bi skaffenhbet som helst, med en här utkommands2 tid ning, kallad Rätt och Sanning på allvar.s All sedan Dagen) för fem år eedan upphörde har jag icke haft att sksffa med utgifvandet af någon tid oiog; och från misstankan att skrifsa uti den ifrå 2avarande barde, åtminstons i tänkande och hederligt folks omdöme, just den omständigheten opåmin! tlutgöra mitt försver, att utdrag ur mina skrifier der Jota förekommit lofordade, och att en man af sjelfkänsla omöjligt kan nedlåta sig att berömma eller Iföranstelia beröm af egna pennfoster. Då emedlerud den lömska insinuatiocen först offeniligen blifvit synlig i ett blad, som ugifves i den landsort, de: I hufvudsia polismästare står på vippen att bi Jlandsböfdiog, och det är polisdiadet i Stockholm som i dag reproducorat famma jiasinuation, skulle ; deraf, å en annan sida, kunna drages den slutsats jatt makten och dess organer numera lärt sig af Dorj Bezil i Figåro en sikrare method att biinga på fell Jin de öppna förföljelserna. Stockholm den 31 Jaauari 18354, M. J. Crusenstolpe. nte vv (Insändt) I Några orå om Länsnämnder och Landsthing. Ibland d2 många frågor, som vid innevarande riksdag blifvit fremkestade, är utan tvifvel den a grefve Ugglas väckta motion om inrättande a Läns nämnder en af de vigtigeste, och vi önskade der före att kunna fästa allmänhetens, och framför all: riksdagsmännens uppmärksamhet vid detta ämne. Det är bland alla folk, som äro i åtnjutande af med borgeriiza beter, allmänt erkändt, att den si kallade kormunalfriheten, hvsrmed man förstår de särskilda menigheternas rätt att öfverlägga och be sluta om sina angelägenheter, så vidt com de hålle sig inom de för hela rikets eller andra menigheter: bästa nödvändiga gränser, är en af de aldra väsendtigaste delar ef den medborgerliga friheten och et! vigtigt medel för samhällets förkofrsn, så i ekono niskt som seiligt hänseende, samt för väckandet a 2tt varmara deltsgacde för allmänna ärender. I Sverige är denna frihot uråldrig och har, ehuru länge undertryckt, aldrig varit så utplåned som i många andra länder; men i följe af åtskilliga felak igheter uti kommusalstyrelsens nya inrättning, har man ej fullt lyckats i försöket a t återupplifva och vicka det intresse för densamma, som den förtjenar och i de flesta andra fria stater åtnjuter. En a! dessa brister är dess splittring i alltför många särskilda nämnder och direktioner, 0. s. V., då de årender som förekomma i en socken eller småstad ej äro flera eller konstigare, än att de skulle kunna afgö ras af en enda kommunalmyndighet.) Eno annan brist, som i visst afseende står i sammanhang med denne, skulle genom de föreslagna länsnämnderna kunna afbjelpas. Hvarje byalag, socken, härad eller landskap utgjorde af ålder lika många olika slag al smärre och större samhällen, förenade till gemensamt försvar el ler för gemensam nytta, och hvilka endast småningom lemnat ifrån sig den ursprungligen af dem sjelfva utöfvade rätt att fatta och verkställa de beslut de funno ändemålsenliga. Af alla dessa olika slag a! samhällen är det numera blott socknen som fortliefver, och då gemensam gudstjenst och undervisning äro da vigtigaste band som sammanknyta menniskor med hvarandra, har man vid de försök som i sednare tider blifvit gjorda till kommunalstyrelsens ord nande, lagt den hufvudsskliga vigter å sockenindel ningen. Men hvarje socken eller pastorat är dock i och för sig ett temligen inskränkt område, och det förekommer beständigt frågor, hvilka sträcka sig utöfver dess gränser, samt äfven beröra andra socknars eller pastoraters ratt och nytta — frå or, hvilka åtminstone ej med fördel kunna behandlas och bringas till utförande utan i sammanhang med andra kommuner, men dock icke äro af den omfattning. att