varning, samt regeringen inom fyra år lät utarbeta en ny författning, Skogsordningen af den 40 Dec. 1793, hvilken i sjelfva verket upphäfde den tydning af 1789 års författning, som allmogen deråt gifvit.!yc Uti Kongl. Skogsordningen af den 4 Augusti 1805 Ös in S 48 finnes visserligen den rätt skattemän förvarad, som dem tiilagts genom Kongl. Förordningen af denlda 94 Febr. 1789, men dock ålägges dam laga ansvar, i händelse de skulle skogen så missbruka, att fara för hemmanets bestånd och förmåga att skatten utgöra kunde deraf uppkomma. Detta ansvar, i sig sjelf obestämdt, är det enda stadgande för närvarande finnes, i afseende på den enskildes pligt att vårda sin skog: och ingen lärer undgå inse, att detsamma behöfver förtydligas och närmare bestämmas. )! Föröfrigt innefattar det uppenbarligen en återgång ill allmänna lagens uttryckliga föreskrif, som bjuder, enligt Byggningabalkens 40 Kap. 8 S:Skatte-lbonde må nyttja sin enskilta skog till hustarf och salu ; dock det så sparsamt att skogen ej utödes och hemmanet förderfvas. Väåre ock skyldig att först tega vindfälle, torra trän, qvistar och stubbar till vedbrand, innan friska trän dertill fällas. Finnes Skattebonde sin frihet missbruka, böte 10 daler. Den räntan af hemmanet äger, hafve der inseende å Det laga ansvar, som åberopas i 1805 års Skogsordning, måste, i brist på något annat, således vara detsamma, som här i allmänna lagen stadgas, ehuru tillämpnaingen deraf numera aldrig kommer i fråga, utan hvar och en, undantagandes blott innehafvare af kronohemman, anser sig äga rätt disponera sin egeniom, utan annan inskränkning, än den som genom Kongl. Förordningen af den 28 Oktober 18530, till föga fromma för våra ekskogar, äfven upplåtits i afseend3 på l! bärand3 träd, och hvaron förut varit serskildt stadgadt uti 28 af 1805 års Kongl. Skogsordning. Jag har icke anfört: detta, för att i någon mån vilja sätta i fråga Skattemännens rätt till disposition af deras skog. Jag har blott velat fästa uppmärksamhet på att staten af ålder ägt ett ännu ej helt och hållet frånträdt målsmanskap beträffande den enskilda skogshushållningen, hvilket målsmanskap nödvändigheten syues fordra att åter göra gällande öfver ej blott Skattemänonens, utan äfven Frälsemännens skogar. Skälen härtill har jag i det föregående sökt utveckla: men målet är svårt att uppnå, och en större och mångsidigare erfarenhet,.:än min, måste erfordras till att i detta hänseende uppgöra ett omfattande förslag. Jag får derföre vördssammast motionera, att åt de förenade Lagsamt Allmänna Ekonomioch Besvärs-Utskotten må uppdrazas, att uppgöra lämpligt förslag till en ny Skogsordning samt till anstalter för undervisning i Skogshushållningen och uppsigt öfver skogarne, för att derefter i underdånighet underställas Kongl. Maj:t. I afseende på deruti ingående särskilda momenter får jag derjemte vördsamt föreslå följande: A. I afseende på Skogsordningen. 4:0 Att Konung och ständer tillerkännas rätt att stifta lag för vården af alla rikets enskilda ägare tillhöriga skogar, och bestämma om förödda skogars återplantering, der sådant af behofvet påkallas. 2:0o Att minimum af den skog bestämmes, som bör finnas vid hvarje hemman, i förhållande till ägovidden, så framt ej jorden kan i odladt skick gifva större afkastning och tillika visas, att skogsbehofvet kan genom köp från andra hemman fyllas. 5:0 Att skogsåverkan belägges med straff i likhet med tjufnad 4:0 Att förbehåll göres för) inhysesfolk och obesutne, att mot inåttlig afgäld till skogsägare, få, utan att behöfva stjäla, förses med sitt vedbehof af skogens affall. 