är del menskltga samnhattels veTRUIJA MULIP MT turliga regering, att kunskap är makt Oo. 8. v., hvilket alllt innebär, att hr B. ej erkänner den fysiska sttyrkans rätt till högsta makten i stater; således hvarken hyllar en på bajonetterna stödd monarki, eller en på börd grundad aristokrati. Genom att statuera det andligas — alltså den renade menniskokänslans och det uppklarnade förnuftets — rätt att utgöra det verkligen styrande i samhället, förklarar man sig vara medlem af p,intelligensens rike, och omfatta den demokratiska principen som sådan Ty då denna till sitt lif just består i hylland: af den grundsatts, att menniskan i allt har att gå till det som efter hennes högsta omdöme ä: i hvarje fall det bästa, och detta såväl i fråga om hvilka saker skola företagas till utförande, som huru de skola göras, samt framför allt valet af personer till allt dettas skötande; så bildas härigenom till sjelfva principen ett det bästas välde (ett slags aristokratis, når detta ord får tagas efter sin grekiska betydelse, men då likväl i alldeles annan mening, än bördsoch diplom-aristokratien), och hvilket står i der närmast möjliga förening med demokratien. Denna är liktydig med intelligensens makt, emedan till dess naturliga existens nödvändigt vis hör, att i hvarje ämne söka det, som anden anvisar vara det bästa; ehurw den visserligen vid sina val if saker, utförssätt och personer i: kan begå partiella misstag, men hvilka det dock ligger i demokratiens väsende både att, så fort möjligt är, rätta, enär sådant måste ske, om ej af annat, just af dess känsla för eger välfärd (hvilken här är densamma som allmän välfärd), och tillika så sällan som möjligt måste begås, enär det här tillhör sjelfva grundsattsen och statsmotivet att söka det bästa. Den fysiska våldsmakten (bajonett-monarkien), likasom börds-aristokratien, har icke till lifsprincip att vilja finna det bästa för landet och folket i det hela, utan blott för sina enskilda fraktioner inom staten; att undvika dåliga och landsförderfliga mesyrer eller för folket i det hela skadliga personer vid allmänna ärendens skötande, tillhör således icke dessas väsende at princip. Då följaktligen det dåliga inom demokratien endast kan förekomma al misstag. som men vill undvika, omfattas det deremo! ofta med uppsål i ett sådant samhälle, som grundar sig på hvad vi kallat bajonett-monarki (till skillnad från en sannt konstitutionell monarki, hvilken går nära demokratien) och på bördsaristokrati. Dessa söka visst också det bästav, men blott för sina små afdelningar eller par-Å celier ihom samhället, samt så vidt möjligt till inskränkning och förfåog för det allmännas bä-l sta. Frågan om det slutna sammanhanget e-I mellan demokratien såsom statsform, å ena sidan, och intelligensens välde eller själs-aristokratien, å dem andr2, är det för öfrigt icke nu tillfälle att viidare behandla. Vianmärka blott huru rätt hr BJ. fortgår i den började kedjan af sitt resonnemang, då ban säger: upplysningen skapade af det ttredje ståndet en politisk makt, och samma ujpplysning skall en gång göra detsamma med diet fjerde; samt vidare: ,filantropen anstränger sig att höja de arbetande klassernas sedlighet och upplysning; dessa bemödanden skola sluta med dessa klassors politiska sjelfständighet, och den rätta filantropien bäfvar ej för dessa resultater. Men — fortsätter hr B. — utan denna upplysning, denna på sann grund byggda sedliga och andliga förädling, tjena alla revolutioner till intet,. Nu anföras Cobdens varningsord till Englands arbetsklasser; och hr B. sjelf slutar med denna satts: det är endast genom frihet som menniskan uppfostras till frihet, o. s. V.p Här är det nu vi stanna vid en fråga om hvad ihr B. egentligen menar, och som tillika utgör ett allmänt spörsmål af största vigt. Det förklaras, att menniskan (bär talas om menniskan i de s. k. arbetande klasserna) ej bör erhålls friheten (här menas med friheten politiska rättigheter i sanhället) förr än hon värdigt kan bruka den. Men det säges tillika och ganska sannt, att det :ndast är genom frihet menniskan uppfostras til frihet. Att suppfostras till frihet måste rara att lära sig värdigt bruka den. Om då detta icke kan,vinnas utan attredan hafva den (emedan det endast är genom frihet menniskan uppfostras till frihetx), så blir ju slutsatsen, att arbetsklasserna aldrig skola bekomma den frihet, som innefattas i politiska rättigheter? Vi känna oss öfvertygade att hr B. icke tänkt sig saken så; men vi hafva velat antyda den motsägelse som synes ligga i hans ord, oeh hvilken, efter hvad vi i förra artikeln påpekade, står i ett visst inre — om också bloti .dunkelt — sammanhang med hans strax i börje af uppsatttsen uttalade afsmak att skrifva för mMolket,, lhvarmed han i sin alhandling menar de lägre klasserna. I sig sjelf — och då vi icke tala ensamt om hr B., hvars grundmening i denna fråga vi vä icke alldeles veta, men dock af andra anledningar förmoda öfvergå till den liberala sidar så fort han gjort sig närmare förtrolig med sir egen tanke — i sig sjelf, säga vi, är den om talade motsägelsen långt ifrån endast skenbar dn uppdyker tvertom ganska ofta i de ultra konservatives och reaktionäres yttranden. Af ver de förklara med stor humanitet i orden :att de icke wilja neka menniskan i det hel; politiska rättigheter, så fort, nemligen, hor först dertill blir mogen, eller visar sig kunn? göra ett värdligt bruk af sin politiska frihet Och att dettaa alärig inträffar, åtminstone ej: den mening ssom de förstå saken, derom är aj dem försorg dtragen. Ty förbållandet är verkligen så, som hr VB. yttrar: att det endast är genor frihet menmiskan uppfostras till frihet. Oc denna upplositran skall hon, så linge de kon: servative rå, aldrig ni; emedan ett af hufvud: wilkoren derför (fribeten) netas henne. .Sjelfva grundsattsen om angelägenheten at förstå värdigt bruka friheten, är ganska god Men skall uppfostras bärtill; det är onekligt Tr KT mm — FA -—AR AM rs AA SS -— a — (MD