Danmark? — Sedan fred är afslutad mellan Tyskland occh detta land, kan ej någon förevändning tilll fara hemtas från detta håll. Belgien? — Ar ju så villigt att efterkomms de tyska makternas polisanspråk! Frankrike? — Har tillräckligt att sköta med sig sjelf. Det franska folket hyser ej mer: något nationalhat, några eröfringslustar. Loui Napoleons försök, att hos fransmännen tänd: begär till. Rhengränserna, hafva blifvit uta: verkan. Ordningspartiet är fullt upptaget mer sammansvärjaiagar mot det bestående rätts tillståndet; det ultramontana partiet med der romerska expeditionen i landets inre, en ny upplaga af Bartholomäusnatten; prinspresidenten med sina skulder, samt sina engelska väninnor; pariserarbetaren med arbete. Schweiz? — Ar ingen eröfrande stat, och ä bejåtnast med att man lemnar det i fred. De sydöstra grannarna, Österrikes icke-tysk stater, för hvilka Tyskland nu äfven skall öf vertaga garanti? — Dessa äro ju Ryssland un derdåniga! Mazzini? — Är ji föremål för de reaktio näres munterbet, och torde tillräckligt hålla i schack med tyska förbundets uppbåd! Utrikes; kan således fienden icke vara. Mer hvar i all verlden befinner han sig då? Inomlands ? Måhända bland demokraterna — Om dessa förnimmer man ju ej det ringa ste. De konstitutionella organerna utskrika j öfver hela vriden, att demokraterna endas lefva på regqingens gunst ceh nåde. Alvei är ej någon lemokrat i kammaren, och om nå gon dylik skulle förirrat sig i kommunalrådet så kan ju regeringen öfvertaga stadens förvalt ning. De konstitutionella? — Dessa kunna doci omöjligt vara farliga fiender för den konstitu tionella regeringen, -och bafva ju icke helle någon böjelse till våldsamheter? Eiter skall Tyskland måhända förklaras i be lägringstillstånd, till industriens och näringar nes fromma? Iadustriidkarne protestera här emot; . belägriagstillståndet är dyrt, och räk ningarae derför drabba isynnerhet de industri idkande. Ett ministerielt blad har nyligen talat or absolutismens och despotismens hotande faro; Absolutismen, yttrade det, hotar författnin gen; förparlamentet var en församling af de spoter; presbyterialförfattningen var ett ty ranni; ekonomikommissariernas godtyckliga her ravälde var odrägligt.... Det synes således, som om militärdiktature vore riktal mot — absolutismen, som om rätts tillståndet, på det ej skada måtte vederfara detsamma, bifvit ställdt under belägringstill ståndets vård, för att, efter öfverstånden fara till allas öfyerraskning återgilvas väl konser veradt!! Lefve belägringstillståndet! Må dess välgerningar länge flöda för tyska folket! Lefv diktaturen I