(Izsändt ef en prestman i bufvudstader.)
Om det kyrkliga tillståndet,
särdeles inom hufvudstaden.
Andra afdelningen.
(Forts. från JM 40.)
Den svenska kyrkoförfattningens ellmärra
karakter.
Vi afslutade den förra artikeln med fram-
kastandet af den frågan: Kan den kyrkliga in-
stitutionen, sådan den inom Sverige, och sär-
deles inom hufvuditaden för det närvarande är,
motsvara da christligt sedliga ändamål som med
den åsyftss? Ea kort bistorisköfversigt skali
vägleda oss vid denna frågas besvarande
Reformationen föranledde hos oss egentligen
ingen ändring i den kyrkliga inrättninger. Den.
förblef och är ännu i närvarande stund till
sina grunddrag sådan, som den alltifrån medel-
tiden och cbristerdomens första införande i
vårt land har varit. Biskopsembetena fortforo,
ehuru biskoparnas slott indrogos, deras ickom-
ster icke oansenligt minskade; och deras cer-
hörda, för riket vådliga politiska makt stäcka-
des. Kyrkostyrelsen förblef ock härmed den-