Danmark? — Sedan fred är afslutad mellan
Tyskland occh detta land, kan ej någon före-
vändning tilll fara hemtas från detta håll.
Belgien? — Ar ju så villigt att efterkomms
de tyska makternas polisanspråk!
Frankrike? — Har tillräckligt att sköta med
sig sjelf. Det franska folket hyser ej mer:
något nationalhat, några eröfringslustar. Loui
Napoleons försök, att hos fransmännen tänd:
begär till. Rhengränserna, hafva blifvit uta:
verkan. Ordningspartiet är fullt upptaget mer
sammansvärjaiagar mot det bestående rätts
tillståndet; det ultramontana partiet med der
romerska expeditionen i landets inre, en ny
upplaga af Bartholomäusnatten; prinspresiden-
ten med sina skulder, samt sina engelska vän-
innor; pariserarbetaren med arbete.
Schweiz? — Ar ingen eröfrande stat, och ä
bejåtnast med att man lemnar det i fred.
De sydöstra grannarna, Österrikes icke-tysk
stater, för hvilka Tyskland nu äfven skall öf
vertaga garanti? — Dessa äro ju Ryssland un
derdåniga!
Mazzini? — Är ji föremål för de reaktio
näres munterbet, och torde tillräckligt hålla
i schack med tyska förbundets uppbåd!
Utrikes; kan således fienden icke vara. Mer
hvar i all verlden befinner han sig då?
Inomlands ? Måhända bland demokraterna
— Om dessa förnimmer man ju ej det ringa
ste. De konstitutionella organerna utskrika j
öfver hela vriden, att demokraterna endas
lefva på regqingens gunst ceh nåde. Alvei
är ej någon lemokrat i kammaren, och om nå
gon dylik skulle förirrat sig i kommunalrådet
så kan ju regeringen öfvertaga stadens förvalt
ning.
De konstitutionella? — Dessa kunna doci
omöjligt vara farliga fiender för den konstitu
tionella regeringen, -och bafva ju icke helle
någon böjelse till våldsamheter?
Eiter skall Tyskland måhända förklaras i be
lägringstillstånd, till industriens och näringar
nes fromma? Iadustriidkarne protestera här
emot; . belägriagstillståndet är dyrt, och räk
ningarae derför drabba isynnerhet de industri
idkande.
Ett ministerielt blad har nyligen talat or
absolutismens och despotismens hotande faro;
Absolutismen, yttrade det, hotar författnin
gen; förparlamentet var en församling af de
spoter; presbyterialförfattningen var ett ty
ranni; ekonomikommissariernas godtyckliga her
ravälde var odrägligt....
Det synes således, som om militärdiktature
vore riktal mot — absolutismen, som om rätts
tillståndet, på det ej skada måtte vederfara
detsamma, bifvit ställdt under belägringstill
ståndets vård, för att, efter öfverstånden fara
till allas öfyerraskning återgilvas väl konser
veradt!! Lefve belägringstillståndet! Må dess
välgerningar länge flöda för tyska folket! Lefv
diktaturen I