VALLA FUVKENM di SPAAUUaHUt YISVI VID YVYCUGCId-
Jkarne mot hans verksamhet; äfven föregaf han,
att han måste författa sådane, för att förtjena
penningar till sitt uppehälle m. m. Vidare
säges, att Michelsen går fritt från bygd till
bygd, från stad till stad ut.n pass, fastän upp-
rorsstiftare, Skjendegjests, äreskändare, be-
dragare, drinkare.
Några hade underskrifvit en så lydande för-
klaring:
Oaktadt vi blott af ryktet. känna hvad Mi-
chelsen tillvitas, är det vår önskan, om der-
till finnes anledning, att han blifver häktad
och borttransporterad, då vi anse honom så-
som en för det allmänna högst farlig person.
T. f. polismästarens i Levanger rapport till
amtmannen i norra Trondhjems amt torde få
anses såsom den vigtigaste handlingen och vi
meddela derutur följande:
På grund af ett öfver mureriarbetaren Carl
Johan Michelsen inkommet klagomål, hvari
han bland annat beskylles att genom upprori-
ska tal uppreta till offentliga lugnets störande,
blef han den 8 f. m. gripen och insatt i Le-
wangers rådhushäkte. Ryktet om häktandet
samlade på eftermiddagen en mängd menniskor
af den arbetande klassen i staden. Fogden
Möller, som var frånvarande på Skogns vin-
terting, begaf sig omkring kl. 5 e. m. till Le-
vanger, för att anställa förbör, men möttes på
gatorna af folkmassan, hvilken under hvisslin-
gar och skrik fordrade Michelsens frigifvande
ur arrestep, hvartill fogden nekade. Uppretad
häraf antog massan en hotande ställning. Utan
allt bistånd och i följd af den tumultuariska
sinnesstämning, som visade sig, vågade fogden
icke fara till rådstugan, utan begaf sig till Le-
vangers sunds färjställe, för att uppnå sin bo-
stad, Stöp, hvilken ligger på andra sidan om
sundet. Då färjan utsattes, för att öfverföra
fogden och några andra personer, gaf mäng-
dens förbittring sig luft i ett hagel af stenar,
Ibland hvilka två träffade fogden, utan att för-
orsaka annan skada, än att högra axeln blef
något lxederad. Folkmassan begaf sig sedan
till rådstugan, hvartill porten uppbröts, och
samlade sig på gården utanföre arresten, med
tillkänmagifvande för Michelsen, att de med
våld skulle befria honom, om han det önskade.
Michelsen förmanade församlingen att hålla sig
stilla, men hade uppfordrat den att komma
åter påföljande mindag och rumla om litet.
Härmed slutades det upploppet, men då man
förutsåg, att oordningarne skulle förnyas un-
der förhöret, vppsköts detta tills fogden re-
-qvirerat militärhandräckning af Skogns sqva-
dron och Ytterös kompani; en del af den
förstnvämnde ankom redan påföljande dagen.
Söndagen den 9 förblef allt stilla, till dess
fogden, som hela dagen uppehållit sig på råd-
stugan, om aftonen skulle begifva sig hem.
En hop menniskor förföljde nu fogden ned
till färjeplatsen, hvarest samma scener som fö-
regående afton förnyades, och stenar kastades
efter färjan under öfverfarten, utan att dock
betydligare skada tillfogades passagerarne. Mån-
dagen den 10 anträdde fogden resan till de fem
södra thingslagenp, och polismästarens förrätt-
ningar öfvertogos.af den som afgifvit rapporten.
Till ordningens vidmakthållande hade man er-
hållit blott 60 kavallerister med nödigt befäl,
samt 12 man och en officer af Ytterös kom-
pani. Men då detta icke ansågs tillräckligt till
ordningens upprätthållande, reqvirerades Spar:
bos kompani för att biträda polisen. På efter-
middagen samma dag börjades förhöret med
Michelsen, men knappt hade detta skett, förr
än det afbröts af den utanför rådstugan för-
samlade menniskomassar, som sökte att med
våld tränga in, hvilkat dock förhindrades af den
tillskyndande kavalleristyrkan. Förhöret måste
emellertid uppskjutas. Fram på eftermiddagen
samlades allt flera menniskor, och intogo en
hotande ställning mot den utanför posterade
kavalleriafdelningen, som de flera gånger gjorde
tecken att angripa. Polismästaren begaf sig
ofta in bland massan och förmanade till ord-
ning och lugn; förnyade gånger upplästesstad-
gandena i Cris. 10—9, men allt utan nytta,
och endast med knapp nöd undgick han per-
sonlig molest. Från polisens sida aterstod sa-
Jedes intet att göra. Miitärbefålhafvaren, ma-
jor Prydtz, gjordes uppmärksam härpå med an-
modan, att med kraft motsätta sig hvarje våld-
samt steg af massan, men ban fann icke. råd-
ligt att försöka skingra den med en i förhål-
lande till folkhopen så obetydlig militärstyrka.
Beväpnad med påkar och stenar, tycktes mäng-
den göra sig färdig till anfall, hvilket likväl
uteblef. En officer af Ytterös kompani med 8
man beordrades likväl att fördrifva massan från
en stenhög, som den hade besatt, men mäste
draga sig tillbaka med oförrättadt ärenden
Emellertid kom det ej till utbrott mot mili-
tären; hvaremot mängden sednare på aftonen,
i mörkret, stormade upp till länsman Lynum:
bostad, Brosveet, nära Levanger. Underrättac
härom, lät major Prydtz em afdelning militäl
rycka ut till länsmannens skydd; men den möt
tes så allvarsamt af stenkastning, att hästarn:
blefvo skygga. Sedan en mängd fönster blif
vit utslagna, drog sig massan åter till Levan
ger, för att derefter begifva sig till proprietä
Jelstrups bostad! straxt utanför staden, hvares
ännu större förödelse anställdes, än på Brosveet
Äfven nu utskickades en afdelning jägare, me)
som kom för sent att hindra förödelsen, så vid
det för öfrigt låtit sig göra. Härmed slutade
oväsendet denna afton. Men fruktan för des
förnyande påkallade ytterligare militärstyrk
och på amtmannens ordres blef Snaasens kom
pani befaldt att ställas till polisens bjelp. Se
t— RDS VISEIERRTET AT IOIEEAERDNDRE EOS
fa ins al 4ill hratt. Brott! OO! Det är de