vn VIE FYTISPS ESS RSS
. J. G. Richert.
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Vid i dåg hållet polisförhör, angåends de s. k.
åsmarscherna, tillkännagaf polismästaren först till
;rotokollet, att sedan ofvannämnde uppträden bör-
ats på ousdagsaftonen och blifvit fortsatte thorsdags-,
redags- och lördagsaftnarne, Hade polismästsren sist-
ämnde arton infunnit sig å Gustaf Adolfs torg,
varest folksamlingen varit störst, samt uppmanat
len i lagens namn, för undvikande af ytterligare
ordningar, ått åtskiljas; men att, då denna uppma-
jag icke Hart äcnan verkan, än ått några få ny-
ikna småningom edägsnat sig, potisthäståren gifvit
ppdrag till poliskommissårierne stt åfstyra vidare
pöträden. logen häde förs denna uppmåning, som
jordes kl. !v, 7 på aftonen, blilvit häktad, utan
ade älla dö, sor i deg för deltagande i oväsenaet
lifvit uppkallade, först södaäre på qvildn, äfven
om på söndagsaftonen, blifvit införda på pölisvakt-
contoren och i högvakten, hvarifrån de flesta genast
ter blifvit frigifoa, sedan do förut uppgifrit nämn
ch bostad.
Ibland de tilltalade voro följande personer håkta-
lö, heril. Wallgren, snickersibötard, häktad derför
utt bsr, då han iafördes I högvakten vid Gustaf
kdolfs torg, försökte att slå sig ifrån poölisbatjenin-
jen, samt innehade i ena rockficken en större gat-
ten; Grondin, snickargesåll, hvilken på Norrbro
mvullskoffat och sparkat poikönstäpgin Wehlbarg,
art afslagit ban: mösso; Jontson, ekomeksrlärling,
23 År gammal, mån ovanligt litgn till vexten, eller
mkting 6 qvarier lång), hvilken försökt att fråvj
teka en häktåd peorsön; Dahibarg, Skomakar-
säll, om ref. uppfattat råvi, sot kaståt 6h sten il
mufvudet på konstspela Larssod; sötkt spickaer-
ärlifigea Legergren, hvilken Kåståt stön på konsti-
92 Hasselgren.
Emnos ella dessa förekom iafeh annan bevisning,
in uppgift af iilstrdstvaärgtde Haliskofstepiar, Hvilka
isett tilldragelsttne; men själffe nekade de hiktade
ill avgifvelserne. .
Diåssutdm voro eh gudsrågds;träll och en styrman
uppåäifde ått hafva anfört gåsmaritherge, äfvensom en
nängd andra psrsoner att döruti detagt, såmt att
cke på flora gånger försyade uppmaninkar derifrån
afstålt, emot hvilka också mör och mindre amedving
för ekom.
Nigra erkände förhålländet, ön dö flesta nekade
stt hafva deltagit i dössa mearfenst, utan bade de
varit utge eadest som Sskådsrå.
Poliskommissarien Jäderin uppgaf, på fråga, att
om söndagsaftohen bade omkring 4009 personer Vå-
rit samlade på Hötorget, ef hvilka 2 stor del bil-
jat s. k. gåsmarsch; samt ott då han och några Ho-
iskonstaplar upemånat setingen att årskiljas, hade
18 flesta besirvis sig till Oxtörget, dar föråytde upp-
maningar icke gjorda någön vörkah, ulan miste
ban, derstädes biträdd ef Korstiplarne, måd våld
skingra folket.
Då större delen. af de polikoöstaplar, som voro
iboropede som vittnen, icke nu voro tillsfädes, åter-
sites de förut böktade will arresterna; de öfriga
Gfjago sflägsna sig, med tillsägelse stt afvaktå för-
oyad kalttelse. De söm icke på kslle8 i däg in-
ställt sig, skulle till nästa förhör bifva upphofttade.
— Sistl, gårdags afton kl. 7—8 var vådeald närs
att utbryta u.i Judiska synagögans hus vid Tyska
bruon, uppkommen geceom någon felaktighet uti en
på sedra botten varenda kakeluga, nvärigesom tross-
vottnen till våningek 4 tr. upp åötändes. Eiden
observerades Jycktigtvis tidigt och det lyckades också
att med tillbjeip ef en efierskickad spruta från råd-
husvaäkten snärt släcka den.
Enligt domstolens förelåggeride, skulle svaranderne
( dag afgifva slutförklarinog utt det vid Rådstufvu-
rättens 3:e åfdelniog avhädgiga målet mellan musi-
kallske instrumsatnakeren Ekbom, å eta sidid, och
skoriskaren Braun jemte åtta af hans gesäller, ä den
andra, engående rå. Svarandernes biträde, nötårisa
Samuels:on, iogaf och uppläste för sådan: ändamål
Ba skrift, deri han, att börja med, yrkade eait klia
Etboms vittren, med undanieg af gardisten Mörk,
måtte förklares för Stergångsvittnen, enär de varis
obestämda i siasa uppgifter. I bu!vudsaken anförde
hr Samuelsson, att då Ekbom yrke: ansvarigher å
Brsun och hans arbetsro enligt en lagparagraf, som
stadgade lifvets förlust, men brustit i bevisning, sva-
canderne visserligen kunds, eniigt 60 kap. Missger-
ningsbalken, yrka, ett Ekbom borde mieta huvu-
det; men som detta, med afssende å Ekboms huf-
vudlösa stämningspåstående, ionefastade et yrkonde
ktt utbekomma någonting, som icke fanns, inskränkte
gig Samuelsson att öfverlemna straffbestämmelsen åt
domstolen. Bet torde härvid böra anmärkäs, att,
efter bvcd i målet förekommit, Etbom icke ankla-
gat svaranderna för någontirg annet, än hvad som
tilldragit sig, och hvilket svarande ne hufvudsak-
ligen erkänt, samt ait således Ekbom endast skulle
kunna dömas till ansvar för det han velat för-
leda domstolen till en oriktig tiliämpsiog ef 1s-
gen. Afvenså bör det omnämnas, at hr Samuels
son med tystnad förbigick den af Eibom ådagolagde
omständigheten, att Braun vid den tid väldet förö-
vades icke bade någon domräst fordran hos E:bom.
— Jemte det Semucelsson i öfrig, bestred Ekborms
6rsäitningspåståends , yrkade ban, avv Ekbom måtte
åläggas godtgöra svarendernes rättegångskostnader
med 113 rdr 46 sk, bko.
Ekbom, under äberopande af sitt slutpåstående,
bestred ia totum et tentum Ssmusclssons påståsnden
och förenade, att begreppet bufvudlöshet bäst vore
tillämpigt på Samuelssons ingentivg tunehåilsnde
långa anförande till svar på Etxboms korta slutpå.
stående,