tsättå tiden för förbandlingarås vid alla länets egoelningsoch häradssynerätter, något, som domtafanderne knsppast lära gå in på; Att vid eget förinder uppdraga andre landtmätaren att biträda egoelningsrätten är intet annat än ett erkännande, att en landtmätare, som domstolen bör höra, icke nödändigt beböfrer vara en underchef, ty framför ömmissionslandtmätarna bafra andre låndtmätarne anligen intet annet än Åldern. (Forts.) son — Hr expeditionssekreteraren Richert har nsändt följands: OM LAGBEREDNINGENS BÖCKER. Då jag af tidningarna sott att motion inom ett af ikstånden blifvit gjord angående lagbredaingens så allada bibliotbek, har jag velat lemna några uppysningar i detta ämno. Bibliotheket är ej stort och har ej kunmat blifva let, då det egäntligen efter 4845 tillkommit endast senom användandet af de mindre betydliga expensnedel, som varit i behåll sedan byra för rum och ndra nödiga utgifter afgått. Böckerna, för det raesta några större utländska verk, stå för närvarande i säkert förvar, under min insvarighet. Si snart Kgl Maj:t upplöst lagberedningen och katalog hunnit tryckas, ernar jag ing? med underdånig anhållan om föreskrift, af hvem tessa böcker må emottegas. Jag har tänkt föreslå, att de skola aflemnas till justitiedepariementet, — emedan jag trott det vara lämpligast, aw de finnas i det ställe, hvarest lagförslag till föredragsing hos Kongl. Maj:t beredas, — emedan de på detta ställe olifva att tillgå äfvon för högsta domstolen, vid de dera tänkbara fall, då deras begagnanda der kan somma i fråga, — emedon jag föreställt mig, att unga jurister, com hafva tillträde till justitiedepartementet, en gång kunde få lust alt göra bekantskap med en litteratur, som eljest ej torde för dem vara så lätt åtkomlig, — och slutligen emedan jog förmodat, att medel för justitiedepartementet skola äanas eller stå att erhålla, bvårigenom dels fortsättningar af ändu icke afslutade verk och dels aya böcker af värde, isynnerbet i enskilda biblioihsker mera sällsynta, kunna anskaffas, så ett det offentliga lagbibliothek, bvartill första grunden nu sifvit lagd, ej måtte snart nog förvandlas til ev afdödt kapital, utao genom en jemnt fortgiende, om äa för hvarje år mindre betydlig tillvext, bilda en stödjepunkt för det vötenskapiiga Hf, som underhilies genom sambandet emellan Sveriges och andra viliserade länders juridiska litteratur. Deremot bar jag ej fallit på den tanken, att dessa döcker borde, såsom motonären föreslagit, deponeras i Rikets Ständers arkiv, hyaraf anhan båtnad trolisen ej vora att förvänta, än alt deras tillvaro — i all det endast är der döda kapitalat som sk HH ba skyddas — kunde kontrolleras af Ständernas revisorer. Om Lagutskottet under en riksdag vill beagna böckerna, kän jag ej se minsta hicder deröre, når de finnas att tillgå i justitisdepartemoentet. Eaellan Konungens justitieminister och Ständernas tazutskott bör ej vara något oöfverstigligt svalg. Do! år af vigt för Ingstiftalngens tillbörliga framgång utt de ej batrakta hvarandra såsom främmande maker, utan under inbördes samverkan, med Jika pariotiskt nit å ömse sidor, rikta sina bamödarden å stt och ssmma mil: — uwibildandst af ett tidien ligt rättstillstånd. Stockholm d. 4 Februsri 1851 ora on JG. Richert. 3 å