VA VE PAMPAS BUUB Sv
dermera her utsigten i denna del betydligen ljusnat
sedan jeg fått höra icke allenast sådana ledamöter
hvilka, att jag så må säga, hafva halfveratsig, hafva
varit emot saken förr cch äro för den numera, utan
älven en och annen som vidblifvit sina fordna me-
ningar. Mern har talat dels om konungamakten, dels
om bondeståtodet, och om beggedera yttrat alldeles
stridiga öfvertygelser. An finser man konungamak-
ten så stark att den kan sätta sig emot förslaget om
den finner det för landet skadligt; än finner man
samma konunogamakt så mild att man tror sig be-
höfva komma den till bjelp. Konungamakten har
icke satt oss till sina förmyndare, utan vet väl att
sjelf reda sig. Hvad bondeståndet beträffar, har mar
dels ansett diet upplyst, dels beklagat det såsom oupp-
lyst. Jag kaap af begge premisserna komma till sam-
ma slutsats. Ar bondeståadet upplyst, så behöfver
det ingen uppplysare på stat. Är bondeståndet oupp-
lyst, så är diet svårt ait inse huru en enda man skall
kunna tratta så mycken upplysning i så många hjer-
nor under tiden för rikets ständers sammanvaro.
Men bondeståndssekreteraren har enligt grundlegen
intet veto, utan blott förbind-lsen att yttra sig rö-
rande grundlagsenligheten af hvad som förekommer.
Så länge det i bondeståndet finnes en enda som kän-
ner grundlagen, kan ju den ledamoten uppfylla sam
ma bestämmelse. För öfrigt kan ingen undra om
de som lägga en uteslutande vigt på stäåndsförfatt-
ningen, finna sig böra understödja ett förslag som ut-
går ifrån föjreställniogen om alla ståndens lika rät-
tigheter och lika förmåga att bedöma hvad bäst och
rättast är. Tillika ha vi en erfarenhet att åberopa
för denna peritet. Intill 4800 ville bondeståndet
icke eller ansågs icke vilja hafva med banko att
skaffen. Då blef bondeståndet intaget till delaktig-
het i bankens förvaltning, och man kan icke påstå
att banken sedermera gått sämre än förut; snarare
går det numera något bättre. Visst är det i nuva-
rande grundlag stadgadt att bondeståndets sekrete-
rare skall wara en man, och enligt förslaget skule
det kunna vara en qvinna; men icke ens i denna
utvidg: ing al qvinnans beordringsrätt finner jag nå-
gon anledniing att vägra mit bifall åt denna grund-
lagsändrings.
Doktor HWallis talade ock för bifall.
Doktor SSäve bade ett ytterligare anförande, hvari
bland annatt framhölls den omständigheten att un-
der ståndems nuvarande isoleringstillstånd den upp-
lysniog och ledning saknas, som det minst upplysta
ståndet framför de andra skulle behöfva.
Lektor Söderberg uwalade sin förundran att den
som en gåing velat ge bondeståndet rätt att tillsätta
nästan bela representationen, nu icke ens tilltror
samma stånd nog jugement att kunna utse sin egen
sekreterare.
Prosten Melander fenn det konstitutionsvidrigt,
att regeringen skall inom ett af riksstånden ba en
msn som möjligen kan inverka på ärendernas gång.
Doktor Stenhammars betänkligheter hade i det
närmaste försvunnit för bondeståndets allmänna ön:
skap; helst skulle haa velat att Kongl. Msj:t erhål-
lit rättighet att tillsätta alla ståndens sekreterare.
Men tal. gaf vika för konstitutions-utskottets högre
vishet; konstitutionsutskottet hade utan tvifvel sett
huru bondeståndets förmåga att behandia affärerna
på sednare tider utvecklat sig. Statsreglerings-för-
slag, planer till organisation af milicärväsendet, ec-
klesiastikstatea o. s. v. hade utgått från bondestån-
det; och då man sett så mycken mognad der, kun-
de man ic:cke annat än medgifva bondeståndets full-
myndigheti.
På häreefter framställd proposition blef den före-
slagsa gruundlsgsändringen bifallen.
