taga några åtgärder för ordnandet af sin egen hushållning
till den tid, då hon skulle lemna bonom. : ,Han är allde-
les förändrads, sade hon ofta, med en sorgsen skakning på
hufvudet, och likgiltig för allt, som icke rör hans kall...
Om jag ej sårads honom med att väcka hans uppmärk-
samhet på hvad som skulle och borde företagas, ville jag
mer än gerna råda och hjelpa honom dermedp... men så
snart hoa dock ernade bjuda till att komma fram med
något dylikt, vägrade henne tungan att göra sin tjenst.
Möjligtvis, tänkte hon då, skan han likväl hifva uppgjort
eller hyser några planer, som jag icke känner, och ingen-
ting är ledsammåre än att hafva befattat sig med något
onödigtvi: eller i otid. Det kunde se ut, som jag blott
ville göra mig till, och Ellborg, så förståndig i allt annat,
måste väl äfven i detta fall finna och veta hvad som bör
ske — det är bäst jag låter alltsammans vara!. Och så
fortfor hon endast att stilla och vänligt bereda honom all
den trefnad hon kunde under den korta tid, som ännu
återstod af deras sammanvaro. - Elfborg syntes till det yt-
tre fullkomligt lu;n, men Märtha visste nu att många kän-
slor kunde röra sig under denna siilla y.a och anklagade
ofta den, som kunnat leka med ett hjerta, så rikt och så
varmt. Hon trodde att det fått ett oläkligt sår, ehuru
han immed våld undertryckte dess smärta, och såg i hans
liknöjdbet, för det som eljest angick honom, beviset der-
på, sami önskade sig tusen gånger förmågan att kunna
återknyt2 den sliina förbindelse, hvarunder hon funnit ho-
nom så lifvad och lyckig.
Eniormigt, glädjelöst, gick så den ena dagen efter den
andra, och vintern kom och var nåra sitt s.ut, utan att
kyrkoherdea äagvu hörts yttra dena minsta omtanka för sin
husisa slällning. Han tycktes verkeligen hysa lika litet
pbekymuer för morgondagen, som åg.arna under hm-
melen, och prostinnan blef sutligen helt ängslig öfver
deana onaturiiga sorg öshet. — Folket vid prestg:rden var
utom ett par gimla twrotjenare, som skulle audölja sin mas
moder, qvarstad!, men detta aftal var träff.dt redan fö:e
gående år och hade sedan icke vidare omordats. All:
möbler och öfriga inventarier voro hennes och någon auk-
tion hade hon ej tänkt utly:a, dels emedan hon ernade
behålla det mesta, och des emedan hon trodde att Elf-