de egentligen angä eller tillhöra hela riket. Se dan de fordna landsthingen, vid hvilka ej blott rättstvister, utan äfven politiska ärender och hus bållsfrågor afhandlades af landskapets fullmäktige. upphört, fiones, ty värr, ej mer något tillfälle till gemensam rådplägning för en störra menighet är socknens eller pastoratets, cch ej blott sl! myndighet, utan äfven rättigheten att till Kongl Mesj:t och dess befallningshafvende framställa önskningar och upplysningar har, för så vidt det gäller ett större distrikt, bli!vit öfrverflyttad i embeismännens händer Likväl bafva Konung och Siänder i vissa fall reder längesedan erkänt behofvet ef en nämnd eller ett utskott för hvarje län, t. ex. vid markegångssättning sid pröfning af taxeringen till bevillning, att ej tala om de många mera tillfälliga föremål, hyeröfver landshöfdingarne erhållit befallning aw höra länets invå nare. För andra ärenden, sås ra försäktirg ef egen dom mot eld eller annan skada, och förekommarde af smittösarsma sjukdomars spridande, har man till låtit föreningar att bilda sig länsvis, hvarvid natur ligtvis gemensamma öfverliggningar blifvit hållna. Det sterstår at gifva mer enhet och fullständighet åt dessa försök eller begynneler til en slags pro vinsrepresentation, derigenom att man låter en af de särskilda kommunerna vald nämnd ej blott öfver lega de pysspämnda bestyren med markegångssätt ning, taxering, granskning af för länet gemensemm: kurkusoch brandstods-medel, utsn ock lemnar den samma tillfälle att föreslå eller yttra sig öfver sådena åtgärder, som kunna vidtsgas till ortens fir kofran, såväl i ekonomiskt som i andra hänpteenden. Vid sidana frågor, som anläggning och förbättring af vägar cch segelleder, uttorknirg af odlingsbar: kärr och mossar af betydligare omfång, åtgärder til hämmande af flygsandens eller vattnets inträktningar och till förekommande af skogsbrist eller bungersnöd, reglerandet af fattigvård och skolväsende o. s. V., skulla det uten tvifvel vara af stor vigt, om de anseddaste och sakkunnigaste personer inom orten egde tilfalla att yvitra sig, och dei måste vars det så mycket raer, som landshöfdingen, äfven om han eger den kännedom af ella oriens förhållanden, som endast genom en längre tids vistelse å densam ma kan vinnas, och eger förmåga att inför en samlad menighet på ett klart o höfvertygande sätt fremställa sina åsigter — egenskaper, som hos oss verk ligen äro sällsynta, hån likväl ej eger tillrickligt tillfälle att göra dem gällande, så länge det saknas er på bestämda tider semmanträdende nämned, hvars medlemmar genom sin ännu närmare lokalkännedom och förtroligare förhållande till grannar och sockenboer kunde bereda de vid landstbingen afhandlade frågor lättere inträde i folkets sinnen. De vigtiga ste odlingsföreteg bafva någon gång blifvit om intei eller åtminstone för en längre tid uppskjutna, derigenom att vederbörande landshöfding soknat der lyckliga förmågan att tillräckligt tydligt utveckla -sakens beskaffenhet och fördelar inför den rt enighet, hvars allmänna deliegande varit nödvändigt för dess utförande. Dylika länsnämnder skulle derföre ej blott vara al nytta för menighetsstyrelsen, som derigenom erhölle en föreningspunkt, som den ru ssknar — och ett större anseende för deltagandet uti kommunala värf borde deraf äfven blifva en följd — utan äfven för regeriogen och dess närmaste Tepresententer eller befsliningshbafvande i landsorterna. Det skulle äfven för den allmänna riksförsamlingen eller stän derna vara af stort intresse att öfver alla eller-mäng den af de frågor, blott rörande enskilda landsotter, som förekomma vid hvarje riksdag, kunna köra ep sådan länsnämnd. has hvilkar man kbunda förntextte NN AA Er De HM KV RO TR mm cc Åt Er -—