är del menskltga samnhattels veTRUIJA MULIP MT
turliga regering, att kunskap är makt Oo. 8.
v., hvilket alllt innebär, att hr B. ej erkänner
den fysiska sttyrkans rätt till högsta makten i
stater; således hvarken hyllar en på bajonet-
terna stödd monarki, eller en på börd grundad
aristokrati. Genom att statuera det andligas —
alltså den renade menniskokänslans och det upp-
klarnade förnuftets — rätt att utgöra det verk-
ligen styrande i samhället, förklarar man sig
vara medlem af p,intelligensens rike, och om-
fatta den demokratiska principen som sådan
Ty då denna till sitt lif just består i hylland:
af den grundsatts, att menniskan i allt har att
gå till det som efter hennes högsta omdöme ä:
i hvarje fall det bästa, och detta såväl i fråga
om hvilka saker skola företagas till utförande,
som huru de skola göras, samt framför allt
valet af personer till allt dettas skötande; så
bildas härigenom till sjelfva principen ett det
bästas välde (ett slags aristokratis, når detta ord
får tagas efter sin grekiska betydelse, men då
likväl i alldeles annan mening, än börds- och
diplom-aristokratien), och hvilket står i der
närmast möjliga förening med demokratien.
Denna är liktydig med intelligensens makt,
emedan till dess naturliga existens nödvändigt
vis hör, att i hvarje ämne söka det, som anden
anvisar vara det bästa; ehurw den visserligen
vid sina val if saker, utförssätt och personer i:
kan begå partiella misstag, men hvilka det
dock ligger i demokratiens väsende både att, så
fort möjligt är, rätta, enär sådant måste ske,
om ej af annat, just af dess känsla för eger
välfärd (hvilken här är densamma som allmän
välfärd), och tillika så sällan som möjligt må-
ste begås, enär det här tillhör sjelfva grund-
sattsen och statsmotivet att söka det bästa. Den
fysiska våldsmakten (bajonett-monarkien), lika-
som börds-aristokratien, har icke till lifsprin-
cip att vilja finna det bästa för landet och fol-
ket i det hela, utan blott för sina enskilda frak-
tioner inom staten; att undvika dåliga och
landsförderfliga mesyrer eller för folket i det
hela skadliga personer vid allmänna ärendens
skötande, tillhör således icke dessas väsende at
princip. Då följaktligen det dåliga inom de-
mokratien endast kan förekomma al misstag.
som men vill undvika, omfattas det deremo!
ofta med uppsål i ett sådant samhälle, som
grundar sig på hvad vi kallat bajonett-monarki
(till skillnad från en sannt konstitutionell monarki,
hvilken går nära demokratien) och på börds-
aristokrati. Dessa söka visst också det bästav,
men blott för sina små afdelningar eller par-Å
celier ihom samhället, samt så vidt möjligt till
inskränkning och förfåog för det allmännas bä-l
sta. Frågan om det slutna sammanhanget e-I
mellan demokratien såsom statsform, å ena si-
dan, och intelligensens välde eller själs-aristo-
kratien, å dem andr2, är det för öfrigt icke nu
tillfälle att viidare behandla. Vianmärka blott
huru rätt hr BJ. fortgår i den började kedjan af sitt
resonnemang, då ban säger: upplysningen ska-
pade af det ttredje ståndet en politisk makt,
och samma ujpplysning skall en gång göra det-
samma med diet fjerde; samt vidare: ,filantro-
pen anstränger sig att höja de arbetande klas-
sernas sedlighet och upplysning; dessa bemö-
danden skola sluta med dessa klassors politiska
sjelfständighet, och den rätta filantropien bäf-
var ej för dessa resultater. Men — fortsätter
hr B. — utan denna upplysning, denna på sann
grund byggda sedliga och andliga förädling,
tjena alla revolutioner till intet,. Nu anföras
Cobdens varningsord till Englands arbetsklas-
ser; och hr B. sjelf slutar med denna satts:
det är endast genom frihet som menniskan
uppfostras till frihet, o. s. V.p
Här är det nu vi stanna vid en fråga om hvad
ihr B. egentligen menar, och som tillika utgör
ett allmänt spörsmål af största vigt. Det för-
klaras, att menniskan (bär talas om menniskan
i de s. k. arbetande klasserna) ej bör erhålls
friheten (här menas med friheten politiska rät-
tigheter i sanhället) förr än hon värdigt kan
bruka den. Men det säges tillika och ganska
sannt, att det :ndast är genom frihet menniskan
uppfostras til frihet. Att suppfostras till fri-
het måste rara att lära sig värdigt bruka
den. Om då detta icke kan,vinnas utan attre-
dan hafva den (emedan det endast är genom
frihet menniskan uppfostras till frihetx), så
blir ju slutsatsen, att arbetsklasserna aldrig skola
bekomma den frihet, som innefattas i politiska
rättigheter?
Vi känna oss öfvertygade att hr B. icke
tänkt sig saken så; men vi hafva velat antyda
den motsägelse som synes ligga i hans ord,
oeh hvilken, efter hvad vi i förra artikeln på-
pekade, står i ett visst inre — om också bloti
.dunkelt — sammanhang med hans strax i bör-
je af uppsatttsen uttalade afsmak att skrifva
för mMolket,, lhvarmed han i sin alhandling me-
nar de lägre klasserna.
I sig sjelf — och då vi icke tala ensamt om
hr B., hvars grundmening i denna fråga vi vä
icke alldeles veta, men dock af andra anled-
ningar förmoda öfvergå till den liberala sidar
så fort han gjort sig närmare förtrolig med sir
egen tanke — i sig sjelf, säga vi, är den om
talade motsägelsen långt ifrån endast skenbar
dn uppdyker tvertom ganska ofta i de ultra
konservatives och reaktionäres yttranden. Af
ver de förklara med stor humanitet i orden
:att de icke wilja neka menniskan i det hel;
politiska rättigheter, så fort, nemligen, hor
först dertill blir mogen, eller visar sig kunn?
göra ett värdligt bruk af sin politiska frihet
Och att dettaa alärig inträffar, åtminstone ej:
den mening ssom de förstå saken, derom är aj
dem försorg dtragen. Ty förbållandet är verkligen
så, som hr VB. yttrar: att det endast är genor
frihet menmiskan uppfostras till frihet. Oc
denna upplositran skall hon, så linge de kon:
servative rå, aldrig ni; emedan ett af hufvud:
wilkoren derför (fribeten) netas henne.
.Sjelfva grundsattsen om angelägenheten at
förstå värdigt bruka friheten, är ganska god
Men skall uppfostras bärtill; det är onekligt
Tr KT
mm —
FA -—- AR - AM
rs AA
SS -— a — (MD