AV OM SRA UVIDIR SUBLJÄMASRUV Al ITUVTNTIRTL Ul UR
dentliza fulimakter måtte utfärdas för länsmånnen
i stället för de hivills veoliga koastitutorialeraa,
hade prosten Heldån resarveret sig. Haa talade nu
om den vigt bondestånd.:t lägger på dan ifrågava
rande förändringen, och skulle ha tillstyrkt uppsko!
med rbe:lutet derom tills bonde- och borgarestånden
afgjori: fiågaa, om det vore att hoppss nigoa wia-
niog för saken af en återremiss. Han tröstada sig
öfver förslagets fall dermed, att det nuvarande olid-
liga förhållandet ej länge kunde fortfara.
Prosten Setlerb!ad upptogs det skäl som skulle ha
bifvit anfördt mot förändriogen, att det närvarande
tillsättningssättet af linsmän hörde till edministra
tionens fuliständighets. Til dea militäriska admi-
strationens Tullständigbet stule då ock höra subal-
leraernas godtyckliga afsättning och till den bierar-
kiska att herrar biskopar fioge godiyckligt afsätta
underlydende pastorer. I det förra aiseenhet hade
br prosten ett exempel att anföra. Det var nemli-
gen ett regemente der ingen underofficer fick sin
fullmakt utan i utby:e mot ea odaterad afskedsan-
sökan; följden blef att undsroMic:rarna vid det re-
gemente: mera studerade chefens lynne än sina skyl-
digheter, så att det vardt en underofficerskår att
gråta åt. Omsider blef chefen sjelf ledsen och tog
afsked. Efterträdaren föjde en motsatt bättra prin-
cip; och uzder hosom var kåren icke att gråta ät.
ej heller att beskratta, men respektera. — Betänkan-
det bifölls, likasom det näst öljande, afstyrkande för-
slaget om länsmanstjensternas tlilsättande på förslag
af kronofogden sfter bestämd ansökningstid.
I den diskutsioner, som bärefter förekom, angå-
ende beredande af tillgång på duglig vaccin, deltogo
professor Wahlberg, prostarne Lindberg och Melen
samt professorerna Carlsson och Agardh. I anvled-
ning af den förste talarens hemställan om en underd.
skrifvelsa i allmännare ordalag än de af uskottet
öreslagna, anmärkte proessor Carlsson att en sådan
ej skulle göra åsyftad verkan; om mean vill något, är
det nödvändigt att ingå i detalj för att visa hvad
mean vill. Professor C. upplyste derjemte att ut
skottet vid frågan; behandliog rådfört sig med en
person, som 8nses för den i vårt land skickligaste i
dessa ämnen. Prostea Lindberg föreslog att man
skulle genom belöningar uppmuntra upptäckten af
veccir; professor Agardh var med derom, anförande
exempel på svårigheten att få upplösning hvar rik-
liga kokoppor förefunnos; i samma gård i Lund der
han bodde, hade man en gång trott sg ba upptäckt
zoppor på en ko. men efter mycket disputerande
koramo låkarne till det resultat ett de förmodade
kopporna voro vårtor. Betänkandet blef med dervid
gjorda anmärkningar återremitteradt.
Frågan om ea normalupplaga af katekesen väckte
nycken strid. Utskottet hade försigtigt kringgått
motionen, lemnat de olika katekesupplagorna i sit
vårde och inskränkt sig till en hemstållan om språ-
ken, de måtte nu vara hemtade från allm. kyrko-
bibeln eller ur den af erkebiskop Lindblom begag-
nade öfversättning. Motionären yrkada dock icke
iterremiss; han ville blow afge förslag till det supple
ment till utskottets bislut, att språken måtte införa:
i katekesen efter kyrkobibeln, såsom allmänna ön-
skan vore i bangs ort. Prosten Almqvist, som är
rån samma stift, påstod att man i hans ort tvärt
om önskade få bib:bålla katekesen med de Lind-
blomska språken; han yrkade att danna katekes
måtte få enses såsom normalupplaga (hvilket den i
j:lfva verket vore) tills den nya bibglöfversältningen
blefve firdig. Hermed, mente professer Lindgren
vora man i detta ögonblick ej langre kommen än
man var för 40 år sedan, och red katekesen stod
men på sawma punkt pu som 4841, då ett kong
igt cirkulir i ämnet ufirdades. Dokto: Björling
hoppades att en By katekes dock icke vore långt
borta, och doktor Wallin, som medgaf att en verk-
igen babglonisk förbistring för närvarande vore rå
dand3 i följi af katekesernas olikhet, tillstyrkta at
nsn tills vidare måtte nöjes med kraften och ver-
can ef det omtalade nåd. cirkuläret. Doktor Gu-
nTius sosig förbistringen ligga mest i det väser
nan gör deraf. Svårigheterna skulie nog jemka sip
småningom, blott main gåfve sig tålamod. Med det
viga lappandet kommer man ingenstens, om icke
;n vacker dag tlil yrkandet att den gamla katekes-
örklariogen skall återupptsga:. Doktor Sandberg
insåg det icke så farligt om den ene låser: Hjerte-
iga kör hefver jeg dig, Herre — och den andre:
Med ömmeste hjertss känsla vördar jag dig, Herre.
