SCR R VAN VA VER
Såsom vi ofvanföre yttrat, synes konsistori-
ernes egenskap som domstolar med skäl kunna
försvinna, i sällskap med en från allmänna la-
gen skild kyrkolag. Styrelsen af skolorna och
uppsigten öfver lärare och lärjungar inom dem
öfverlemnas lämpligen åt dertill på orter och
ställen valda direktioner, sammansatta af både
lekmän och clerici, allt efter som de gjort sig
värdige kommunens förtroende. Saken blefve
till sina resultater densamma som man finner
af de skoldirektioner, hvilka redan äro till i
Sverige, omedelbart stående under regeringens
öfverstyrelse genom ecclesiastikdepartementet.
Fattigvården har genom existerande iörfattnin-
gar blifvit betydligen lagd på kommunalbesty-
rens område; pastorerne taga icke dervid en
sjelfskrifvenp och oundviklig befattning, men då
de äro driftige och värdige män, måste denna
vård, som ligger deras religiösa kall så nära,
med allt skäl uppdragas åt dem, i sällskap med:
nitiske och menniskoälskande personer i orten
för öfrigt. Fattigvårdsstyrelserna, organiserade
för större distrikter eller länsvis, stå i högsta
instansen under regeringen omedelbart, på
samma sätt som skoldirektionerna. En mängd
kassor, som nu förvaltas af konsistorierna och
så till sägandes skötas af konsistoriinotarierne,
komme genom hela denna sakförändring att
dragas ifrån dem.
Hvad som återstode för konsistorierna, sedan
de upphört att handlägga egentliga rättegångs-
mål, skolmål, fattigvårdsfrågor och en mängd
stiftskassor, inskränkte sig då till styrelsen af
sjelfva presterskapet, uppsigten öfver de kyrk-
liga embetsmännens sätt att vårda religionen,
och tillsättandet af hithörande tjenster. Det
sistnämnda utgör nu en temligen invecklad
befattning, enär upprättande af förslag till
da tre klassernas pastorater, som lätt kan be-
stämmas för 1:a och 3:dje klasserna, deremot
för den 2:dra, der lärdomsbetyg och tjenstår
skola med hvarandra jemförass, vid flera till-
fållen är ganska svårt, och i tillämpningen be-
finner sig i hvad hr Cn. med skäl kallar osä-
kerhetstiilstånd. Detta kan likväl afbjelpas
genom en ny författning, som närmare be-
stämde presterskapets befordringslagar, och
hvarigenom all den nu herrskande tvetydighet,
ojemnhet i tillimpningen och möjliga inkonse-
qvenser borttoges. Hvad uppsigten öfver re-
ligionsvården beträffar, så står den från kon-
sistoriernas sida för det mesta redan blott på
papperet. Den skulle förmodligen utöfvas ge-
nom visitationer. Om dem vore åtskilligt att
säga, som nu skulle föra oss för långt. I flere
stift äro visitationerne så godt som komna ur
bruk, åtminstone sällsynta; och, när de ske,
för det mesta inskränkta till några formalite-
ter, som föga inverka på religionsvården. Utap
tvifvel kunde häruti ett annat och verksam-
mare sätt införas. Om ett slags Generalvisita-
tioner förrättades af ecclesiastikministern, eller
någre af bonom utsedde kraftfulle personer,
som årligen genomreste stiften, toge den reli-
giösa ställningen i sigte och gjorde sig kun-
nige om presterskapets förbållande; så skulle
härigenom troligen mera uträttas, än genom
de nu i kyrkolagen omtalade visitationerna;
samt i synnerhet mera enbet och sammanhang
vinnas i kyrkostyrelsen. Huru sker det nu?
I det ena stiftet är biskopen Orkeslös eller lik-
nöjd: han visiterar icke all!s, eller högst sällan;
och när han gör sina besök, visa dessa inga
andra följder, än att pastorerne, dit ban fär-
das, bulla upp för bonom; hvarefter bär och
der prostfullmakter afhöras. I andra stift rå-
kar biskopen t. ex. vara en fanaticus, som icke
nöjer sig förrän ban i socknarne infört läseri
af ett eller snnat slag; eller en politicus af
det, mörkare slaget, hvilken tar sig för att
vexera de prester i stiftet, som ej göra sig till
bans svurne apostlar och vilja gå hans ären
den äfven i verldsliga saker. Att biskopar
kunna förrätta sina visitationer på ett för re-
ligionen gagnande och förträffligt sätt, är väl
utom all tvifvel, likasom att de i verklighe-
ten någongång cck gjort det; men sådant kan,
med mera trolighet om ett lyckligt och för
folket i det hela i anlligt afseende nyttigt
resultat, utföras på annat sätt och genom an-
dre, dertill särskildt utsedde, nitiske, för guds-
fruktan och upplysning varme personer, åt
bvilka detta af regeringen ombetroddes; då följ-
den skulle blifva, att icke vissa stift sågos
lottlösa på visitationer, samt framför allt jemn-
bet och likbet införas i uppsigten öfver pre-
sterskapet. Man behöfde icke derföre kalla
dessa personer kyrko-fiskaler, eller tänka på ett
Generalkonsistorium; eburu saken i åtskilliga
fall finge någon likhet dermed, som också efter
allmänhetens tanke förmodligen icke skulle
skada.
För att litet närmare se huru det förhåller
sig med Biskopsembetena, om hvilkas indrag-
ning äfven ur ekonomisk synpunkt ofta varit
taladt, då deras gagnolösbet i andligt afseende
längesedan blifvit satt utom all fråga; skola
vi införa ett öfverslag af hvad dessa embeten
nu kosta det allmänna, och hvarefter reflexio-
nerne om dessa summors användande för bättre
ändamil göra sig sjelfva. Biskoparnes årliga
löner stiga i ungefärlig beräkning raellan mi-
nimum och maximum, uti:
Upsala stift till 10,000 å 12,000 rdr bko.
Westerås 412,000 13.000
- m- nin
nm ära
Linköpings 10,000 12.000 g
kara 4000 5.000
Strengnäs 5,000 6,600 å
Darlsiads 5000 6,000
Fötkeborgs -5,000 6,000
Lunds 12,000 130007)
Wexiö 5600 6.000 de
Wisby 5,000 6,000 D
Kalmar 6.000 8,000:)
Hernösamds 3.000 6,000
Summa 84 000 å 99,000 rår bko.
Emellan 80 cch 400-tusen rår banko — vis-
erligen ändå icke noga räknadt — uppoffras
2ladaoe årlicen I det få tiga Cuanisa för ducca