kontoret erhåller nemligen årligen förtecknin::s gar från länsstyrelserna öfver alla utfärdade förordnanden, och med en sådan förteckning vid sidan ef förste landtmätarens årsredogörelse, är det den enklaste sak att tillse, huruvida någon förrättning blifvit obehörigen utesluten. Detta kontrolleringssätt, som alltidla måste vara tillförlitligt, är just detsamma soml2 användes i afseende på de öfriga landtmätarne, och med detsamma kan icke finnas något hinder mot ait tillhålla förste landtunitåren, såväl som öfrige landtmätare, att fullgöra sin redovisningsskyldighet. Det må ej invändasg, att, om också redovisningen till generallandtrmäteri kontoret fullgöre , det än lack ej skulle kunna utrönas om förste landtmätaren till det under hans egen vard stågnde provinskontoret ingilver de handlingar som bära der förvaras, ty ingenting hindrar generallandimäterikostoret att hädanefter, lika som ofta hittills, derom infordra bevis, u gifvet af annan persod, Hvar jemte öfverditektören kan tid efter ånnäån, sjelf etler gezsom Konungens befallningshafvande, låta inventera provinslandtmäterikontoret, hvilket också skulle behöfvas öm förste landtaätaren ej finge hsndligga förrättöingar. Vill man nemligen betvifla en embetsmans uppgifter, att han fullgjoft sina e3na skyldigheter, så måste man äfven betvifla att Han vederbörligen tillbålht andra att fullgöra döräs. Men dessa förmodada2 brister, — otillräcklig tillsyn öfser atidra och sjellkontrollering. — vid hvilka hr öfverdirektörea till en början fästat sig, utgöra icke sjelfva qvintesseiicen af saken; för att finna den, måste man följ honom tills han kommer in på ämnet om disciplinen. Hår vill det nästån synas, såsom om hufrudmotivåt till klandret emot pu varande organisåtion vöre att man icke i sina bänder har makten at: leda och begagna landimä tarne så heit och hållet efter öfverstyrelsen: vilja, söm fallet är vid några andra emb2tsmannaeorpser, fastän visst icke vid alla. Den byråkratiska principen är icke så fullkomligt tilllämpad som mån kanhända önskar, men bäruti skulle rättelse naturligtvis vinnas om det vidt utseende projektet vunbe framgång. Här är icke fråga om förrättningarnes lagliga verkställande — hvarom dörästölårne pröfva och afgöra —, ej om deras skyndsämma handläggning — hvaromti gällande förfåttningar innehålla bestämda och fullt tillräckliga stadganden —, ej heller off redövisningsskyldigte:erv hvarö!ver generallsndtmäterikontoret skall hafva tillsyn, utan om något helt ånnat, som vederbörande nu för tiden tyckas bemöda sig att i tysthet inympa på alla verk och i ålla riktningar af embetsmannaverksärhet, något hvars rätta namn är despotisin, men som kan omhuldas under namn åf disciplin. Man kunde åtminstone vara frestad att tro, ått detta är guldkornet som sökes, och det kommer så oskyldigt fram i den bekännelsen, ätt öfverdirektören icke kan ensam uppehålla disciplinen utan nödvändigt behöfver hjelp af sjelfständiga (?) underckefern, i stället för de partiskas, jäfviges och beroendes förste landtmätarne. För att nu vara i tilllälle att mer än eljest verka till upprätthillande al denna med sit. mycken förkärlek öfiskade disciplin, böra de sjelfständiga underehöförgan, chligt förslaget tillika vara ifredj: förelrajande: hos koaung:n:1, befaliningskafvände. Under preiext att länsstyrelserna icke skola försiå sina åligganden i afseende på landimäteriet och således behöfv: avåd och hjelp, 8ötå dock icke kan piräknas al förste landtmätiren, som icke är i oberoende ställnihgs, sad pulllid jäföig då frågar rör honom sjelfs (mirk döt!) Och under en ganska egen iniinuätion ar en Chef, att ländtmätarne nu icke tillbilläs att med erforderlig drib handlägga sina göromål, vill hemligen br öfverdirektörett gifva sina sjelfständiga underchefer, befattning med alla landtmäterimål och alla förordäanden. Denna plan synes emellertid både ändamål: lös och olitplig. Det ör ingen obekant, ati konungens befaliningsbafvahde humera icke har någon domsrätt i skiftesmål, utan endast en allmän tillsya öfver lahdtöäteriet, liksom över andra ekonomiska och administrativa förhållanden i länet. Följaktligen är det ytterst sällan som konungens befallningshafvånde bar behof af kännedom om det techniska i fandt. mäteriet; men då ett sådant fall någon gång inträffar, kan utlåtsöde inhemtas från förste landtmätareb, eller, Om frågan rör honom sjelf, och hån således, hvad också br Falkman funnit, är jäfvig eller hans utlåtånde ej tilltredsställande, från öfverdirektören, hvarpa exem-l. pel ej heller bittills lära saknas. Om det hade skäl för sig att endtlediga landssekreteraren från bestyret med remisser till landtmåtarne m. m., så skulle ju på satbria grund han skiljas från handlägguingen af alla de årender, som röra åtgärder, uti hvilka en viss yrkesskicklighet ingår, och på detta sätt skulle man behöfva en föredragande för hvärjö detalj, nemligen! en jurist, en Kamerslist, en Iåndtmätare, en läkare, en velerinär, n jägmästare, en arkitekt,ien saltpetersjudare, o. s. Vv. Sedam hr öfverdirektören på nämnde sätt velat i samma personer skaffa sjelfständiga underchefer år sig sjelf och nya föredragande åt landshöfdingatrne, kommer ordningen till egodelniogsoch häradssYyöerätterna att förses med råd och hjelp,. Visserligen föreslås ingen reorganisation af egodelningsrätterna, som i Dagligt Allehanda vär föregifset, utan förslaget inskränker sig till att förordna underchefen — förste landtmätaren — föredräganden till sjoltskrifvet gemensamt biträde ät alla egodelniögsdomare 1 ött län; men redan detta arrangement torde vara örmöjligt att utföra. I hvarje län ära flera domsagor, i hvilka årligen förekomma flera egodelningsrätts sammanträden och bärådssyner, hvilka utsättas af de särskilda dömrarne, och således ofta inträffa samtidigt. Att Hu förde, det förste ländtmäteren, som när söm helst stall vara beredd att tjänstgöra vid landshöfdingeemb:tet och den första och sista degen i hvarje månad måste. vara tillstädes i provinskoptoret, derjemte cck:skull flacka från enå ändsn al länet till den andra för att biträda vid domstolarna. a cc PTS TIMES Mum v sw