tsättå tiden för förbandlingarås vid alla länets ego-
elnings- och häradssynerätter, något, som domtaf-
anderne knsppast lära gå in på; Att vid eget för-
inder uppdraga andre landtmätaren att biträda ego-
elningsrätten är intet annat än ett erkännande, att
en landtmätare, som domstolen bör höra, icke nöd-
ändigt beböfrer vara en underchef, ty framför
ömmissionslandtmätarna bafra andre låndtmätarne
anligen intet annet än Åldern. (Forts.)
son
— Hr expeditionssekreteraren Richert har
nsändt följands: -
OM LAGBEREDNINGENS BÖCKER.
Då jag af tidningarna sott att motion inom ett af
ikstånden blifvit gjord angående lagbredaingens så
allada bibliotbek, har jag velat lemna några upp-
ysningar i detta ämno.
Bibliotheket är ej stort och har ej kunmat blifva
let, då det egäntligen efter 4845 tillkommit endast
senom användandet af de mindre betydliga expens-
nedel, som varit i behåll sedan byra för rum och
ndra nödiga utgifter afgått.
Böckerna, för det raesta några större utländska
verk, stå för närvarande i säkert förvar, under min
insvarighet. Si snart Kgl Maj:t upplöst lagbered-
ningen och katalog hunnit tryckas, ernar jag ing?
med underdånig anhållan om föreskrift, af hvem
tessa böcker må emottegas. Jag har tänkt föreslå,
att de skola aflemnas till justitiedepariementet, —
emedan jag trott det vara lämpligast, aw de finnas
i det ställe, hvarest lagförslag till föredragsing hos
Kongl. Maj:t beredas, — emedan de på detta ställe
olifva att tillgå äfvon för högsta domstolen, vid de
dera tänkbara fall, då deras begagnanda der kan
somma i fråga, — emedon jag föreställt mig, att
unga jurister, com hafva tillträde till justitiedepar-
tementet, en gång kunde få lust alt göra bekant-
skap med en litteratur, som eljest ej torde för dem
vara så lätt åtkomlig, — och slutligen emedan jog
förmodat, att medel för justitiedepartementet skola
äanas eller stå att erhålla, bvårigenom dels fort-
sättningar af ändu icke afslutade verk och dels
aya böcker af värde, isynnerbet i enskilda biblio-
ihsker mera sällsynta, kunna anskaffas, så ett det
offentliga lagbibliothek, bvartill första grunden nu
sifvit lagd, ej måtte snart nog förvandlas til ev
afdödt kapital, utao genom en jemnt fortgiende, om
äa för hvarje år mindre betydlig tillvext, bilda en
stödjepunkt för det vötenskapiiga Hf, som underhil-
ies genom sambandet emellan Sveriges och andra
viliserade länders juridiska litteratur.
Deremot bar jag ej fallit på den tanken, att dessa
döcker borde, såsom motonären föreslagit, deponeras
i Rikets Ständers arkiv, hyaraf anhan båtnad troli-
sen ej vora att förvänta, än alt deras tillvaro — i
all det endast är der döda kapitalat som sk HH ba
skyddas — kunde kontrolleras af Ständernas revi-
sorer. Om Lagutskottet under en riksdag vill be-
agna böckerna, kän jag ej se minsta hicder der-
öre, når de finnas att tillgå i justitisdepartemoentet.
Eaellan Konungens justitieminister och Ständernas
tazutskott bör ej vara något oöfverstigligt svalg. Do!
år af vigt för Ingstiftalngens tillbörliga framgång
utt de ej batrakta hvarandra såsom främmande mak-
er, utan under inbördes samverkan, med Jika pa-
riotiskt nit å ömse sidor, rikta sina bamödarden å
stt och ssmma mil: — uwibildandst af ett tidien
ligt rättstillstånd. Stockholm d. 4 Februsri 1851
ora on JG. Richert.
3 å