—— rr — rs)
— Vi hade i dag ämnat fortsätta och afslut
den i gårdagsbladet påbörjade recensionen öf
ver hr grefve Erik Sparres anförande på rid
-)darhuset i frågan om lagberedningens försla
-) till civillag. Under tiden har grefve Sparr
fllikväl begärt, såsom ett bevis på redaktio
I nens oväld, att erhålla rum för en af horon
linsänd replik på den härom dagen införda ar
ftikeln med titeln: Grefve Sparre och Sivigny
Oaktadt vi icke kunna finna annat, än at
Idenna replik talar vida mera om åtskilligt an.
nat, än om det som utgjorde föremålet för de
linsända anmärkningarne, så hafve vi likväl an.
sett oss icke böra förvägra denna begäran, och
Ilåta till och med nämnde replik komma före
Islutet af recensionen öfver grefvens yttrande
I Den lyder sålunda:
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Sedan redaktionen numera intagit det af mig, un.
der diskussionen på riddarhuset den 42 dennesisn
ledning af väckt motion om antagande af ny civil.
lag, afgifna yttrande, och allmänheten således är sat!
i tillfälla att med samma yttrande jemföra det a
Aftonbladet två dagar derefter offentliggjorda emo:
mig personligen riktade anfall af en anonym insän-
dare, så torde tiden vara inne för mig att genmäla
denna artikel; och jsg hyser dervid för mycken til-
lit till redaktionens hederskänsla, för att ens ifråga-
sätta, att tidningen skulle vara öppen för anfall mep
sluten för försvar.
Det gifves menniskor, hvilka aldrig skilja person
ifrån sak, hvilka derföre uppsöka orsakerne till hvarje
omdöme om den sednare i personliga förhållanden,
de der än upphöjas, än brännmärkas, alltefter som
omdömet faller på läppen; hvilka af det kotteri de
tillhöra, så invänjas vid smicker att den ringaste
glimt af sanning tänder harmens lågor i deras bröst,
hvilka i följd deraf, och af en rättvis fruktan att ett
anseende, som hvilar på falsk grund, kan försvinna
för en gnista af sanningens ljus, lefva i ett bestän-
digt retningstillstånd, hvilket föder bitterhet emot hvar
och en som sätter ofelbarheten af deras satser i fråga;
hvilka således, vid försvaret deraf, blott söka vapen
i hånet och öfvermodet, under fåvitsk föreställning.
att derigenom undanskymma den inre -balten; och
hvilka i öfverensstämmelse härmed, jäkta efter po-
pularitet, glömmande att den ära, som förvärfvas
genom liberalt ordprål och tidniagspuffar faller like
lätt som den vinnes, och att den med tiden äfven
skall falla. Sådana personer finnas öfverallt, jem-
väl här i landet. Men inga synas vara så retliga,
som de, hvilka åtagit sig att omhulda de arbeten,
som utgått från lagkommitteen och lagberedningen
Man skulle hafva trott, att hvarje eanbängare aflag-
reformen skulle med nöje hafva sett att legarbetena
företogos till granskning, om icke af annat skäl, så
endast af det att genom vederläggande af da emot
förslagen framställda anmärkningar, om de såsom vi
till en början antaga, kunnat vederläggas, lagförsla-
gen nödvändigtvis skolat vinna. De skulle åtmin-
stone derigenom hafva blifvit mera kända. Men lång:
derifråo. Anhängarne af dessa lagförslag spruta eld
och lågor om någon vågar framkomma med den o
betydligaste erinran vid de sa volumer, som itrenne
olika skepnader blifvit beskärda svanska folket. Der
före har jag ej heller väntat förskoning, emedan jag
aldrig stuckit under stolen med mitt omdöme om
nämnde arbeten.
Lycka är emellertid att lågorna icke tända, elden
icke förtär det föremål mot hvilket man rasar. Ocksi
bar jag med fullkomligt lugna läst dena uppsats, som
manat mig satt nu fatta pennan. Man missteger sig
icke om dess upphof. Man finner genast, att jag
varit nog olycklig att i mitt ofvananförda yttrande
på riddarhuset hafva vidrört ett af de ömtåligaste
imnen för dagen. Det har nemligen lyckats mina
vedersakare att göra lagstiftningsfrågan till en poli
sisk fråga, till en partisak, likasom fruktade de der
lugna af partiåsigter icke förvillade pröfningen. Denna
:aktik glömmes aldrig, och derföra kastar sig upp
satsens författare genast in på representationsfrågan.
ned antydan af de grundsatser för hvilka jag deruti
skulle kämpa. Det är åtminstone konseqvent och
måste följaktligen från den synpunkten gillas; mer
om det skett i afsigt att derigenom förringa vigten
uf de åsigter jag yttrat i efseenda på lagstiftnings-
arbetet, så har insändaren missräknat sig. Allmän-
neten kan ej i längden misstedas och förvillas. Den
nar börjat att sjelf pröfva halten af de foster, hbvil-
1as förträffiighet man i åratal utbasunat. Och ti-
ien korsmer en gång att visa pröfnoingens verkan.
I mia egenskap af representant har jag varit plig-
dig att öppet uttala hvad jag tänker. Det har all
id skett under betygende af aktning för mina mot-
ståndare; för deras insigter, för deras afsigter. Jag
bar aldrig tillåtit mig och skall aldrig tillåta mig
personliga anspelningar; mina motståndare må an-
vända hvilka vapen som helst. Dessa grundsatser
iakttog jag också i mitt ofvanämnnda yttrande; Jlik-
väl har jag genom detsamma råkat sticka in-
sändaren; och detta oaktadt deruti icke förekommer
något annat än om sättet för lagstiftningens utbili-
—r— tl