bi skaffenhbet som helst, med en här utkommands2 tid
- ning, kallad Rätt och Sanning på allvar.s All
sedan Dagen) för fem år eedan upphörde har jag
icke haft att sksffa med utgifvandet af någon tid
oiog; och från misstankan att skrifsa uti den ifrå
2avarande barde, åtminstons i tänkande och heder-
ligt folks omdöme, just den omständigheten opåmin!
tlutgöra mitt försver, att utdrag ur mina skrifier der
Jota förekommit lofordade, och att en man af sjelf-
känsla omöjligt kan nedlåta sig att berömma eller
Iföranstelia beröm af egna pennfoster. Då emedler-
ud den lömska insinuatiocen först offeniligen blifvit
synlig i ett blad, som ugifves i den landsort, de:
I hufvudsia polismästare står på vippen att bi
Jlandsböfdiog, och det är polisdiadet i Stockholm
som i dag reproducorat famma jiasinuation, skulle
; deraf, å en annan sida, kunna drages den slutsats
jatt makten och dess organer numera lärt sig af Dorj
Bezil i Figåro en sikrare method att biinga på fell
Jin de öppna förföljelserna. Stockholm den 31 Ja-
auari 18354, M. J. Crusenstolpe.
nte
vv
(Insändt) I
Några orå om Länsnämnder och Landsthing.
Ibland d2 många frågor, som vid innevarande
riksdag blifvit fremkestade, är utan tvifvel den a
grefve Ugglas väckta motion om inrättande a Läns
nämnder en af de vigtigeste, och vi önskade der
före att kunna fästa allmänhetens, och framför all:
riksdagsmännens uppmärksamhet vid detta ämne.
Det är bland alla folk, som äro i åtnjutande af med
borgeriiza beter, allmänt erkändt, att den si
kallade kormunalfriheten, hvsrmed man förstår de
särskilda menigheternas rätt att öfverlägga och be
sluta om sina angelägenheter, så vidt com de hålle
sig inom de för hela rikets eller andra menigheter:
bästa nödvändiga gränser, är en af de aldra väsendt-
igaste delar ef den medborgerliga friheten och et!
vigtigt medel för samhällets förkofrsn, så i ekono
niskt som seiligt hänseende, samt för väckandet a
2tt varmara deltsgacde för allmänna ärender.
I Sverige är denna frihot uråldrig och har, ehuru
länge undertryckt, aldrig varit så utplåned som i
många andra länder; men i följe af åtskilliga felak
igheter uti kommusalstyrelsens nya inrättning, har
man ej fullt lyckats i försöket a t återupplifva och
vicka det intresse för densamma, som den förtjenar
och i de flesta andra fria stater åtnjuter. En a!
dessa brister är dess splittring i alltför många sär-
skilda nämnder och direktioner, 0. s. V., då de åren-
der som förekomma i en socken eller småstad ej äro
flera eller konstigare, än att de skulle kunna afgö
ras af en enda kommunalmyndighet.) Eno annan
brist, som i visst afseende står i sammanhang med
denne, skulle genom de föreslagna länsnämnderna
kunna afbjelpas.
Hvarje byalag, socken, härad eller landskap ut-
gjorde af ålder lika många olika slag al smärre och
större samhällen, förenade till gemensamt försvar el
ler för gemensam nytta, och hvilka endast smånin-
gom lemnat ifrån sig den ursprungligen af dem sjelfva
utöfvade rätt att fatta och verkställa de beslut de
funno ändemålsenliga. Af alla dessa olika slag a!
samhällen är det numera blott socknen som fortlief-
ver, och då gemensam gudstjenst och undervisning
äro da vigtigaste band som sammanknyta menniskor
med hvarandra, har man vid de försök som i sed-
nare tider blifvit gjorda till kommunalstyrelsens ord
nande, lagt den hufvudsskliga vigter å sockenindel
ningen. Men hvarje socken eller pastorat är dock i
och för sig ett temligen inskränkt område, och det
förekommer beständigt frågor, hvilka sträcka sig ut-
öfver dess gränser, samt äfven beröra andra socknars
eller pastoraters ratt och nytta — frå or, hvilka åt-
minstone ej med fördel kunna behandlas och brin-
gas till utförande utan i sammanhang med andra
kommuner, men dock icke äro af den omfattning.