3:o Att skog i allmänhet ej må fällas på hällar och bergsklippor, der möjlighet ej finnes för åter-—DM OM OMÅM OL —-— —-— OO vext. 6:0 Att vid träds fällande företrädesvis skogisåg må begagnas till virkets besparande. 7:0 Att för samfällda hemmansägares skogs indelning till traktbuggning, der den pröfvas tjenlig, särskilda jemkningar må göras i skiftesoch stängselförordningarne. 8:o Att bestämdt ansvar med böter ålägges skogsJägare, som emot skogsordningens föreskrift vanvårIder eller föröder sin ekog. 9:0 Att församlingarnes fattigvårdsstyrelser må äga, att till förtjenst för fattige, genom dem insamla -Iskogsfrön, der skogarnes ägare ej sjelfve viija sig af denna rätt begagna. I 40:0 Att skogsplanteringar på flygsandsfält må luppmuntras och skyddas genom särskilda stedganden, med inskränkning uti jordägarnes rätt om de vilja dem afverka. 41:0 Att inga skogstrakter må få säljas, så framt de icke åtfölja laga köp af jorden. B. I afseende på läroanstalter. 4:0 Att utom de i hufvudstaden och vid WestIsura befintlige, äfven ett skogsinstitut må på staters ,Ibekostnad anläggas i södra de!en ef riket, med afse-lende på dess olika naturförhålianden, och förses med tlfullt skickliga lärare. 9:0 Att en uti skogsbushållningen fullt skicklig a loch examinerad p:rson, med lamplig lön af staten -loch arfvode för sina resor, tillsättes inom hvarje län -Iför att tillhandagå i undervisnings meddelande och ) praktisk handledning uti skogsvården på stället; -Ihvilkens befattning må, i mån af nuvarande funk-Itionärers afgång, der jägeritjerstemän finnas, ingå Ibland de sistnämndes. C. I afseende på uppsigten öfver skogarne. e 4:0 Att jigeristaten fullständigt ordnas i alla ri-Ikets län, samt äfven i sådane, der den förut ej funnits, och förses med tillräcklig sflöning både för sig Joch underbetjening. I 92:0 Att härefter endast sådane personer befordras till tjenster inom jägeristaten, som genomgått något leaf rikets skogsinstitut med godkända betyg. I Vidare, än i förestående momenter, har jag ej ansett mig böra väcka något förslag rörande ämnetsl. i detaljer, hvilka endast kunna tillhöra män af yrket, 2lsom i händelse af frågans framgång deröfver torde Ikomma att höras. Jag har således ej velat ingå i Inågot förordnande af trakthuggningssystemets förden lar, oaktadt de synss vera ganska stora, om detta tlsystem med rätt urskillning i afseende på omloppsDliiden för skogens återvext, och under förutsättning Nlatt äfven storverksträd, på dertill utsedda trakter, Dlkunna frambringas, famt med samvetsgrann nogDlgranohat i afseende på skogsfrösåningen och plan2 itornas hägnande, blir utfördt, hvartill praktisk unEldervisning på stället samt fortfarande tillsyn öfverJallt erfordras. Om ellt rätt ordnas, torde svårigheIterna härvid ej böra möta större betänklighet än slinom andra länder. Jag har ej heler föreslagit nåI gra säkerhetsåtgärder för bevarande af de större änElnu befiniliga skogarne, efier exempel i främmande länder, eller inskränkning i rättigheten att afbruka I hvad som går utöfver minimum sf ett hemmans tillDl börliga skogsmark, med dena modifik:tion inom bergsllsgsorter deråt ofelbart bör gifvas. Vigten af dessa Si detaljer har nekat mig att uti dem nu försöka inIjeaå. För att förbigå andrasiaters poliseppsigt öfver Diskogerne, och huru de efter försök med liberels tlskogsförfattningar rödgats återgå till en strängare loch den enskilda förbrukniegsrätten ieskränksnde i lagstiftning, må des blott tillåtas anföre, att uti en Jaf Tysklands liberalast represezterade stater, Baden, ider rära en tredjedel a? jordrymden är bevezt med N skog och bergverken få, och som räknas för ett a! Trcklarde olhbanvikeaecta ländar anfärdanas Ba AHA An MAA rm