kontoret erhåller nemligen årligen förtecknin::s
gar från länsstyrelserna öfver alla utfärdade
förordnanden, och med en sådan förteckning
vid sidan ef förste landtmätarens årsredogö-
relse, är det den enklaste sak att tillse, huru-
vida någon förrättning blifvit obehörigen ute-
sluten. Detta kontrolleringssätt, som alltidla
måste vara tillförlitligt, är just detsamma soml2
användes i afseende på de öfriga landtmätarne,
och med detsamma kan icke finnas något hin-
der mot ait tillhålla förste landtunitåren, såväl
som öfrige landtmätare, att fullgöra sin redo-
visningsskyldighet. Det må ej invändasg, att,
om också redovisningen till generallandtrmäteri
kontoret fullgöre , det än lack ej skulle kunna
utrönas om förste landtmätaren till det under
hans egen vard stågnde provinskontoret ingil-
ver de handlingar som bära der förvaras, ty
ingenting hindrar generallandimäterikostoret
att hädanefter, lika som ofta hittills, derom
infordra bevis, u gifvet af annan persod, Hvar
jemte öfverditektören kan tid efter ånnäån, sjelf
etler gezsom Konungens befallningshafvande,
låta inventera provinslandtmäterikontoret, hvil-
ket också skulle behöfvas öm förste landtaäta-
ren ej finge hsndligga förrättöingar. Vill man
nemligen betvifla en embetsmans uppgifter, att
han fullgjoft sina e3na skyldigheter, så måste
man äfven betvifla att Han vederbörligen till-
bålht andra att fullgöra döräs.
Men dessa förmodada2 brister, — otillräck-
lig tillsyn öfser atidra och sjellkontrollering.
— vid hvilka hr öfverdirektörea till en bör-
jan fästat sig, utgöra icke sjelfva qvintesseiicen
af saken; för att finna den, måste man följ
honom tills han kommer in på ämnet om di-
sciplinen. Hår vill det nästån synas, såsom
om hufrudmotivåt till klandret emot pu varande
organisåtion vöre att man icke i sina bän-
der har makten at: leda och begagna landimä
tarne så heit och hållet efter öfverstyrelsen:
vilja, söm fallet är vid några andra emb2tsmanna-
eorpser, fastän visst icke vid alla. Den by-
råkratiska principen är icke så fullkomligt till-
lämpad som mån kanhända önskar, men bär-
uti skulle rättelse naturligtvis vinnas om det
vidt utseende projektet vunbe framgång. Här
är icke fråga om förrättningarnes lagliga verk-
ställande — hvarom dörästölårne pröfva och
afgöra —, ej om deras skyndsämma handlägg-
ning — hvaromti gällande förfåttningar inne-
hålla bestämda och fullt tillräckliga stadgan-
den —, ej heller off redövisningsskyldigte:erv
hvarö!ver generallsndtmäterikontoret skall hafva
tillsyn, utan om något helt ånnat, som veder-
börande nu för tiden tyckas bemöda sig att i
tysthet inympa på alla verk och i ålla rikt-
ningar af embetsmannaverksärhet, något hvars
rätta namn är despotisin, men som kan om-
huldas under namn åf disciplin. Man kunde
åtminstone vara frestad att tro, ått detta är
guldkornet som sökes, och det kommer så oskyl-
digt fram i den bekännelsen, ätt öfverdirektö-
ren icke kan ensam uppehålla disciplinen
utan nödvändigt behöfver hjelp af sjelfstän-
diga (?) underckefern, i stället för de parti-
skas, jäfviges och beroendes förste landtmä-
tarne.
För att nu vara i tilllälle att mer än eljest
verka till upprätthillande al denna med sit.
mycken förkärlek öfiskade disciplin, böra de
sjelfständiga underehöförgan, chligt förslaget
tillika vara ifredj: förelrajande: hos koaung:n:1,
befaliningskafvände. Under preiext att läns-
styrelserna icke skola försiå sina åligganden i
afseende på landimäteriet och således behöfv:
avåd och hjelp, 8ötå dock icke kan piräknas
al förste landtmätiren, som icke är i obero-
ende ställnihgs, sad pulllid jäföig då frågar
rör honom sjelfs (mirk döt!) Och under en gan-
ska egen iniinuätion ar en Chef, att ländtmä-
tarne nu icke tillbilläs att med erforderlig drib
handlägga sina göromål, vill hemligen br öf-
verdirektörett gifva sina sjelfständiga under-
chefer, befattning med alla landtmäterimål och
alla förordäanden.
Denna plan synes emellertid både ändamål:
lös och olitplig. Det ör ingen obekant, ati
konungens befaliningsbafvahde humera icke har
någon domsrätt i skiftesmål, utan endast en
allmän tillsya öfver lahdtöäteriet, liksom ö-
ver andra ekonomiska och administrativa för-
hållanden i länet. Följaktligen är det ytterst
sällan som konungens befallningshafvånde bar
behof af kännedom om det techniska i fandt.
mäteriet; men då ett sådant fall någon gång
inträffar, kan utlåtsöde inhemtas från förste
landtmätareb, eller, Om frågan rör honom sjelf,
och hån således, hvad också br Falkman fun-
nit, är jäfvig eller hans utlåtånde ej tilltreds-
ställande, från öfverdirektören, hvarpa exem-l.
pel ej heller bittills lära saknas. Om det hade
skäl för sig att endtlediga landssekreteraren
från bestyret med remisser till landtmåtarne
m. m., så skulle ju på satbria grund han skil-
jas från handlägguingen af alla de årender, som
röra åtgärder, uti hvilka en viss yrkesskicklig-
het ingår, och på detta sätt skulle man be-
höfva en föredragande för hvärjö detalj, nem-
ligen! en jurist, en Kamerslist, en Iåndtmätare,
en läkare, en velerinär, n jägmästare, en arki-
tekt,ien saltpetersjudare, o. s. Vv.
Sedam hr öfverdirektören på nämnde sätt velat i
samma personer skaffa sjelfständiga underchefer år
sig sjelf och nya föredragande åt landshöfdingatrne,
kommer ordningen till egodelniogs- och häradssYyöe-
rätterna att förses med råd och hjelp,. Visserligen
föreslås ingen reorganisation af egodelningsrätterna,
som i Dagligt Allehanda vär föregifset, utan försla-
get inskränker sig till att förordna underchefen —
förste landtmätaren — föredräganden till sjoltskrifvet
gemensamt biträde ät alla egodelniögsdomare 1 ött
län; men redan detta arrangement torde vara örmöj-
ligt att utföra. I hvarje län ära flera domsagor, i
hvilka årligen förekomma flera egodelningsrätts sam-
manträden och bärådssyner, hvilka utsättas af de
särskilda - dömrarne, och således ofta inträffa samti-
digt. Att Hu förde, det förste ländtmäteren, som
när söm helst stall vara beredd att tjänstgöra vid
landshöfdingeemb:tet och den första och sista degen
i hvarje månad måste. vara tillstädes i provinskop-
toret, derjemte cck:skull flacka från enå ändsn al
länet till den andra för att biträda vid domstolarna.
a
cc PTS TIMES Mum v sw