VIL VAL VIUTYllig, IUCU divtCH UCL Paluljanus at
Igrefve Sparres tal innefattar åtskilliga satser
loch räsonnemanger, hvilkas beskaffenhet bör
-lläggas i dagen, hvilket skall ske i en följande
lartikel.
— Efter de underrättelser som med förra
posten anlände från Norge angående pöbelupp-
loppen i Levanger och Stördalen, och hvilka
synas hafva varit föranledda hufvudsakligen af
en illa känd ung murare vid namn Michelsen
som strukit omkring och utspridt nidvisor om
fogden, länsmannen m. fl., hade vi väntat att
i dagens norska tidningar finna några upplys-
ningar om med Michelsen anställda förhör,
hvaraf möjligen kunnat inhemtas, huruvida
nyssnämnde uppträden hafva någon djupare
betydelse, hvilket tidningarne förra gången an-
sågo ej vara fallet. Några sådana upplysnin-
gar finnas likväl hvarken ide i dag hitkomna
numrorna af Morgenbladet eller Christiania-!
I Posten, utan blott en allvarsam adress i Mor-
genbladet af öfverrättsprokuratorn och stor-
thingsmannen Lerche,som lärer hafva mycket
förtroende bland folket, till allmogen, hvaruti
han visar dem huru de genom ett sådant sätt
att fara fram endast störta sig sjelfva i för-
derfvet.
Uti Christianiaposten åter förekomma flere
insända artiklar, med anspelningar emot tryck-
pressen, hvars tygellöshet förmenas vara skul-
den till allt sådant ondt, o. s. v. Derjemte
skildras redan i de mörkaste färger, hurusom
samhällets upplösning och ett inbördes krig
står för dörren, med mera, som allt går ut
på att uppskrämma sinnena.
Oss synes det, så vidt man kan döma på
afstånd och af hvad hittills är kändt, att om
ofvannämnda uppträden kunde betraktas iso-
leradt, så vore de af alldeles ingen annan be-
tydenhet än dylika tillfälliga jäsningar af ett
lokalt missnöje, hvilka kunnat uppstå i alla
länder och alla tider. Onekligt lärer likväl
vara, att sjelfva jäsningsämnets tillvaro står i
ett mer eiler mindre caussalsammanhang med
de förut kända Thraneska agitationerna bland
arbetsklassen, hvilka redan växt till en så an-
senlig dimension, att de visserligen icke kunna
betraktas såsom en småsak, och att den fråga
som för närvarande kan fordra en allvarlig
omtanka, således mindre handlar om uppträ-
dena i Levanger och Stördalen serskildt, än
om de symtomer af mera allmänlig natur och
beskaffenhet, som visa sig bland arbetsklassen
öfver hufvud, och huru dessa symtomer bäst
skola stå att afbjelpa.
Så vidt vi förstå, torde ingendera af de of-
vannämnda dagliga tidningarna hafva uppfat-
tat denna fråga från den rätta synpunkten.
De synas ännu båda bufvudsakligen våra upp-
tagna af framställningar som gå ut på att skräm-
ma den ena klassen af landets medborgare för
den andra, och detta blir svårligen rätta vä-
gen till ett godt slut, emedan skrämseln, när
den hunnit till en viss intensitet, lätt blir be-
nägen att kalla styrkans makt och våldet till
bjelp för att skydda sig mot de förmenta fa:
rorna, som likväl just derigenom, ifrån inbil-
lade kunna blifva verkliga. — Vi torde ej be-
höfva erinra derom,att Aftonbladet oaflåtligen
betraktat det såsom både en oklokhet och ett
brott af pressen, om den icke aktar för rof
att uti framställningar till de fattige och
obildade i landet afmåla de bättre lottade så-
som idel förtryckare mot de förra, samt att
sålunda öppna och utvidga ett svalg emellan
de borgerliga klasserna, och våra svenska lä-
sare hafva baft tillfälle att se, huru bittert
Aftonbladet och dess förläggare anfallits och
fortfarande anfallas af skandalpressen härstädes
för det vi värnat mot dess catilinariska bemö-
danden i detta hänseende. Men å andra sidan
tro vi det vara lika oklokt handladt, om me-
delklassen, förbiseende den rörelse som ligger
i sjelfva tiden, med en högförnäm min be-
traktar alla symiomer af ett gryende politiskt
lif bland massorna, hvilket i alla fall numera
icke kan tillbakahållas, blott såsom utbrott al
ett sjelfsvåld, hvilket kan och bör qväsas ge-
nom tvångsåtgärder mot tryckfriheten m. m.
med ett ord, om den icke förstår att urskilja
hvad som hos det lägre folket kan utgöra rätt-
mätiga fordringar hvilka kräfva behjertande,
från det tygellösa skriket, och att aflägsna det
sednare genom att göra ett billigt afseende på
de förra. Försummar medelklassen detta, så
begår den i vår tanka precist samma fel som
de borgerliga klasserna gemensamt eller folket
och medelklassen tillbopa med så mycket skäl
förebrå dynastierna, hofven och byråkratien,
med ett ord hela det reaktionära partiet, att
i en afgudisk dyrkan af egna fördelar och un-
der den deraf födda förblindelsen att i hvarje
eftergift af dessa vilja se sambällets uppiös-
ning, sätta en hårdnackad sjelfviskhet emot
fordringar af den enklaste rättvisa.
Ett sådant fel synes man emedlertid nu va-
ra på väg att begå, att döma af de norska
tidningarna. Det första steget till en förbätt-:
ring eller till åstadkommande af ett annat för-
hållande (om det tillåtes oss yttra vår tankai
eit ämne som angir grannen) borde deröre
vara, och måste blifva, att ansedda personer
bland medelklassen, och sidave till hvikas
grundsattser och haraktär folket sätler sitt
förtroende, utträdde ifrån det isoleringstillsånd,
som ännu synes i Norge, likasom i Sverige,
vara rådande emellan medelklassen och oar-1
betsklassen. Massan är nu engång väckt tillld
if och känner instinktiikt behofvet af att iill-)
höra samhället såsom medborgare. Att dennal
andliga röreise existera-, derom witrar dev
hastighet hvarmed arbetare2gitationerna gripit
omkring sig i Norge. - Men plurehteten aj
denna massa består ef obildade personer medly
mycket sväfvand2 begrepr, och i samm2 mån z
med mindre förmåga af lugn och fördorasfril
pröfoing än f: lienhet att bänföras af allt, som
kan verka ni dags inhi vint Och Natsi0 ner.