vaara, om j ock icke alltid sen dem med blida öggons, — att tacka för komplimangen. Men alltit detta hindrar ju icke att en eller annan jurrist med kunskaper i jurisprudensen kan finnaas, och då man hittills i allmänhet haft dep föreställningen, att de män, som suttit i lagkommitteen och lagberedningen, äro män som i detta afseende följt med sin tid, åtminstone största delen bland dem, till dess denna mening nu jäfvats af grefve Sparre, så synes det hafva varit grefvens åliggande att icke utdöma dem alldeles så lösligt som skett, utan att åtminstone med något enda ord i sitt utförliga diktamen gifva skäl för ett så afgörande domslut. Men vi fortgå till det följande, som är vigtigare. Det ådagalägger alldeles samma återgång i lagstiftnimgsarbetet under 47 århundradet, som den jag förorddat. Carl IX, säger grefven, gjorde flera försök i racdikal lagstifiningsväg. Trenne förslag utarbetades reddan under hans tid, alldeles sasom nu; men man insåg snaart att deita sätt att stifta lag icke var detlämpligga. Man lade arbetet åsido och började med partieella förbättringar. Vi känna den mängd af genomgrripande och vår närvarande lag grundande författpiiogar, som utkommo under 47 århundradet. Den svenska jurisprudensen stod onekligen under denna tid vida högre än för närvarande; och efter dessa förarbeten utkom 420 år sednare vår nu gällande lag, hvilken vi under mer än 400 år hafva älskat och ärat. Väl! 120 år förflöto mellan Carl IX:s första pllan till ett nytt lagverk och utfärdandet al 17734 års lag, och under tiden gjordes partiella förbättringar. Men grefven har begått en lapsws calami, då han säger att man lade arbetet å sido, nemligen arbevet med ett lagverk; ty hade detta skett, så hade säkerligen icke 1734 års lag utkommit. Den fordrade verkligen ett arbete, precist af samma slag som det gref ven nu förkastat till sjelfva planen, då han ej velat yttra sig om arbetets innehåll. Grefven sjelf känner också utan tvifvel buru länge man var sysselsatt med 1734 års lagarbete, ehuru det icke af honom omnämnes. Men huru lång tid har då förflutit sedan året 1734, hvaraf den nu gällande lagen har sitt namn? 116 år; således blott 4 mindre än de 120 grefven omnämnt, innan nuvarande lagen utkom. Nu skulle man af grefvens yttrande, att vi i mer än 100 år hafva älskat och ärat 1734 års lag, och af den motsats hvari grrefven söker ställa det nuvarande lagberednDiingsarbetet till de partiella förbättringarnan under den föregående perioden, onekligen fresitas att tro, om man nemligen icke kärde något mera eller annat, att 1734 års lag varit så älskad och ärad, att några partiella förbättringar deruti under tiden ej blifvit vidtagna. Svaret härpå kan bäst inhemtas vid en anblick på de digra volymer, som Backmans lagsamling innefattar, eller af en jemförelse mellan den ursprungliga lagboken och de flere nya editioner af Lundeqvist, Carlen, Thurgren, hvaruti förändringarna äro upptagna, samt slutligen af de talrika motioner om den älskades förbättrande, som förekommit vid alla riksdagar. Hvad mamn skall man då gifva åt hela den nyssmämnda af grefven anställda jemförelsen? Och hvad säger grefven vidare: pJag fruktar att en kodifikation, företagen i otid, sikulle hämma rättens utveckling i stället iför att befordra den; ty det är en erfarenhet, som jag oftta sett bekräftad, att då en ny lag utkommit, nöja sig juristerna med den bokstafliga tillämpningen häraf ; jurisprudensens utveckling ligger nere för den grammaiikaliska tolkningen af lagboken. Sådana äro Mina åsigter i lagstiftningsväg Dessa uttryck: jag fruktar att en kodifikation, företagen i otid (efter 116 år!!) skulle hämma rättens utveckling i stället för att utveckla den — är i sanning ett orakelspråk, hvars mening vi icke ens våga försöka att tyda, men skulle anse ganska intressant om grefven sjelf täcktes göra det. Åtminstone bafve vi förgälfves sökt en sådan tydning i det efterföljande, ej mindre märkliga yttrandet: ty det är en erfarenhet, som jag ofta sett bekräftad (märk, läsare!) att då en ny lag utkommit, nöja sig juristerna med den bokstafliga til lämpningen deraf.v Tillåter hr grefven oss då fråga: månne meningen med en lag är, att domrarne skola följa densamma eller att de skola alvika derifrån? Så vidt vi hittills förstått, får br grefven icke många med sig om den sednare åsigten. Man har ock, så vidt oss är : bekant, hittills trott att en lag är fullkomlig i : afseende på sin redaktion och uppställning i samma min, som den genom sin tydlighet kan bokstafligt tillämpas, och att just behofvet af en sådan tydlighet och nödvändigheten att förekomma olika tillämpningar utgjort anledningen till lagförklaringar,då bokstafven förut varit obestämd och sväfvande. Uttrycken: jurisprudensen ligger nere för den grammatikaliska ptolkningen af lagboken, tyckas derföre också ovärderliga. EMen det påföljande slutet af anförandet är det icke mindre: pMeningarna om Jagstiftniogen kunna vara olika, jag Tespekterar mina motståndares. Jag äröfvertygad att vi begge afse samma mål, gruadandet afett rättstillstånd, som bevarar och tryggar den enskildes rätt. Jag tror att det sker genom utbildandet af det juridiska studiet och utvecklandet af den inhemska rättens grundsatser ; miaa motståndare tro att detsker genom en py lagbok. Den ena eller andra åsigten må vara den rätta, det är en lycka att begge finnas; ty ur striden mellan åsigter framträder det rätta och jar anser det vara en välgerning att vi kommit så långt, att man kan diskutera frågan ; ty under långliga tider har ensidigheten varit så stor, att ganska få vågat uppträda mot detta lagförslag. Vi kunne omöjligt tillbakahilla den tankan, att det i här citerade stycke gjorda försök, ait uppställa utgifvandet af en ny lagbok såsom en motsats till utbildandet af det juridiska studiet och utvecklandet af den inhemska rättens grundsatser, och vidare den ycka, som grefven ser i att begge dessa motsatser finnas, tillhör det i sitt slag mest klassiska, som vi sett, äfven i riddarbusets protokoller; men det blir i synnerhet värdt att förvaras åt efterkommande, då man besinnar att det utgått ifrån ordföranden i Rikets Ständers Lagutskott vid 1850 års riksdag. ÖÅ re VM Mm Jc -— AR KL AA BT f rg rs A KR BR RA nn ÖV FR ITP OD Fr Fr KK RE FR OR 0 er —— rr em AA -—-——-— pm Om DD oOo0m mmpP—H APR I LP UB mro mes FLÄMR Om