Riksdagen.
För P:esleståndets diskussion i sistl. onsdags-
plenum, då åtskilliga ekonomiutskottets betäskanden
dahandlades, få vi härmed i korthet redogöra.
Utskottet hads afstyrkt en moiion om insättning
i sparbank at en viss del af tjenstebjons aflöning,
1å det väl vora öaskligt om tjenare kunde förmås
ut mera allmänt än bitills afsätta någon del af lö-
oen såsom sparpensing för framtida beho, mea det
kulle innefatta ett be:änkligt cc2 till missnöje hos
den tjenande klassen ledande ingrepp i eganderätten
att bestämmer ett vi:s, årligt afdrag af tjenstebjons
iföning för nämnde ändsamil.
Emot detta utlåtande uppträdde mo!i gären, hof-
predikanten Hasselrolh, på ett varmt sätt förfäk-
vande sia goda mening, som var att hu.bonden, men
icke tjenaren, skulle vidkänaas den ifrågavarande
sparbanksinsättningen gezom förhöjsing i den för
närva:ande elltför obetydliga tjenstebjoaslönen. För-
nållandet mellan husbonde och tjenare står ännu på
den paterneila grunden; då husbonde hair den fader-
iga rätten att aga sina tjonare, borde han ock så-
som en far ha någoa omtanka för deras framtid.
Hvad beträffade det af utskottet befarade ingreppet
: eganderitten, erinrade talaren om att embats- och
jaosktemän måste afsätta en del cf sia lön till be-
rafniogsbjelp och pensioner; den enskilde tjenarer
måtte väl till sist eget bästa finna sig i samma slags
ingrepp i eganderätten, som statens allmärva tjenare
å underkasta sig.
Prosten Setterb:ad föstade uppmärksamheten der-
vå, att den öfverenskommelse, som vid legningen
;räffedes husborde och tjenare emellen, icke xore
aigot ingrepp i eganderätten.
Pros:ien Almqvist -hemställde om icke, vid den ut-
ång ifrågavarande motion fått, en ny kunde väckas,
atgående på att ålägga bustonde att för sin tjena-
es räkning i sparbankten insätta 6 procent af den
jverenskomna ärslönen.
Hofpredikanten Lagergren försvarade utskottets
petärkande med dess egaa ord.
Doktor Sandberg talade om den tjenande klassens
isla belägenhet, Som eenna kass under hvilken