fälle skall ej heller dröja stt inställa sig. Hvad
göra nu flyktingarne? De vänta till dess mörk-
ret ökat sig och tillåter dem att i hemlighet
smyga sig undan allas blickar. Vid deras väg
låg en stor landtgård med talrika underhaf-
vande och i skydd för röfrarnes anfall. Pedro
och Paquita nalkas gården i tysthet. En port,
dold under träden, var framför dem; de öppna
den, gynnade af mörkret; och uten att hafva
märkt någon memniska, ingå de på gården. Aro
de under ett beskkyddande tak? Ja, deäro nu
återigen räddade.
De möta en aaf betjenterna på stället och
fråga honom om Jbans herre skulle bifalla att
gifva dem skydd för en natt. Anseende dem
för kringstrykandie äfventyrare, höjer betjenten
Få axlarne med en föga inbjudande min; men
sedan, rörå af deras goda utseende och deras
ädla sät!, inför ban dem i huset,
Karaktershuset, som tillhörde gården Mar-
sennas, var vidsträckt och af eit ädelt utse-
ende; det var fankersdt med små mohriska
torn och omgifvet med en otalig mängd stall,
fähus, sädesbodar, logar och ladugårdar. Går-
dens läge var ett af de mest pittoreska och
alit utvisade der välmåga.
Pedro och Paquita stiga uppför en hög sten-
trappa. De inträda i en stor vestibul och der-
ifrån i ett slags s2al. Ingen lyx var der i mö-
bier, men allt varr snyggt och beqvärmt.
Betjenten troddde sig, ioman han gick att an-
mäöla de båda frenmlingsrne för sin herre, först
böra ställa till derm följande frågor:
Ar ni hemma ii landet ?
Ja, i Reus.n
Ochb ni kommer ifrån ?
Tarragona.n
Från Tarragona! upprepade betjenten med
ett uttryck af sorgsenhet; patron vill ej att
man talar med honom om denna stad.n
vHvarföre det?