Hur är det väl möjligts, utbrast åter der främmande, att en så klok, skicklig och för. ståndig menniska, som ni är, icke skall begripa blommornas ädla och heliga väsende — de. ras stilla Hf — deras herrliga färgprakt och ljufva doft? — Men, jeg täger er, stt det gör mig innerligen ondt att hos er finna ett sådan själslyte. Just för den orsakens skull blir n förkastad. I ett hus utan blommor vill jag icke länga qvardröja. Vid dessa ord rusade den besynnerliga da: men ut ur rummet, utan att till afsked bestå ens den ringaste nick. Hvilken omätlig skada, att kon icke förstår värdera blommorl — suckade hon ännu en gång, medan hon ilade uiför trappan. I nedra förstugsn stod betjenten med en lykta, för att lysa henne ut. Hon undanbad sig denna höflighet; men karlen sjelf envisades och, antingen det var af tjenstaktighet eller i förhoppning på drickspenningar — men han var med henne långt ut på gatan, så snart han vel hunnit öppna och tillsluta porten, och lunkade sedan före henne, rär hen såg hvilken gata hon ämnade gå. Hir voro minga stora hus cch hoteller. Betjenten tittale sig om i hvarje ögonblick, i isnka att damen skulle styra sin kosa till något af dem, men förgäfves. Hon fortfor att, sakta och stum, gå gatan framåt. Ändtligen vek hon in på en ödslig bakgat:, sem ledde. ill ena sflägsen förstad. Då bär endast funnos trädgårdsplank och, varuragasiner, så brydde beijenien sig icke idsre om att se sg tullbaksa, utan gick raskt å, med sin lanterra i handen. Ju längre ort hen farn damens boring vara belägen, ess större och ljufvare förhboppnitgar gjorde sn sig om de drickspenningar ben skulle e hålla. Aucdtligen kommo de till den öppna platsen utanför S:t Patriks kyrka. Vägen delade sig