idan hr Beckman. Fem vittnen afhördes, nemligenv
lrängen Svensson, åberopad af käranden och pålf
omma gång som han skilld från hr Rosenqvists tjenst,
amt bokhållaren Sjöqvist, öfverpoliskonstapeln Oven,
onstapeln Ström samt drängen Adamsson, åbero-
jade af svaranderne. Käranden anmärkte väl, att
Adamsson och Sjöqvist synbarligen endast för att
tunpa få vittna blifvit skillda ur tjensten, den delf
roligen efter målets slut kommo att återtaga; men
Rådstufvurätten ogillade denna jäfsanmärkning.
Af Svenssons, Sjöqvists och Adamssons vittnesmållt
nbemtades hufvudsakligen, att Sjöqvist i anledningc
ut någon försumlighet, som Svensson skulle begått ilt
stallet, den 13 Januari på aftonen två gånger skic-
sat bud till honom att komma upp på kontoret, men It
att Svensson svarat, att han icke gjort något, derför!
han förtjenat stryk. (Det tyckes således, som detl;
icke varit tecken till något godt för drängarne attl;
blifva uppkallade på kontoret); att sedan någral;
al drängarne derefter samlat sig i stallkammaren,li
Sjöqvist gått dit och velat hafva dem ut, men att.
detta icke lyckats, utan bans medhafde rotting blif-
vit sönderbruten af drängen Danielsson. Litet der-
efter hade Beckman kommit ned och tillsagt drän-
garne att komma ut på gården, hvilket de äfven åt-
iydt, och hade han, hvartefier som de kommit
ut genom stalldörren, gifvit dem ett rapp hvar-
dera af en medbafd käpp. Pettersson hade sist
kommit ut samt, för att afböja slagen, fattat i käp-
pen; men sedan Beckman skjutit honom mot en
kärra, hade han gifvit honom några slag öfver ar-
men. Enligt hvad Adamsson med sia tyska brytning
särskildt berättade, hade han genast sprungit ut ur
stallkammaren, då han hört någon af kamraterna
yttra: ony kommer Beckman! ny kommer Beck-
man!, hvilket tyckes utvisa att hr Beckman förstått
söra sig respekterad hos drängarne. — Morgonen
derpå hade Pettersson gått bort för att skaffa sig
äkarebetyg, och, då han återkommit, vägrat att ar-
beta, emedan han icke kunde det. Samma svar hade
han äfven gifvit dagen derpå.
Den 416 hade, enligt nu företedt protokollsutdrag,
Pettersson och Svensson på hr Rosenqvists anmälan
blifvit i Poliskammaren skillde ur tjensten, med öp-
pen lemnad rätt för dem att efter befogenhet väcks
talan om ersättning.
Ovåa och Ström berättade, att de på polismästa-
rens tillsägelse sistnämnde dag åtföljt Pettersson och
Svensson till hr Rosenqvist, för att tillse att de fingo
at sin lön och sina betyger. Pettersson hade då
rått den orlofssedel, som nu upplästes och innehöll,
att han, som i öfrigt uppfört sig nyktert och full-
ajort sina åligganden, för visad sturskhet blifvit skilld
ur tjensten. Pettorsson och Svensson hade jemväl
underskrifvit ett af bokhållaren Sjöqvist uppsatt
qvitto öfver utbekommen lön till den dagen, i hvil-
ket qvitto de äfven safsagt sig ersättning för kost
och lön.
Käranden åberopade flere vittnen, och blef med
snledning häraf målet uppskjutet till den 25 dennes.
— Drängen Palmgren stod i går tilltalad för det
ban innehaft och till salu utbjudit en skinnpels, som
blifvit olofligen tillgripen. Enligt afhörde vittnens
berättelser hade Palmgren, som burit pelsen på ar-
men, i sällskap med en annan person varit inre i
kryddkramhandlaren Winqvists bod vid Göthgatan
och der velat afyttra pelsen till en dräng från lar-
det; men då denne dragit i tvifvelsmål om pelsen
varit riktigt åttommen, hade polisbetjening blifvit
efterskickad. Under tiden hade Palmgrens kemrat
pallrat sig af, hvaremot Palmgren, likt den pant
satta bondedreng, blef tagen i förvar. Då ingen
bevisning fanns till vederläggning af den tilltalades
uppgift, att han mottagit pelsen af den person, som
åtföljt honom och som uppgilfvit sig heta Eriksson,
blef Palmgren frikänd för tillgrepp, men dömdes för
det han inlåtit sig i handel med misstänkt person
att böta 3 rdr 46 sk. bko, eller i brist åf tillgång
undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd.
— I dag anmälde sig f. jernbäraren Lawson uti
poliskammaren för att få uttsga och uti sin tjenst
använda förre polisbetjenten Olsson, hvilken nu sit-
ter häktad såsom försvarslös. Olsson är emellertid
den för samhället mest vådliga person, hvilken åt-
skilliga gånger setat häktad båds för stölder, rån
och slagsmål, men alltid genom sitt ihärdiga pekan-
de lyckats att undgå lagens näpst. Det var samme
Olsson, som för några månader sedan bröt sig in
bos baron DAlbedyhl, uti hvars rum han anträffa-
des af friherrinnan, för hvilket brott han sedan af
rådhusrätten dömdes att för inbrott undergå uppen
bar kyrkoplikt samt vatten och bröd, efier hiilkep
bestraffnings undergående samme jernbärare Larsson
uttog honom från häktet och lemnade honom laga
försvar. Öfverståthållarembetet lemnade då dertil
bifall, med vilkor att Olsson icke finge hafva annarv
bostad än hos Larsson, ssmt af denne erhålla arbe-
te; men då det till polisens kunskap kommit, at
Olsson efter erhållen frihet icke mer än 3:ne nätter
hos Larsson sig uppehållit, utsn sedermera bafilogis
uti huset N:s 40 vid Qvarngatan, häktades han
ånyo.
Larsson, som är egendomtegare, svaride på till
frågan, att hen ämnade använda Olsson till diverse
arbete och efter 4 April såsom biträde uti af Lars
son öfvertagen entreprenad om gators och gärdars
renhållning. Larsson tillade, att kan äfven nu öf-
vertagit entreprenad för omkricg 30 egendomar
ehuru han icke anmält det i poliskammaren. TIan-
ledning häraf uppsköt polismästaren afgörandet af
Larssons begäran till nästkommande Fredag, dertill
Larsson borde förete kontrakterne om den entrepre-
nad han öfvertagit.
— I dag aflade slagtargesällen Johan Herrman
Eckert, från Wismar, tro- och huldhetsed såsom
svensk undersåte.
el FP