slagtfältet vrida sig, i strömmar af blod, de stympade offren, med krossade lemmar. Hopar af styckade menniskolik, till oigenkänneHighet vanstälide döende, betäcka slagtfältet; med sina suckar ceh sin jemmer måla de en sönderslitande bild af krigets fasor! Och huru aånga förbannelser och tårar följa ej i spåren af dessa vansinniga blodsbragder? O, medgitvom, att denua de meoskliga passionernas tygellösa och djuriska framfart är afskyvärdare n sjeifva kannibalens grymma blodtörst! Den7e3 okunnighet och råhet ursäktas af hans djuviska grymhet, men hvar fianes väl någon ursäkt för den civiliserade verldens kannibalism?, Krigets ursprung och slut, Hvd är väl krig? Det är icke en plötsligt och Iktidigt uppflammande låga Armeerna lata ike organisera sig utan bestämd afsigt, ceh ugn de dertill bidragandes fulla medve sande. Man gör ej folket till soldater utan trång. Krutet är ingen produkt af jorden, utan fabriceras med konst; kanonkulorna vexa ej på träden. Kriget är alltså en produkt af den fu!lt medvetna menskliga viljan, ofta af en enta persons maktgodtycke, sällan af hela tolkets önskningar. Ett medel att utrota kriKen, är att vinna menniskornas vilja; att med örnuftskäl öfvertyga dem, och framkalla de vag bätre känslor, samt en samvetsgrann och mogen granskning af krigets omoraliska och sfekyvärda natur. Vi måste förfölja det vidunder, som man kallar krig, ända in uti dess gömdaste smygvrår, och der utrota detsamma med förnuftets och kärlekens vapen. Eduard Miall.