vn VIE FYTISPS ESS RSS . J. G. Richert. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Vid i dåg hållet polisförhör, angåends de s. k. åsmarscherna, tillkännagaf polismästaren först till ;rotokollet, att sedan ofvannämnde uppträden börats på ousdagsaftonen och blifvit fortsatte thorsdags-, redagsoch lördagsaftnarne, Hade polismästsren sistämnde arton infunnit sig å Gustaf Adolfs torg, varest folksamlingen varit störst, samt uppmanat len i lagens namn, för undvikande af ytterligare ordningar, ått åtskiljas; men att, då denna uppmajag icke Hart äcnan verkan, än ått några få nyikna småningom edägsnat sig, potisthäståren gifvit ppdrag till poliskommissårierne stt åfstyra vidare pöträden. logen häde förs denna uppmåning, som jordes kl. !v, 7 på aftonen, blilvit häktad, utan ade älla dö, sor i deg för deltagande i oväsenaet lifvit uppkallade, först södaäre på qvildn, äfven om på söndagsaftonen, blifvit införda på pölisvaktcontoren och i högvakten, hvarifrån de flesta genast ter blifvit frigifoa, sedan do förut uppgifrit nämn ch bostad. Ibland de tilltalade voro följande personer håktalö, heril. Wallgren, snickersibötard, häktad derför utt bsr, då han iafördes I högvakten vid Gustaf kdolfs torg, försökte att slå sig ifrån poölisbatjeninjen, samt innehade i ena rockficken en större gatten; Grondin, snickargesåll, hvilken på Norrbro mvullskoffat och sparkat poikönstäpgin Wehlbarg, art afslagit ban: mösso; Jontson, ekomeksrlärling, 23 År gammal, mån ovanligt litgn till vexten, eller mkting 6 qvarier lång), hvilken försökt att fråvj teka en häktåd peorsön; Dahibarg, Skomakarsäll, om ref. uppfattat råvi, sot kaståt 6h sten il mufvudet på konstspela Larssod; sötkt spickaerärlifigea Legergren, hvilken Kåståt stön på konsti92 Hasselgren. Emnos ella dessa förekom iafeh annan bevisning, in uppgift af iilstrdstvaärgtde Haliskofstepiar, Hvilka isett tilldragelsttne; men själffe nekade de hiktade ill avgifvelserne. . Diåssutdm voro eh gudsrågds;träll och en styrman uppåäifde ått hafva anfört gåsmaritherge, äfvensom en nängd andra psrsoner att döruti detagt, såmt att cke på flora gånger försyade uppmaninkar derifrån afstålt, emot hvilka också mör och mindre amedving för ekom. Nigra erkände förhålländet, ön dö flesta nekade stt hafva deltagit i dössa mearfenst, utan bade de varit utge eadest som Sskådsrå. Poliskommissarien Jäderin uppgaf, på fråga, att om söndagsaftohen bade omkring 4009 personer Vårit samlade på Hötorget, ef hvilka 2 stor del biljat s. k. gåsmarsch; samt ott då han och några Hoiskonstaplar upemånat setingen att årskiljas, hade 18 flesta besirvis sig till Oxtörget, dar föråytde uppmaningar icke gjorda någön vörkah, ulan miste ban, derstädes biträdd ef Korstiplarne, måd våld skingra folket. Då större delen. af de polikoöstaplar, som voro iboropede som vittnen, icke nu voro tillsfädes, återsites de förut böktade will arresterna; de öfriga Gfjago sflägsna sig, med tillsägelse stt afvaktå föroyad kalttelse. De söm icke på kslle8 i däg inställt sig, skulle till nästa förhör bifva upphofttade. — Sistl, gårdags afton kl. 7—8 var vådeald närs att utbryta u.i Judiska synagögans hus vid Tyska bruon, uppkommen geceom någon felaktighet uti en på sedra botten varenda kakeluga, nvärigesom trossvottnen till våningek 4 tr. upp åötändes. Eiden observerades Jycktigtvis tidigt och det lyckades också att med tillbjeip ef en efierskickad spruta från rådhusvaäkten snärt släcka den. Enligt domstolens förelåggeride, skulle svaranderne ( dag afgifva slutförklarinog utt det vid Rådstufvurättens 3:e åfdelniog avhädgiga målet mellan musikallske instrumsatnakeren Ekbom, å eta sidid, och skoriskaren Braun jemte åtta af hans gesäller, ä den andra, engående rå. Svarandernes biträde, nötårisa Samuels:on, iogaf och uppläste för sådan: ändamål Ba skrift, deri han, att börja med, yrkade eait klia Etboms vittren, med undanieg af gardisten Mörk, måtte förklares för Stergångsvittnen, enär de varis obestämda i siasa uppgifter. I bu!vudsaken anförde hr Samuelsson, att då Ekbom yrke: ansvarigher å Brsun och hans arbetsro enligt en lagparagraf, som stadgade lifvets förlust, men brustit i bevisning, svacanderne visserligen kunds, eniigt 60 kap. Missgerningsbalken, yrka, ett Ekbom borde mieta huvudet; men som detta, med afssende å Ekboms hufvudlösa stämningspåstående, ionefastade et yrkonde ktt utbekomma någonting, som icke fanns, inskränkte gig Samuelsson att öfverlemna straffbestämmelsen åt domstolen. Bet torde härvid böra anmärkäs, att, efter bvcd i målet förekommit, Etbom icke anklagat svaranderna för någontirg annet, än hvad som tilldragit sig, och hvilket svarande ne hufvudsakligen erkänt, samt ait således Ekbom endast skulle kunna dömas till ansvar för det han velat förleda domstolen till en oriktig tiliämpsiog ef 1sgen. Afvenså bör det omnämnas, at hr Samuels son med tystnad förbigick den af Eibom ådagolagde omständigheten, att Braun vid den tid väldet förövades icke bade någon domräst fordran hos E:bom. — Jemte det Semucelsson i öfrig, bestred Ekborms 6rsäitningspåståends , yrkade ban, avv Ekbom måtte åläggas godtgöra svarendernes rättegångskostnader med 113 rdr 46 sk, bko. Ekbom, under äberopande af sitt slutpåstående, bestred ia totum et tentum Ssmusclssons påståsnden och förenade, att begreppet bufvudlöshet bäst vore tillämpigt på Samuelssons ingentivg tunehåilsnde långa anförande till svar på Etxboms korta slutpå. stående,