hört i Terragona; ångern har följt på yrseln; förskräckelsens och oordningens barn hafva åter: blifvit ärans och hederns söner; lugnet har följt på stormen. Pedro Walls önskade att återse Monserrats gamla boning; han beger sig. dit i sällskap med sergeant Matarin. Denne käcke militär hade Jifligt fästat sig vid honom; ) de inträda hos don Fstevan; de se ej an nat) framför sig än grushögar. Endast tär och der stå ännu några vväggar spruckna och sv.rinade af elden; men itnipga dörrar, inga fönster, imtet byggradsvirke. I De öfvergå den lilla inre gården, och guitarreeron nalkas brunnen, der Pa quita nedsteg. DDenna brunn tycks hafva varit undersökt efter TCerrsgonas ini2gning; det är står som tillkännagifwa det. Det är besymnerligt! säger Matarin. M:n har velat uppbränra alla de qvarlefvor, som kastats i denna brunn, men men har ej lyckats deri; elden har utslåckts vid öppningen och bar ej nått djupet.n Monserrats kropp måste vara der mneren, svarade guitarreron; jag vill stiga ner cch försäkra mig derom. Stig ned! Jag skall föja dig I sjelfva verket, aningen ru elden ej kunnat taga i de med vin halffulia kärlen, som befunno sig i öppningen af brurnrer, el!er att bristen på Juft eller murarnes fuktigtet bede bidragit till att utsläcka den, hade ingen vn derjordisk brend. egt rum; vågor sf rök hade kringspridt sig: sse der allt. HMatarin och Pedro försågo sig med en lampa. De lehöfde knappt några tåg. De nedstego med försiktighet, midt igenom möbler, tunnor och panelningar, som bildade ett slags trappa, och emellan hvilka det var möjligt att bana sig väg De uppnådde brunnens botten. Der upptäcka de, inom en tom rymd, der öppning, hvarigenom piraten cch Pequita kade passerat. Men hvar är don Estevans kropp: