VALLA FUVKENM di SPAAUUaHUt YISVI VID YVYCUGCIdJkarne mot hans verksamhet; äfven föregaf han, att han måste författa sådane, för att förtjena penningar till sitt uppehälle m. m. Vidare säges, att Michelsen går fritt från bygd till bygd, från stad till stad ut.n pass, fastän upprorsstiftare, Skjendegjests, äreskändare, bedragare, drinkare. Några hade underskrifvit en så lydande förklaring: Oaktadt vi blott af ryktet. känna hvad Michelsen tillvitas, är det vår önskan, om dertill finnes anledning, att han blifver häktad och borttransporterad, då vi anse honom såsom en för det allmänna högst farlig person. T. f. polismästarens i Levanger rapport till amtmannen i norra Trondhjems amt torde få anses såsom den vigtigaste handlingen och vi meddela derutur följande: På grund af ett öfver mureriarbetaren Carl Johan Michelsen inkommet klagomål, hvari han bland annat beskylles att genom upproriska tal uppreta till offentliga lugnets störande, blef han den 8 f. m. gripen och insatt i Lewangers rådhushäkte. Ryktet om häktandet samlade på eftermiddagen en mängd menniskor af den arbetande klassen i staden. Fogden Möller, som var frånvarande på Skogns vinterting, begaf sig omkring kl. 5 e. m. till Levanger, för att anställa förbör, men möttes på gatorna af folkmassan, hvilken under hvisslingar och skrik fordrade Michelsens frigifvande ur arrestep, hvartill fogden nekade. Uppretad häraf antog massan en hotande ställning. Utan allt bistånd och i följd af den tumultuariska sinnesstämning, som visade sig, vågade fogden icke fara till rådstugan, utan begaf sig till Levangers sunds färjställe, för att uppnå sin bostad, Stöp, hvilken ligger på andra sidan om sundet. Då färjan utsattes, för att öfverföra fogden och några andra personer, gaf mängdens förbittring sig luft i ett hagel af stenar, Ibland hvilka två träffade fogden, utan att förorsaka annan skada, än att högra axeln blef något lxederad. Folkmassan begaf sig sedan till rådstugan, hvartill porten uppbröts, och samlade sig på gården utanföre arresten, med tillkänmagifvande för Michelsen, att de med våld skulle befria honom, om han det önskade. Michelsen förmanade församlingen att hålla sig stilla, men hade uppfordrat den att komma åter påföljande mindag och rumla om litet. Härmed slutades det upploppet, men då man förutsåg, att oordningarne skulle förnyas under förhöret, vppsköts detta tills fogden re-qvirerat militärhandräckning af Skogns sqvadron och Ytterös kompani; en del af den förstnvämnde ankom redan påföljande dagen. Söndagen den 9 förblef allt stilla, till dess fogden, som hela dagen uppehållit sig på rådstugan, om aftonen skulle begifva sig hem. En hop menniskor förföljde nu fogden ned till färjeplatsen, hvarest samma scener som föregående afton förnyades, och stenar kastades efter färjan under öfverfarten, utan att dock betydligare skada tillfogades passagerarne. Måndagen den 10 anträdde fogden resan till de fem södra thingslagenp, och polismästarens förrättningar öfvertogos.af den som afgifvit rapporten. Till ordningens vidmakthållande hade man erhållit blott 60 kavallerister med nödigt befäl, samt 12 man och en officer af Ytterös kompani. Men då detta icke ansågs tillräckligt till ordningens upprätthållande, reqvirerades Spar: bos kompani för att biträda polisen. På eftermiddagen samma dag börjades förhöret med Michelsen, men knappt hade detta skett, förr än det afbröts af den utanför rådstugan församlade menniskomassar, som sökte att med våld tränga in, hvilkat dock förhindrades af den tillskyndande kavalleristyrkan. Förhöret måste emellertid uppskjutas. Fram på eftermiddagen samlades allt flera menniskor, och intogo en hotande ställning mot den utanför posterade kavalleriafdelningen, som de flera gånger gjorde tecken att angripa. Polismästaren begaf sig ofta in bland massan och förmanade till ordning och lugn; förnyade gånger upplästesstadgandena i Cris. 10—9, men allt utan nytta, och endast med knapp nöd undgick han personlig molest. Från polisens sida aterstod saJedes intet att göra. Miitärbefålhafvaren, major Prydtz, gjordes uppmärksam härpå med anmodan, att med kraft motsätta sig hvarje våldsamt steg af massan, men ban fann icke. rådligt att försöka skingra den med en i förhållande till folkhopen så obetydlig militärstyrka. Beväpnad med påkar och stenar, tycktes mängden göra sig färdig till anfall, hvilket likväl uteblef. En officer af Ytterös kompani med 8 man beordrades likväl att fördrifva massan från en stenhög, som den hade besatt, men mäste draga sig tillbaka med oförrättadt ärenden Emellertid kom det ej till utbrott mot militären; hvaremot mängden sednare på aftonen, i mörkret, stormade upp till länsman Lynum: bostad, Brosveet, nära Levanger. Underrättac härom, lät major Prydtz em afdelning militäl rycka ut till länsmannens skydd; men den möt tes så allvarsamt af stenkastning, att hästarn: blefvo skygga. Sedan en mängd fönster blif vit utslagna, drog sig massan åter till Levan ger, för att derefter begifva sig till proprietä Jelstrups bostad! straxt utanför staden, hvares ännu större förödelse anställdes, än på Brosveet Äfven nu utskickades en afdelning jägare, me) som kom för sent att hindra förödelsen, så vid det för öfrigt låtit sig göra. Härmed slutade oväsendet denna afton. Men fruktan för des förnyande påkallade ytterligare militärstyrk och på amtmannens ordres blef Snaasens kom pani befaldt att ställas till polisens bjelp. Se t— RDS VISEIERRTET AT IOIEEAERDNDRE EOS fa ins al 4ill hratt. Brott! OO! Det är de