satsverket, än genom d-ss använda
; jui en säker och ändamilsenlig lånerör:ese. Ibe
; I allen ugå sedlarns åter i lande, och bankens se-
delinsvarigaet blir oörändrad. åa i sefn3a
eller d) visstmeden ugiivas sisem I
iessa Jika vel och kasoske mera favvol
ill förlag för iordbruzets, bergsban
nduswiesas förkofran, än om man t
till fytlaede af några i en stark pro.re
i lstatsbebof, hvitka: vändizbet mer
. lande kan sättas i f At: i vii
i: ellt annat, man kan gå vill sf.e och en yt
erlighet som kas icke, men deraf fö
inga!unda, ett saken i el, ratt anvärd, är I
S
r
r
r
-
våt
-
j derflig.
) Mean då mina ösi
H eler inga sim
d idare orda om
njdet allid b