FÄR AVÄTJVÄS gg PVE EU0MA MT ch tvärtom. De konservativa å sin sida måe såsom cirkulärets verkliga och snart sagdt nda förtjenst betrakta den obestämdhet uti vissa unkter, som ger anledning till misstydning och irtydning, samt den nog stora fri! et öch makt. mm lemnats biskopar och konsistorier vid tillmpningen af cirku!ärets bestämningar; men ist detta bafva reformens vänner, alitifrån börn, ansett vara en ganska väsendt!ig felaktig et och öppet uttalat denza mening. Bland de fel, som föranledas af cirkuläret rist på bestämning i vissa punkter, vi!ja vi ;r denna gång fästa uppmärksamheten allenast å ect enda sådant, hvaraf vederbörande icke orde underlåta att begagna sig, om de derige om kunna bland sökande tillegna sig dem, om synas lofva stt beredvilligast sluta sig till eaktionspirtiet inom skolpersonalen. Dettz el består deri, ati cirkuläre, i afseende på ilsättandet af lärareplatserna under öfverångsperioden, utan all inskränkning eller för ehåll hänvisar till föreskriften derom i ärnu ällande skollag. Denna föreskrift, som är af assad efter gamla skolans bebof, är numer: tjenlig, om den tillämpas utan modifikation. imellan gamla och nya elementarskolan är e, lott den olikheten, att den sedzares samtliga irare böra vara ämneslärare, då den gaml: kolan hade sådane lärare endast för den höre afdelning, som kallades gymnasium, utar fven den olikheten, att då gymnasiets ämnesirare tillika voro på sätt och vis samtligep ärare uli latinet, så vida nemligen de mer loquentige lektorn deltogo uti presidier vid de atinska disputationerna samt uti rättandet al atinska skripta, så böra den nya skolans äm eslärare endast vara sådane, bott med unlanteg deraf, att en eller annan af dem har tt deltaga i rättandet af svenska skripta, biligtvis af det skäl, att hvar och en så bildad verson må anses äga en nöjaktig och saker kän1edom om modersmålet, utan särskildt studium leraf för tillfället. Men då nu cirkuläret, ovisst m af vederbörandes glömska eller tysta medsifvande, helt enhelt hänvisar till skollagen: öreskrift, så tillämpas nu samma fö eskrift s ill alla delar, att speciminanten i hvad ämne om helst måste föratta sitt specimen på lain, ailägga det latinska undervisningsprofvet, enom att både examinera uti latinsk auktor ch ex tempore räta ett latinskt skriptum. Men denna fordran är orimlig först och främst lerföre, att ipgen kan aflägga det latinska unlervisningsprofvet med framgång, utan att hafva agt någon större vigt på detta ärcne uti gra iualstudierna samt derjemte underkzstat sig någon tids pedagogisk öfning; den är vidare yrim!ig derföre, att profvet tjenar till ingening, ty speciminanten kommer ju aldrig att, fter profvets afläggande, undervisa uti latinet. Vi fråga, om någonting mera besatt kan tänsas, än att prof skal afläggas och betyg afgifvas uti ett ämne, som för den blifvande läraen icke utgör något undervisniogsämne, och tt samma betyg skall äga inflytande på spesiminantens totalbetyg och ansökningens utsång? Ty betyget för examineringssiicklighet det ämne, deri speciminanten söker lirareplats, sammanslås med betyget för skickligheen i latinska språket, pröfvad på sätt vi ofvan angifvit; och om ej skollagens föreskrift om specimineringen vid ella läroverk tiläm pas med detta råa bokstafsförstånd, så veta vi dock med säkerhet, att det sker på mer ör ett stä!le, och vi anse bedrifligt att sådant kap passera, säkert ofta till förfång för bide speciminanten och läroverket. Vi skola med et exempel göra detta tydligt för allmänheten Föreställom oss, att vid ett elementa liroverk behöfves en lärare uti mathematiken och att till följe af anslag, tvenne sökende uppträda. den ene en docent i äxnet från azademien med högsta betyg i nämnda vetenskap, mer med eodast admissionsbetyg uti latinet; der andre, adjunkt vid samma eiementarläroverk. med högsta betyg ui intet ämne, men med vitsordet godkänd uti både mathematik och latin, i hvilka ämnen han dessutom under någou tids tillfälliga vikariater vunsit någon öfning i att undervisa och examinera, de latin ska taloch skriföfningarne efter gamla bruke: före reformen icke att förgäta. Med dessa förutsättningar inträffar sannolikt att docenten. som medfört bögsta betyg i ämnet, visserligen också, om han mötes af opartiska domare, erhåller i profvet bögsta betyg för undervisningsskicklighet uti mathematiken (han har vid akademien vunnit en ofia flerårig öfning uti att undervisa), men deremot misslycka: i det latinska undervisningsprofvet; och att :djunkter erhåller, kanske icke högsta betyg i någotder: profvet, men vackra i båda; hvilka be:yg sam manslagna utgöra ett högre totalbetyg för der dubbla undervisningsskickligheten än docenter genom sammanslående af sina betyg kan viana Denna s. k. gymnasii-edjunkt står nu i jemn bredd med docenten, och af den förkärlek bvermed läroverket plägar omfatta en reda anställd lärare, den det gerna betraktar son eget barn, blir den sannolika utgången den att adjunkten af konsistorium utnimnes til platsen. Skulle åter en på förkärlek grundad äfvenväl medvetez, partiskbet sträcka sig så låvg!, att också adjunkten för lärdom i specimen får bögsta betyg i likhet med docenter (som till och med uaderstundom får sitt aka: demiska betyg sf gymnasii-konsistoriet nedsatt) så är decenten så komplett slagen ur brädet att knappast en underdånig klagan icför ko nungen kan deremot något uträtta. Men at på sådant sätt en orättvisa vederfares den en skilde, och att äfven läroverket gör en förlus! hvilket icke af de sökande får den bäs:e, ligg i öppen dag) Men detta onda är en följ deraf, att kongl. eirkuläiret, förmodligen osfsigt ligt och af glömska, låter profvet förbifva bel och hållet vid det gamla. Det onödiga profvet uti latinet är ex orim lighet; men det finnes ännu en, jika stor, oct den rörer profvet i sjelfva ämnet, deri lärare platsen sikes. Denna orimlighet kar förekom mit vid tillsättandet af lcktorer; den skali, ox ej lagen om profvet förändras, fortfarande eg: rum vid 2ansiäliande af det reformerade läro verkets samtliga lärare, alldenstund dessa blifv ämneslärare alla. Denna orimlighet her oft: I Ha är ei hellar obekant, att gymnasiikonsistori