Linköping den 9 Febr. ATC folsta farka
som drillande bebådar vårens ankomst, är slitid er
dödskandida. Också sköts den första lärkan häl
på Tornbygärdat, nära intill staden, i sår och skot
tet gjordes af hr febrikör Sandberg. (Ö. Corr.)
BLANDADE ÄMNERD
ÅSKÅDLIGT BEVIS PÅ JORDENS RÖRELSE
Ehuru de astronomiska bavisen på jordens dagligt
kringhvälfniig äro fullkomligt afgörande for hvar och
en, som besitier nödiga insigter att begripa dem, fortfa-
ra likväl mörkrets vänner att litet emellanåt fram-
kasta tvifvel emot denna naturlag, hvars slutföljder
icke instämma med deras intressen. Vetenskapen
har derföre längs önskat jordens rörese ådagalagd
så åskådligt, att ävea dsn okunnigastekan inse den.
Ett för detta ändamål snstäldt röa har bestått ined-
fällandet ef kulor från tinnarne af ett högt torn till
dess fot, eller från mynniogen sf ett djupt gruf-
schsckt till dess botten, sedan man förut bestämt
fallets begge ändpunkter ef er lodilna. Med förut-
tältning ef iordens kringsvängning är det tydligt
att den bland två sådana ändpuskter. som ärläng-
re ut från jordazele, måste svängas forta:e än den
som är närmare, och att en vid den förra befiotlig
kua, i fall den lössläppes, alltså miste der fi en
större fart i rörelsens riktniog — eller här åt öster
— än den nedsa fatllpusktea äger. Följden åter af
olikheten måste då blifva, att kuan vid fallets slut
icke kan träffa den ef sänklodet angina slutpunk-
ten, utan fallr öster derom. E farenheten har ock-
så visat att bt sker; och man äger följaktligen re-
dan i detta sajs rön ett åskådligt bevis tör den
vigtiga satven. Men då ett sådant rön icke kan
anst:llss när och hvar gom helst, och dessu:om for
drar flera omständliga förberedels:r och konstiga ap-
paraer, så har man ända hittills saknat något lä
och allmännasre tillgängligt pro? på saken. Ea fransk
naturforskare, Foucaut, har? nu lyckats avsksffa
eti sidsnt; och vid franska vetenskips-akademien:
sammantwäd3s i slutet af Janusri redsgiordes de:för
af Arago, sedan Foucaults uppgifter blifvis under-
sökta och bekräftade på observa oriet i Paris... D-
är ut! pendelns skenbara afrikelse ur silt sväng-
ningsplan, som Foucault upptickt beviset för den
astronomiska grundsanninzen. Med nödiga iaktte-
gelser vid anställandet af fö söket, kan hy:m som
helst varseblifvra den npyssnämada afvikelsen, inom
4 till ö minuter.
Foucault har föranledts till sin upptäckt af dena
jakttagelsen, att en kring sin upphävgningspunk:
fritt rörlig pendel — t. ex. ena Jodlina med kulfor-
migt lod — icke bringas ur sitt svängningsplan
derigenom att den, jemte perdelrörelsen, har en
kring pendelns radie kringlöpande rörelse; d. v.s.
att om man snor perdeltråden, och sedan låter ku-
lan kringsnurra fritt, med det samma man ger hels
pendeln en fram- och återsvingande rörelse, så stö-
res ej den sednare, eilar briogas ur sitt svängnings-
plan, genom kringsnurrningen; med förutsättning
blott att kulan är fullkomligt rund, och att hennes
tyngdpunkt är densamme som hennes medelpunkt.
Den mekaniska grunden härtill är lätt insedd; men
äfven utan kännedom derom, kan förhållandet lätt
pröfvas genom ett omedelbart försök.
Hade man nu en dylik pendel upphängd i taket
af en byggnad just vid någon af jordens poler, och
satte pendeln i svängning, så skulle den icke störas
i svängningsrörelsen eller brioges ur det ursprung-
liga svängningsplanet dsrigerom ett jordklotet, och
jemte detta byggnaden med dess tak samt pendeln:
fåste, vände sig omkring en gång i dygnet. Och
om man på golfvet under pendslkulan anbregte en
timtafla med 24 timmar, lik den på ea tqvinsktiel
solvisare, så skulle pendeins svängningar göra samma
tjenst som skuggan på timvisaren, emedan de skule
fortfara att svänga sig i samme svängningspian, un-
der det att den på jorden ligganda timtafisn yvrec
sig omkring ett hvarf jemte denna, för hvart dygn.