För bifall till förslaget N:o 4 (se A. B. för d. 20 d:s)
angående åtskilliga bevillningsuskottets åligganden,
talade biskkop Holmström, som visade hvilken Jlin-
drirg det skulle bli att slippa för hvarjs riksdag
göra om ttulltaxan, bevillningsförordniogen m. f1., då
utskottet Iblo:t behöfde behandla da frågor, som ge-l.
nom serskilda motioner blefve väckta. Och ehuru,l
efter hvad hr erkebiskopen upplyste, förevarande
förslag redan blifvit förkastedt af de öfriga riksstån-
den, ansåg biskop Holmström det vera presteståndet
värdigast att bifalla detsamma, I diskussionen del-
togo för öfrigt herrar Ljungdahl, Sandberg, Melen
Heurlir, Hallström cch Säve, af hvilka den sist-
nämnde, i anlenning af uppgiften om förslagets öd:
hos de öfriga stånden, nämnde en varning, som han
i början af sin riksdagsmannabana funnit i någon
bandbok för riksdagsmän, att man icke skulle låta
förvilla sig af lösa uppgifter om huru ärenden blif-
vit afgjorda i andra stård. — Försleget bifölls.
Näista förslag, som gick ut på motionsrättens in-
skränkning, förordades af biskop Holmström, som
förklarade det åsyfta förenkling och förkortning af
riksdagsarbetet; men prssten Setterblad varnade mi-
noriteten som för tillfället vore majoritet att icke
spänna bågen för högt; doktor Säve afslog, prosten
Hasselrot afslog. Doktor Thomander anmärkte avt
så långe de fyra stånden finnas, ingenting kunde vin-
nas med detta förslag. En motion, som är af ett
stånd umdertryckt, kan såsom det skedde 4840 med
motioner om hemmanstalsräntorna, hvilken i ett
annat stind vållade så mycket brak och bråk, upp
t:gas af edamot ifrån något annat af de öfriga
stånden. Biskop Hallström tyckte att utskottet
måhänd gått för långt; äfven professor Carlsson
yttrade :e:äntligheter. Oaktadt biskop Heurlins
tillstyrka fö!l förslaget vid vetering med 28 röster
mot 19.
Förslagen rörande sammansatta utskott och mo-
tionstidems inskränkning antogos på bisk. Holmströms
tillstyrkan. Doktor Sandberg talade ock för del.
förra och doktor Säve för det sednare.
Första alternativet i försl get J4 8, rörande be-
handlingen af frågor om ändring i grundlagarna, bi-
fölls med 26 röster mot 46, efter en diskussion, i
hvilken herrar Broman, Fallström, Sandberg, Me-
len och Säve deltogo. Förkämparne voro biskop
Holmström för första alternativet och hans värde
vän, prosten Ljungdahl för det andra.
I anledning af det föreslagna tillägget till 72 ÖR.
F., att bankers sedlar skola vid anfordran, efter de-
ras lydelse, af banken med silfver inlösas, yttrade
doktor Thomander, att han icke kunde inse huru
rikets ständer kunna säga nej till ett förslag som
detta, rär det en gång blifvit framlagdt. Benken:
ställning kan vara eller blifva ofördelaktig; men så
illa bör det ej kunna gå, att den ju är solvent när
den stäles på utredning. Under intet förhållande
vore dit Ön:kligt, att det högvördiga ståndet, som
väl borle representera redligheten i alla riktningar,
egkulle vara det första att afelå denna af två andre
stånd redan bifallna grundlagsändring.
Biskop Heurlin hade, då försleget förra riksdagen
förekomn, förklarat det för menlöst och oskyldigt. Det
ger ej större säkerhet än som redan finnes i bank-
lagen. Men hr biskopen höll med doktor Thoman-
der dercom, att vär det en gång blifvit väckt, det ej
gerna kken sfslås.
Kyrkzoherden Bergvall förklarade att förslaget gerna
kunde bifallas; så fasligt vigtigt vore det icke.
Flera yttrade sig för detsamma; prosten Almqvist
var emot, och då förslaget bifölls reserverade sig
doktor Björkman i afseende på orden vid anfor-
ran,
Försaget rör. aflemnande af exemplar af tryck-
pressers alster till åtskilliga embetsverk och ellm.
bibliotker, tillstyrktes af doktor Reu!erdahl och bi-
mm mm sA4Amr—AwArmm-—LLs —-