Maj:t vänta nådig proposition å förslaget, så bered och pföfvadt som Ständerna åstundat, och då er afvikelse i denna del desto mindre torde komma i fråga som sådant blott skulle leda till minskning af der sorgfälliga pröfning, som varsamheten påkallat i et ämne af den djupt ingripande och för nationen vigtiga beskaffenhet, som ifrågaställde, så förklaras mo. tirnen ej kunna tillstyrkas.n Hr R. F. Cederschiöld har varit af olika tanka, äfvensom Riksdagsfullmäktige Ola Månsson från Skåne. I deras betänkandet åtföljande reservationen, framhålles hufvudsakligen följande : af Hr Cederschiöld: att frågan huruvida Lagutskottet på grund af enskild motion nu bordt ingå i hufvudsaklig pröfaing af det nya lagförslaget i sin helhet, beror derpå, huruvida den granskning deraf som Rikets Ständer ansett böra föregå en sådan pröfning, blifvit fullbordad eller icke. Hr Cederschtö d anser att då denna granskning änvu icke egt på det sätt rum, som Rikets Ständer begärt (åberopande derom justitieombudsmannens berättelse för år 1848, som visar att han och några andra dignitärer, hvilka skulle deltaga i grapsksingen af lagberedningens arbeten, ick2 fått verkställa denna granskning innan förs!eget till trycket beforirades) legutskottet af sådan anledning, på grund af enskild motionärs derom gjorda framställning, i satens så beskaffade skick icke böringå i hufvudsakig pröning af det nyalagförslaget i sin helhet, dock ned förbehållen rätt för utskottet, att, med hemtadt töd af denna motion, vid pröfning af särskilda på utskottets hendläggning berocede frågor, till antasende föreslå de delar af samma lsgförslag, som vid n sådan pröfning af utskottet såsom nyttiga anses. Om åter Rikets Sänder, antingen i strid mot lenna uppfattning af saken, skule ense den af Ri(ets Ständer afsedda granskningen af det nya lagferket vara behörigen fullgjord, eller ock nu mera vilja frånträda sin egen åsigt om behofvet deraf, så orde, derest annat hinder för den hufvudsakliga röfningen af förslaget icke skulle möta, det ankomna på Rikets Ständer att meddela lagutskottet nödig öreskrift för ärendets vidare behandling. Ola Månsson reserverade sig egentligen emot utkottets inkoas:qvens, att då det hemställt att Riets Ständer icke nu på enskild motionärs yrkande nåtte ingå i pröfning af förslaget till civillag, utsk. kväl sjelft låtit påskina att det ingått i indirekt röfning, genom den här ofvan af utsk. yttrade meingen om omöjligheten att på en gång söka utyta den lag som gäller, emot en derifrån i grundstsen väserdtligen olika,, m. m. Att utsk:s majoitet genom dessa med beslutet alldeles oförenliga ttranden kanske omedvetet uttalar, om icke en poitiv, dock en negativ förkaste!sadom öfver hela det kostsamma civillagförslaget, må väl icke kunna för1ekas; hvadan och om betänkandet utan anmärkning ter förbehåll af Rikets Ständer godkännes, Stänlerna på förhand och utan att en enda varit unler pröfaing, gifva förslaget dödsstöten. Alltså och huru han var ense med utsk:s majoritet om besluet, måste han på ofvan anförde grunder anmäla reervation mot de motiver i utlåtendet, som stå i rid mot samma beslut.