Men skulla der kunna se jordens rörelsa alldeles så,
som om man i rxelriktningen af ett bjul tydligest
öfverskådar bjultz rörelse.
Upphänges åt:r en dylik pendel på något ställe vid
eqvatorn, så skulle den väl icke heller der vika ur
sitt svängningsplan. Men som en derstädes under
pendelkulan anbragt timtafla icke ägde någon vrid-
niagsrörelse mot svängningsplanets riktning, så skulle
pendeln fortföra att dygnet om svänga fram och till-
baka lingsåt dem timliaea, hvaröfver första sväng-
ningen börjats.
Upphänges sluttligen ea dylik pendel någonstädes
emellan polerna och cqvatorn, så måste, ifall jord-
klotet verkligen wör sig kring den mellan polerna
tänkta exellinien, pendelsvängningens plan röja en
deremot svarande afvikelse; alltså en mindra när-
mere eqvatora och en större närmare någon afl:
polerna, Men denna afvikelse måste kunna be äk-
nas på förhand, efier allmänna mekaniska gruvder ;
afvikelsens vinkel för en gifven tid måste nemligen
erhållas om man multiplicerar sinus för observa-
lionsställets latitud, med förflyttningen af en
purkt på eqvatorsbågen, under obrervuitionstiden.
På en tidsminut blir denna produkt 41,3 gradimi-i
nuter under breddgraden för Paris, eller 443 grad-
minuter, d. Vv. 8. nära 9 grader för 40 tidsminuter.
Till försöken I Paris begagnades en pendel aff
starkt utglödgad ståltråd, om 4 millimeters tjocklek
och 41 meters lingd, fästad i hvalfvet ef Psrisiska
observaloriets meridiansalv, och i nedra ändan bä-
rande en messingskula om 8ö ki!ogrammers vigt. Ku-
lan var fullkomligt klotrund och polerad, samt ha-)
dö sia tyngdpunkt noggrannt isin medelpunkt. Midt
under den, eller i riktningen af den genom pendel-
tråden gienda diametern, hada man anbragt en fini.
nä!spets. Midt umder denva spets var en middags-
Jin a dragen på golfvet. Pendaln drogs ur lodlinier
i middagsliniens riktpiog, medelst en kring nålen fä-
stad silkestråd med tvi öglor, och sedan pendeln
fått kommai fullkomlig hvila i denna lutande stall-.
ning, afsveddes träden. Öglan afföll då, och pen-
delo beiynte svänga längsät middsags!inisn. På dat
a:t iskådarne måtta bättre kunna märka den för-
väntade afviselsen af denna linea, och med detsam-
ma jordytans rörelse, hade Foucault midt under
pendens nålspets ställt en annen nålspets, lodrätt på l.
en liten fot, och så nära den förre, att begge vid första li
pendelslaget nästan vidiö de hverandra. Det dröjde:
likväl ej länge innan afvikelsen emellan de begge spet-L.
sarna blef märkbar, och efter 40 minuters föropp
gick svängningsplarnat i en linea, som bredvid mid-
dagslinien blifvit uttsatt på förhand, och som gjordel
en vinkel af 443 grradminutsr, ellsr 4? 53 ål höger,
med lodliniens pumkt såsom medelpunkt för vinkeln. i
Då en lång trådpendel, som har en stor tyngd jl:
nedra ändan, fortfer lingre med sina rörelser in-
nan den af luftens motstånd och moståndet i upp-J);
hängningspunkten bringas att stadna, så ärnar mani?
upprepa försöken i Peniheon, med en pendel) soml4
skall upphängas öfverst i kupolen och nå närelf
golfvet. Man väntar, at på detta vis möjligen fil?
Observationstiden uts räckt ännu längece, med enjö
:
j
j
deremot svarande s:örre efvikelseviokel. )
) I Pantheon lärer en pendel om mer än 60 me-
frers längd kunnÅ begagnes. Men då hela rönet.
endast frutsätter en svängande massas förmågs
att genom sin framhärdighetskraft avarstadna I du
