slagtfältet vrida sig, i strömmar af blod, de
stympade offren, med krossade lemmar. Ho-
par af styckade menniskolik, till oigenkänne-
Highet vanstälide döende, betäcka slagtfältet;
med sina suckar ceh sin jemmer måla de en
sönderslitande bild af krigets fasor! Och huru
aånga förbannelser och tårar följa ej i spåren
af dessa vansinniga blodsbragder? O, medgit-
vom, att denua de meoskliga passionernas ty-
gellösa och djuriska framfart är afskyvärdare
n sjeifva kannibalens grymma blodtörst! Den-
7e3 okunnighet och råhet ursäktas af hans dju-
viska grymhet, men hvar fianes väl någon ur-
säkt för den civiliserade verldens kannibalism?,
Krigets ursprung och slut,
Hvd är väl krig? Det är icke en plötsligt
och Iktidigt uppflammande låga Armeerna
lata ike organisera sig utan bestämd afsigt,
ceh ugn de dertill bidragandes fulla medve
sande. Man gör ej folket till soldater utan
trång. Krutet är ingen produkt af jorden,
utan fabriceras med konst; kanonkulorna vexa
ej på träden. Kriget är alltså en produkt af
den fu!lt medvetna menskliga viljan, ofta af
en enta persons maktgodtycke, sällan af hela
tolkets önskningar. Ett medel att utrota kri-
Ken, är att vinna menniskornas vilja; att med
örnuftskäl öfvertyga dem, och framkalla de
vag bätre känslor, samt en samvetsgrann och
mogen granskning af krigets omoraliska och
sfekyvärda natur. Vi måste förfölja det vid-
under, som man kallar krig, ända in uti dess
gömdaste smygvrår, och der utrota detsamma
med förnuftets och kärlekens vapen.
Eduard Miall.