lig freds-eskaderr, men af föga eller intet vär-
de i krigstid. Vi äro dock öfvertygade, att
såväl sex 70-kanons linieskepp, som de pro-
jekterade D2-kamons fregatterna äro en alltför
dyrbar materiel i förhållande till Sveriges till-
gångar; icke så mycket för materielens kost-
nad, som mer för svårigheten att kunna be-
manna dem med dugliga besättningar. Må
Kända mMisstaga vi oss, men vi anse att Sverige
för närvarande ej bör bestämma sig för mer
än tre, högset fyra linieskepp med tillvörande
ångbåtar och mindre exercis-fartyg. Med en
sådan till antalet ringa, men koncentrerad och
ekonomisk rmate:ri2l, skulle mera sjelfförtroen-
de och belåtenhaet inträda inom sjelfva vapnet,
och landet skullle vinna betydligt mera anse-
ende och effekttif styrka än med en materiel
utöfver hvad seom kan behörigen bemannas.
Deremot om vi blifva utan linieskepp, så kun-
de vi ej säga osss hafva något yttre sjöförsvar,
utan blefvo, åtminstone på hafvet, en lekboll
för våra grannar, icke allenast för det lilla
Danmark, utan äfven för det framåtskridande
Tyskland. Må det ihågkommas, att linieskepp
äro ej dyrare atf under fredstid hålla ute på
exercis-expedition än 52-kanons fregatter, ty
seglen och rundhulten hafva samma dimensio-
ner, hvarföre också samma besättning som ma-
növrerar fregatteen äfven ksn manövrera linie-
skeppet, hvars egna batteri blott finge stå obe-
mannadt. Hvadl åter förgängligheten beträffar,
så är 52 kanönss fregatten, i det närmaste lika
dyr att underhåilla som linieskeppet, enär de-
ras undervattenskroppar äro af samma storlek,
och det egentligen är denna del som fordrar
reparation. Skulle någon fråga: hvad skall
Sverige med linieskepp om det icke kan bålla
mer än 3:ne och således j så stort antal som
i rangerad linie kan uvppträda emot vår mäk-
tiga granne? — så svara vi: trenne linieskepp
kunna användss till just detsamma och ännu
mer, än de projekterade sex 52-kanons fre-
gatternar, hvilka dock kesta nära dubbelt så
mycket — och detta kunna vi försåkra. Vi-
dsre inse vi nof, att hvarken trenne linieskepp,
ej beller alla de linieskepp som Sverige nu-
me:.a skulle kuma anskaffa med yttersta an-
strängning, äfve. med försakelse af landtar-
meåen, skulle kusta mäta sig med Rysslands
eller Englands nårvararde linitflottor, eiler att
de, om än i föreving med en till antalet mång-
dubbelt så stor sstärgårdsflötta rom den arma-
da det underdåriga förslaget förordar, skulle
kunna skydda viåra kuser ifrån en rysk inva-
sion, — utan blifver det Jandiarmeen som vid
den timman skill afgöra landets frälsning. —
Utån ätt derföre behöfva blygas, så måste vi
taga för afgjordt, att åtminstone på sjön, vare
sig inom eller utom skärgården, skola vi en-
samme icke kunna bestå kampen emot någon
af våra öfverlägsna grannar. Men det kan
uppkomma andra mera sannolika tilldragelser,
hvilka ej böra öfverrump!a oss oförberedda,
och hvilka ovilkorligen påtalia bebofvet af li-
nieskepp: nemligen krig emellan de stora mak-
terna. Det är väl bekant huru mindre stater
utan politisk vigt vid sådana tillfällen blifva
på mångahanda sätt våldförde, deras handel
hämmad och deras dGyrbaraste handelsfartyg
med last och allt af godtycket förklarade för
krigsförnödenheter ämnade åt motståndaren,
och sålunda konfiskerade såsom krigskontra-
band. För att vid sådana tider kunna äga po-
litiskt anseende och erhålla antingen okränkt
neutralitet eller en förmånlig allians, fordras
det att äga en vapenstyrka hvarmed man kan
uppträda i den en s eller ar.dras af de krig-
förande makterna; leder, och göra gemensam
sak !emot den som hotar att förorätta oss. Blef
det ett krig emellan Englanå och Ryssland,
så måste det blifva ett sjökrig, och då skulle
hvarje linieskepp som Sverige ägde betyda
mycket, men våra fregatter deremot, utan för-
måga att uppträda i rangerad linie, skulle
hvarken blifva engelsmännen till nytta eller
ryssarne till skada. Egde vi deremot linie-
skepp, om också endast trexne, och vi förena-
de dem med emgelska flottan, så skulle de
blifva en betydligg bjel; för England som der-
igenom kunde förrminska sin Östersjöflotta med
trenne af sina eggna linieskepp. Gingo vi der-
emot på Rysslancd: sid2, så måste England icke
allenast bibehållaa de 3:ne linieskepp, som det
i motsatt fall bacde kunnat disponera på andra
håll, utan skulle nödgas öka sin Ostersjöflotta
med ännu treone linieskepp för att motbalan-
cera de 3:ne Ryssland erhållit utaf oss. Våra
3:ne linieskepp skul!e således i den politiska
vågskålen allid väga lika mycket som sex —
och cex linieskepp äro af stor betydenhet, sär-
deles i våra dagar då de blifvit fullkomnade
medelst årgkraften. Må man ej förgäte, att
hvar och en af dessa krigsmachiner, som förer
några och sjuttio 30-punds kanoner, kan med
vindens hastighet förflyttas och hota de aflägs-
naste kuster, ockhh i ett enda zladt lag, ut-
slungar dubbelt såå royeket jern som i en salva
utskjutes af Sve2;, Götha och Wendes atilleri-
regementen tillsammans. Den nation, hvars
ord konvojeras aåäl en dylik styrke, behöfver
sannerligen icke frukta, att när det öfriga Eu
ropa brännes sf Ikrigets fackla, blifva kränkt
eller våldförd, och om vi än ej skulle hafva
mer än å;ne, men dessa väl bemannade och
utrustade, så skola de alltid vara tillräckliga
för att gilva oss ett politiskt an eende ibland
TM
DT mA A ata tam TD arföra böra wi dorat sata