riod för den sena expeditionen. Min ifver stillade
han dermed, att förhållandet blir värre för hvarje
år, så att efter några års förlopp blir ordinära hvi-
lotiden tre, fyra gånger längre, således 6 eller 7 års
tid! År icke detta åräplig ordning?! Du som är nöjd
åt allt, försvar nu också ett sådant tillstånd i rät-
tegängsväslndet. Kanske Sverige häri äfven är Mön-
sterstä:l, Jo, det är ett skönt mönster!
Hör emeslleriid beskedligt efter, om ej D3 barns
enkla mål undantagsvis kunde få handläggniog fanan
midsommar. Jag vet du ibland lyckas genomdrifva
det otroliga. Kanske skall jag på första ångbåt upp-
sända till dig lille Carl och Anna, dina favoriter, för
att förevisas kongl. rätten och fråga, om den tyc
ker, det är skick och skäl, att sådane barn skole
uppväxa som vildar i skogens, utan undervisning och
bildande bendledning, medan deras ei ringa förmö-
gechet hvilar oåikomlig bland dam och luntor i rät-
tens skåp? Vet du, barnen skulle allt väcka upp de
slumrande fådren, hvars liknöjdhet nu vållar barnen
saknad af nödige tillgångar.
Helsa våra riksdagsmän ! Du känner ju..... Om
de icke uträtta annat vid riksdagen, måtte de åt-
min tone tillse, att ej all rätt och rättstillstånd går
förloradt i gamla Sverige! Förlorad är den rätt, som
ej kan göras gällande; och så synes förhållandet snart
blifva, der domstolarne skola anlitas. Säg dem, att
de få aldrig frid mera här f orten, om de låta så-
dant fortfara. Krångolmakare saknas icke, och lära
de sig väl, att hvad de obehörigen åtkommit, knappt
kan på mansålder frånvinnas dem, skolande icke sky
att sig deraf begagna. Ser du, dertill går det med
vårt förträffiiga ssmbälle, om man ej ser sig före
och i tid förekommer det botande onda.
Gör hyad du vill, men var ej overksam för våra
älsklingars rättegång, den är deras framtid och jag
vet denna ligger dig om hjertat. Adjö. Jag väntar
få höra af dig.