genmäkligt blifvit afskedad, i anledning hvaraf
Bergman till rådstufvurätten i brottmålsväg instämt
Pettersson med påstående, att då Pettersson olagligen
och tvärtemot tydliga stadgandet i kontraktet skilj:
Bergman från arbete vid varfyet och tillställt ho
nom en orlofssedel afsanningsöst innehåll, Petersson
måtte förpligtas att till Bergman utgifva dagspen-
ning från den 4 November 4830 till och med der
30:de September 48514, hushyra m. m. samt dessu-
tom böta för den lögnaktiga beskyllningen i orlofs-
sedeln, som innehö!l, att Bergman för särskilta in
triger blifvit från varfvets arbete stkild.
Bå målet i går- påropades å r!dstufvurättens G:t
afdelning, iofunno sig parierna personligen, käran-
den i rättegången biträdd af noarien Oscar Lunde-
qvist, hvi ken företedd23 det i stämningen åberopade
kontraktet, som bland annat bestämde, att uppsägning
deraf, om den för gällande kunde anses, ovillkorligen
borde äga rum i Mars eiler Aprill mänader, då
flyttning skuls ske sex månadee dsreftar, i annat
fall vore kontraktet af sig sjelft prolongeradt ; för-
mälande notarien Lundeqvist: att uppenbart vore,
det Bergman, som under den långaj tid af 48 år,
ban vid varfvet arbetat, gjort sig känd för ett i alla
afseanden hedrande uppförande och således iogalua
da beträdis med några intriger af hvad beskaffen
det som helst, af Pettersson, på sätt stämningen upp-
oge, blifvit lagstridigt cch illa behandlad; men d
Lundeqvis: förmodade, att en af Bergman jemte
samtliga varfsarbetarne undertecknad och till Pet
ersson ställd petiion om borisksaffsodet af husega
aland manskepet m. m. liga till grund för Petters
sons obehöriga och sjelfviska förfarande, så inlem
cada Lundeqrist till rätten rämnde petidon, son
applästes och befanns enligt rå. mannen Alexanders
sous yttrade isigt ganska ödmjukt och fogiat stil:
serad. Uti denna petit ion förekom j:mväl den an
bållan, ett uppsägning af koatrakier med erbetarn:
måtte ske tvänne gånger om året. Vid denna punk:
bakade sig Pettersson fast ech låtssde, som hen trot
att Bsrgman: anhållen om två uppsäasningstider in
nefattade en begäran att få flytta. Luadeqvist för
nenade likväl, det byggmästaren, såsom själf varan
de en tjenare, icke ägdes uten sina principalers el
ler vederbörande varfsiniressenters hörande till stört:
eller miadre del lemna bifall till pstitionena. med an-
!edoing hvaraf Petersson tillkännagaf, ett hin nyli
gen vo:e till byggmästara aategen och gåledes ickt
hade rärmare kännedom om vilkoren för arbetarne:
vid varfvet entledigande, hvilkot medgilvande ge
Lundeqrvist anledning skårstsamt yura, att det a
föreverarde ssk t03 syntes, att Pettersson voras e
Dybörjere.
Härpå företedde Lurndeqvist den klendrate oriofs-
sedeln och yrkadsa bifall till käromålet i hela des:
vidd. Målet uppsköts på åtta dagar.
— På rådstufvurättens ö:to afdelniag höll: i går
:ansakning om ett uppträde, som natten mellan der
13 och 44 i denna månad ägt rum på Stortorget
emellan poliskonstapela Ljunggren sist handskma
zaren Söderström och skomakaregesällen Ekstedt
avarom Ljurggren först den 48:ie gjort anmälan i
poliskammaren. Ljunggren beskyllde så väl Säder-
ström och Ekstedt som flere andra personer, hvilka
under uppträdet tillkommit, för det de skuile knu-
at och slagit honom samt rjckt af honom batton-
fen, hvaremot Söderström i en ingaifven skriftlig be
rätte:se om förloppet påstod, att Ljuoggren varit der
fverfallande och ,derföre borde tsga sin plats på
varande sidan. Å båda sidor åberopadss er mängo
vittnen, för hvilkas hörande målet uppsköts på åits
lagar.
— På samma afdelning har någon tid varit en-
längigt ett mål mellan juveleraren Cedergren, å ent
idan, samt pigan Zachrisson och erkefru Kjellmo
lin, å den andra. Cedergren, i hvars tjonst Zachris
oa varit anställd, hade i hennes gömmor hbittat en
azd erkeru Kjellmodias namn försedd orlofssedel.
ch som Zschrisson icke varit i Kjellmodins tjenst.
utan endast gått som bjelp i huset, angaf han sa-
cen, hvilken han ansig röra förfalskning, i polis-
kammaren och lät skilja Zsehrisson ur tienstep. S:2-
isn Cedergren afstått från åendet om förfalsk
ning, samt fru Kjelimodin erkänt, att hon genom
in dotter, mamsell Kjelimodin, låtit skrifva orlofs
adeln, förklarade sad:fiskalsn Uddenberg i gir, att
ran vid sådant förhållande icke funne sig föranlåten
camställa några pfstienden, hvadan åtslet förföll.
— Sistl. söndegs afton drunknede på Mälaren vid
Kungsbolmslandet emedsgesällen Andersson, och hans
ik upptogs i går medelst dreggning.