Igarne i parlamentet visa hvilket stöd lord Joh
Russel har i allmänna opinionen mot de ro
I merska curialisterne,. Dessa må söka inbland
Iden canoniska rätten och papalsystemets grund
-lsattser hur mycket de behaga i engelska la
lgarne, och försäkra det de förra ega stöd
Isjelfva engelska författningen: efter all anled
ning strandar försöket mot brittiska folket
Isunda vett, vämjelse för religiöst förtryck oci
Ivana vid dylika frågors afgörande. Ultramon
;Itanernes val af d:r Wiseman var icke ill
Iberäknadt. En viss måtta, enkelhet och flärd
löshet i framställningen, hvarmed han utmärk
sig, kunde vinna mången, som icke i Englanc
skulle hafva blifvit dupe på ett mera eklatan
charlataneri, eller låtit sig hänföras genom eI
i andra länder öflig biblisk bannalism af fram.
stående art. Likväl förmår man äfven genom
skåda den antagna flärdlösheten. Allt hvila
på grundtankarne: så snart man känner dem
så hjelper det ej i hvilken drägt de kläda sig
I Frankrike är religionsställningen i viss:
fall bättre, men i många sämre än i England
Frankrike har haft flera skarpsinniga tänkar
och författare, som kämpat för tankefriheten:
sak, arbetat på förskingrande af vidskepelsen:
och vantrons dimmor; men franska nationen
det hela (d. v. s. med undantag af några stor:
städer) ligger långt djupare i andlig förblin-
delse än det engelska folket. Tydligen härle
der sig detta från brist på den friska luft, som
religionsfriheten och vanan vid dithörande äm.
nenz3 diskussion sprida; den letbargi, försoff
ning och liknöjdhet, som måste vara den van.
liga följden af religionens nedsänkande till
identitet med blott en hop kyrkliga bruk och
ritual-enhet, hafva här vida mer gjort massorm
till blinda verktyg i presternas händer. Lik-
väl gäller detta icke så uteslutande till Ro-
merska stolens fördel. På grund af den 1438
afslutade pragmatiska sanktionen mellan påfver
och konungen i Frankrike, har Gallikanska
kyrkan sedan den tiden bibehållit en viss sjelf-
ständighet inför Rom; och denna stärktes ytter:
ligare genom Ludvig XIV:s taktik, då år 1682.
efter den mellan honom och Innocentius XI
appkomna strid om la Regalesa, eller konun
sens utnämningsrätt till vissa kyrkliga embets-
nän, en öfverenskommelse slutligen träffades
om de så kallade fyra artiklarne (2quattuor
oropositiones Cleri Gallici). Genom revolu-
ionen störtades påfvemakten i Frankrike heli
och hållet. Men den återupprättades, ehuru
lock med temligen starka modifikationer, ge-
nom det mellan Napoleon och påfven afslu-
tade Konkordatet. Franska presterskapet står
härigenom blott till en del i beroende af Rom;
och ultramontanerna mötte 1826 etticke ringa
motstånd från ett stort antal franska prelater.
Franska regeringen har väl på det hela icke
å lätt att göra gällande och alltid sätta j ver-
et allt hvad som bör följa af de fyra artik-
arne, hvilka bilda Gallikanska kyrkans skydds-
ärn mot romerska curian; men den har lik-
äl upprätthållit dem, fordrat dessa punkters
öredragande af professorerna, och sålunda åt-
linstone de jure försvarat det för Frankrike
edan vunna. Uitramontanerne hafva derföre
ck, såsom man tydligt kan märka på den
arisiska erkebiskopens sista herdabref (A. B.
ir den 20 Febr.) funnit rådligast, att i Frank-
ike inskränka sia synliga verksamhet till ett
ntal för det mesta blott religiösa förmaningar,
tan alltför skönjeliga spår till den politiska
yftning, som man eljest väl vet utgöra den
anersta och verkliga tanken. (Forts.)
gä