FÄR AVÄTJVÄS gg PVE EU0MA MT
ch tvärtom. De konservativa å sin sida må-
e såsom cirkulärets verkliga och snart sagdt
nda förtjenst betrakta den obestämdhet uti vissa
unkter, som ger anledning till misstydning och
irtydning, samt den nog stora fri! et öch makt.
mm lemnats biskopar och konsistorier vid till-
mpningen af cirku!ärets bestämningar; men
ist detta bafva reformens vänner, alitifrån bör-
n, ansett vara en ganska väsendt!ig felaktig
et och öppet uttalat denza mening.
Bland de fel, som föranledas af cirkuläret
rist på bestämning i vissa punkter, vi!ja vi
;r denna gång fästa uppmärksamheten allenast
å ect enda sådant, hvaraf vederbörande icke
orde underlåta att begagna sig, om de derige
om kunna bland sökande tillegna sig dem,
om synas lofva stt beredvilligast sluta sig till
eaktionspirtiet inom skolpersonalen. Dettz
el består deri, ati cirkuläre, i afseende på
ilsättandet af lärareplatserna under öfver-
ångsperioden, utan all inskränkning eller för
ehåll hänvisar till föreskriften derom i ärnu
ällande skollag. Denna föreskrift, som är af
assad efter gamla skolans bebof, är numer:
tjenlig, om den tillämpas utan modifikation.
imellan gamla och nya elementarskolan är e,
lott den olikheten, att den sedzares samtliga
irare böra vara ämneslärare, då den gaml:
kolan hade sådane lärare endast för den hö-
re afdelning, som kallades gymnasium, utar
fven den olikheten, att då gymnasiets ämnes-
irare tillika voro på sätt och vis samtligep
ärare uli latinet, så vida nemligen de mer
loquentige lektorn deltogo uti presidier vid de
atinska disputationerna samt uti rättandet al
atinska skripta, så böra den nya skolans äm
eslärare endast vara sådane, bott med un-
lanteg deraf, att en eller annan af dem har
tt deltaga i rättandet af svenska skripta, bil-
igtvis af det skäl, att hvar och en så bildad
verson må anses äga en nöjaktig och saker kän-
1edom om modersmålet, utan särskildt studium
leraf för tillfället. Men då nu cirkuläret, ovisst
m af vederbörandes glömska eller tysta med-
sifvande, helt enhelt hänvisar till skollagen:
öreskrift, så tillämpas nu samma fö eskrift s
ill alla delar, att speciminanten i hvad ämne
om helst måste föratta sitt specimen på la-
in, ailägga det latinska undervisningsprofvet,
enom att både examinera uti latinsk auktor
ch ex tempore räta ett latinskt skriptum.
Men denna fordran är orimlig först och främst
lerföre, att ipgen kan aflägga det latinska un-
lervisningsprofvet med framgång, utan att hafva
agt någon större vigt på detta ärcne uti gra
iualstudierna samt derjemte underkzstat sig
någon tids pedagogisk öfning; den är vidare
yrim!ig derföre, att profvet tjenar till ingen-
ing, ty speciminanten kommer ju aldrig att,
fter profvets afläggande, undervisa uti latinet.
Vi fråga, om någonting mera besatt kan tän-
sas, än att prof skal afläggas och betyg afgif-
vas uti ett ämne, som för den blifvande lära-
en icke utgör något undervisniogsämne, och
tt samma betyg skall äga inflytande på spe-
siminantens totalbetyg och ansökningens ut-
sång? Ty betyget för examineringssiicklighet
det ämne, deri speciminanten söker lirare-
plats, sammanslås med betyget för skicklighe-
en i latinska språket, pröfvad på sätt vi of-
van angifvit; och om ej skollagens föreskrift
om specimineringen vid ella läroverk tiläm
pas med detta råa bokstafsförstånd, så veta vi
dock med säkerhet, att det sker på mer ör
ett stä!le, och vi anse bedrifligt att sådant kap
passera, säkert ofta till förfång för bide speci-
minanten och läroverket. Vi skola med et
exempel göra detta tydligt för allmänheten
Föreställom oss, att vid ett elementa liroverk
behöfves en lärare uti mathematiken och att
till följe af anslag, tvenne sökende uppträda.
den ene en docent i äxnet från azademien
med högsta betyg i nämnda vetenskap, mer
med eodast admissionsbetyg uti latinet; der
andre, adjunkt vid samma eiementarläroverk.
med högsta betyg ui intet ämne, men med
vitsordet godkänd uti både mathematik och la-
tin, i hvilka ämnen han dessutom under nå-
gou tids tillfälliga vikariater vunsit någon öf-
ning i att undervisa och examinera, de latin
ska tal- och skriföfningarne efter gamla bruke:
före reformen icke att förgäta. Med dessa för-
utsättningar inträffar sannolikt att docenten.
som medfört bögsta betyg i ämnet, visserligen
också, om han mötes af opartiska domare, er-
håller i profvet bögsta betyg för undervisnings-
skicklighet uti mathematiken (han har vid aka-
demien vunnit en ofia flerårig öfning uti att
undervisa), men deremot misslycka: i det la-
tinska undervisningsprofvet; och att :djunkter
erhåller, kanske icke högsta betyg i någotder:
profvet, men vackra i båda; hvilka be:yg sam
manslagna utgöra ett högre totalbetyg för der
dubbla undervisningsskickligheten än docenter
genom sammanslående af sina betyg kan viana
Denna s. k. gymnasii-edjunkt står nu i jemn
bredd med docenten, och af den förkärlek
bvermed läroverket plägar omfatta en reda
anställd lärare, den det gerna betraktar son
eget barn, blir den sannolika utgången den
att adjunkten af konsistorium utnimnes til
platsen. Skulle åter en på förkärlek grundad
äfvenväl medvetez, partiskbet sträcka sig så
låvg!, att också adjunkten för lärdom i speci-
men får bögsta betyg i likhet med docenter
(som till och med uaderstundom får sitt aka:
demiska betyg sf gymnasii-konsistoriet nedsatt)
så är decenten så komplett slagen ur brädet
att knappast en underdånig klagan icför ko
nungen kan deremot något uträtta. Men at
på sådant sätt en orättvisa vederfares den en
skilde, och att äfven läroverket gör en förlus!
hvilket icke af de sökande får den bäs:e, ligg
i öppen dag) Men detta onda är en följ
deraf, att kongl. eirkuläiret, förmodligen osfsigt
ligt och af glömska, låter profvet förbifva bel
och hållet vid det gamla.
Det onödiga profvet uti latinet är ex orim
lighet; men det finnes ännu en, jika stor, oct
den rörer profvet i sjelfva ämnet, deri lärare
platsen sikes. Denna orimlighet kar förekom
mit vid tillsättandet af lcktorer; den skali, ox
ej lagen om profvet förändras, fortfarande eg:
rum vid 2ansiäliande af det reformerade läro
verkets samtliga lärare, alldenstund dessa blifv
ämneslärare alla. Denna orimlighet her oft:
I Ha är ei hellar obekant, att gymnasiikonsistori