ikanta öfverskriften:
TVÄRS ÖFVER GÅRDEN.
Ren jag såg hut hon med rosenbanden
knöt sin halmhatt om den skälmska kinden,
exlade sin lilla skottsta keppa,
drog den fina handsken så på handen,
och på trösteln, qvick och yr som. vinden,
neg för söta mor och söta pappa.
Skulle ut i staden, kan man veta,
med sin vän, kamraten ur pensionen,
isatt uti bazarn på tfibet fråga,
se på schalar, efter profver leta,
(derpå en spatserfärd, för motionen,
Ikanske ner åt Kurgsträdgården våga.
Se då flyger öfver solens skifva
plötsligt fram en sky och hagelskuren
slår sitt silver emot fönsterrutan ;
och det sköna barnet måste blifva
veckert hemma uti jungfruburen,
profverna och tibeten förutan.
O, förträfligaste gud blaad alla,
Jupiter, som moln och störtregn sänder,
tacksamt till ditt lof jag slår min lyra!
och om blott min tid jeg får befalla,
jsgi en poetisk julkalender
skall en enkom hymn dig öfverstyre.
Re AE R RANN RR lr RNE RR RNA PR SAR te Rn RV JT NÄRA ER