Presterna ba alhid tillfälle att pröfva sina försam-
iogsbaros kristeodomskunskap. Hen biföll utskot-
ets bstänkand: hellre än han inginge på något sam-
retstvånvg till förmån för ena eller sandra åsigten.
Prosten Forssell trodde det åsyftade ändamålet skola
vinnas bost dermed att Presteståndet tillkännagåfve
in åsigt om huru det ville ha katekesspråken in-
rättade; katekesutgifvarne skulle fiona sin uträkning
vid att trycka kateksserma så, att presterskapet god-
kände dem — de hade annars ingen afsättning att
påräkna. — Biskop Fahlcrantz och prosten Arrie-
rius försvarades betänkandet såsom af förmedlande
yfie. Flera yttrade sig, för och emot. Professor
Carlsson fern denna diskussion just utgöra det star
taste stöd för det slut, hvari utskotltet stannat. Då
rikets presterskap, hvars ombud äro här församlade.
defianes inom sig af så skiljaktig åsigt — är det då
skäl att tillstyrka Kongl. Moj:t, att sanktionera den
ena eiler arda? Ea äterremiss skulle leda till en
votering inom afdelniogen; tal. hemställde huruvide
ej en al högvördiga ståndet sjelf uttaad opinion
skulle vara mera tillfyilestgörande.
Huru stadgad denna opinion var, fann man af
voteringen, hvarigenom betänkandet afsogs med 22
öster mot 24.
Emot ståndets bifall till utskottets afstyrk:nde a
n motion om statens öfvertagande af utgiloingen
bibeln, psalmboken och katekesen, reserve:ade
ig prostea Forssell, som hade blifvit. öfverraskad
f herr talmannens klubbs, så att han icke hann
ut i rätt tid få framstala sina anmärkningar, hvil-
a egentligen gällde åtskilliga upplagor af evangelii
;oken och voro rätt grundliga. Flera instämde il
lenna reservation.
Borgareståndet.
Som utrymme i förgår fattades för en fullstän-
ligare redogörelse för dagens förhandlingar i Borga-
eståndet, förfulstindiga vi härmed onsdagsbladets.
bland ekonomiu:skottets betänkanden föranledde ut-
itandet 4 7 en längre diskussion. He Rudling
gillade utskottets åsigt, att man hos kouungen måite
nhålla om förändringar i allmänna lagen, hvilken:
tadgade att räntan ej får öfverstiga 6 procent. Hrl(
Jerger instämde med förra talaren med afs:ende
å oformligheten af nämnda beteende, men ansåg f
illigt att rän!an på spanmål är bögre än vavlig
änta, alldeostuad varan då dan utlåsvas ofta är helt
anorlunda än då den återbetalas, ty om vårtiden!
ch sommaren, då utliningen sker, har den van!igen!
orkat. Dessutom borde man tega i betraktande
1agasins- och förvaltningskosinider, hvarigenom, äf-t
ensom gezom torkningen 2 kappar kunca an:es gål,
;rlorade af de 4 som utgör den föreslagna säntan, I
viken sålunda ej blefve be.ydlig. Hr Billström
nsåg, att en sådan förändring som Utsi. föreslagit ej
an ske, förrän allmänna lagens s:adgande, som be- 4
ämmer 6 procents ränta för såväl penningar s må