att de egentligen angä eller tillhöra hela riket. Se
dan de fordna landsthingen, vid hvilka ej blott
rättstvister, utan äfven politiska ärender och hus
bållsfrågor afhandlades af landskapets fullmäktige.
upphört, fiones, ty värr, ej mer något tillfälle till
gemensam rådplägning för en störra menighet är
socknens eller pastoratets, cch ej blott sl! myndig-
het, utan äfven rättigheten att till Kongl Mesj:t och
dess befallningshafvende framställa önskningar och
upplysningar har, för så vidt det gäller ett större
distrikt, bli!vit öfrverflyttad i embeismännens händer
Likväl bafva Konung och Siänder i vissa fall reder
längesedan erkänt behofvet ef en nämnd eller ett ut-
skott för hvarje län, t. ex. vid markegångssättning
sid pröfning af taxeringen till bevillning, att ej tala
om de många mera tillfälliga föremål, hyeröfver lands-
höfdingarne erhållit befallning aw höra länets invå
nare. För andra ärenden, sås ra försäktirg ef egen
dom mot eld eller annan skada, och förekommarde
af smittösarsma sjukdomars spridande, har man till
låtit föreningar att bilda sig länsvis, hvarvid natur
ligtvis gemensamma öfverliggningar blifvit hållna.
Det sterstår at gifva mer enhet och fullständighet
åt dessa försök eller begynneler til en slags pro
vinsrepresentation, derigenom att man låter en af de
särskilda kommunerna vald nämnd ej blott öfver
lega de pysspämnda bestyren med markegångssätt
ning, taxering, granskning af för länet gemensemm:
kurkus- och brandstods-medel, utsn ock lemnar den
samma tillfälle att föreslå eller yttra sig öfver så-
dena åtgärder, som kunna vidtsgas till ortens fir
kofran, såväl i ekonomiskt som i andra hänpteenden.
Vid sidana frågor, som anläggning och förbättring
af vägar cch segelleder, uttorknirg af odlingsbar:
kärr och mossar af betydligare omfång, åtgärder til
hämmande af flygsandens eller vattnets inträktnin-
gar och till förekommande af skogsbrist eller bun-
gersnöd, reglerandet af fattigvård och skolväsende o.
s. V., skulla det uten tvifvel vara af stor vigt, om
de anseddaste och sakkunnigaste personer inom or-
ten egde tilfalla att yvitra sig, och dei måste vars
det så mycket raer, som landshöfdingen, äfven om
han eger den kännedom af ella oriens förhållanden,
som endast genom en längre tids vistelse å densam
ma kan vinnas, och eger förmåga att inför en sam-
lad menighet på ett klart o höfvertygande sätt frem-
ställa sina åsigter — egenskaper, som hos oss verk
ligen äro sällsynta, hån likväl ej eger tillrickligt till-
fälle att göra dem gällande, så länge det saknas er
på bestämda tider semmanträdende nämned, hvars
medlemmar genom sin ännu närmare lokalkännedom
och förtroligare förhållande till grannar och socken-
boer kunde bereda de vid landstbingen afhandlade
frågor lättere inträde i folkets sinnen. De vigtiga
ste odlingsföreteg bafva någon gång blifvit om intei
eller åtminstone för en längre tid uppskjutna, der-
igenom att vederbörande landshöfding soknat der
lyckliga förmågan att tillräckligt tydligt utveckla -sa-
kens beskaffenhet och fördelar inför den rt enighet,
hvars allmänna deliegande varit nödvändigt för dess
utförande. Dylika länsnämnder skulle derföre ej blott
vara al nytta för menighetsstyrelsen, som derigenom
erhölle en föreningspunkt, som den ru ssknar —
och ett större anseende för deltagandet uti kommu-
nala värf borde deraf äfven blifva en följd — utan
äfven för regeriogen och dess närmaste Tepresententer
eller befsliningshbafvande i landsorterna. Det skulle
äfven för den allmänna riksförsamlingen eller stän
derna vara af stort intresse att öfver alla eller-mäng
den af de frågor, blott rörande enskilda landsotter,
som förekomma vid hvarje riksdag, kunna köra ep
sådan länsnämnd. has hvilkar man kbunda förntextte
NN AA Er
De HM KV RO
TR mm cc Åt Er
-—