crögt. Ha teg en stund, liksom för att hemts :ig, och birjade sedan ånyo, likväl med berö3andet af tt nytt föremål. Då ni iup, sade hon, vå omsorgsfullt och i allo berömligt förestår huset, så måtte n väl icke heller åsidosätta dit angenämaste, de behagligaste ?, pHvad kan ni mena dermed, min värdaste? Hm? — så ni frågar! — Än blomsterskötseln då?, Biomsterskötseln?o Ja, blomsierskötseln; odlingen af tulpaner cch andra berriga växter, hvarmed ni, otvifvelaktigt, på lediga stunder sysselsätter er och hvarmed tiädgirdarna vil nu som bäst prunkan Tulpaner!... blommor!... Nej, min bästa fru, så fåkvnnig ör jag icke. Blommor är bara ogtär, som den leda fienden bar sått bland Herrans hvcete. Jag känner knsppt något, som Jag bater så myciet, som blominor., Huru?.... Hvad?... Det är väl icke ert allvar, min vän ? Jo, mitt fullkomliga allvar. Ser ni, jag bar en medfodd motvilja för alit sådant der brokigt tyg. Redan ruina förfäder hatade allt hvad blomst-rsksåp heter. Min mor blef rädd för en hiodröd tutpsn, då hoa skulle föda mig tl verlder, hvilket fgör atv jag fick ect otäckt föle!semärke. I och sed detsamma ärfde jag dock heia min familjs bat tll blommor — ), jag byser en rikvg afsky för dem alla.n Ö, att jag skall nödzas böra sådana ord! ropade den svartklidda damen, uppspringande från ccffan. Afsty fir blommor!... Skade, skada! ... Och jag menade er så vätl Huru ör det val möjligt,, återtog mamselln, : putt eti så i allo klost och förståadigt fruruminer, som ni är, kan bysa kärlek till något så lumpet, som bommor, detta eländiga, fåängliga, usla prål?,