Fallen Lagil KaNUCAOU OM State och Dollancs: af densamma ett betydligt öfverskott, nemligen: Tillgång rdr bko 989,949: 14, 8; skulder 807,947: 12. —! — Med Posttidningen i går åtföljde en Uppgift öfver bankens metalliska kass, samt! utetföpande sedlar och depositionsskuid, dena 31 December 18350,. Man finner dera, att ban ken hade 22,393,700 rdr i sedlar utelöpande, utom 72000 riksgäldskontorets skiljemyntspoletter. Ianestående medel på depositions räkniogir stego till det höga beloppet af 9,1753,120 rdr och 1088 dukater. Hela sedel stocken beräknas, efier stadgade grunder, till 30,306,725 rdr. Guldoch silfver-tillgången motsvarade 12,190,650 rdr. Sedelstocxen kunde således efter stadgag2 grunder beräknas till 32,190,650 rdr, men är nära 1,690,000 rdr mindre. För sedelskuldena har banken, i metallisk vauta och lånsbankeas fordringar, fuli tilfgång och dessutom sia grundfond af 10 millioner än samt nära 2 millioner behå!lning derutver. er Fredrika Bremer, som en längre tid vistats i Cincinnati och New-Orleans, ärnade resa till Havanna. s Tidniogon Wermländska Korresponden ten, som på dat nya året synes hafva blifvit särdeles uppisgad och ianehåller flera ledande politiska ertiklar, meddelar i sista numret, att såväl med Aftonbladet som Postiidningen nygen blifvit i landet kringspridd en Lten skrift kallad: Nyttjrån riksdagen åren 1850 och 1851, första häftet, innehållande riksdagsmannen Nils Sirinnlunds motioner, den ena on nedsättande af en kommitå till undersökan .e af städernas frioch rättigheter, handel och sjöfart samt stadsjord, äfvensom den om en annan kommit!c till utarbetande af ny beskattning för städerna. Wermlandskorrespondenten gör härvid dea anmärkvingen, som ock synes vara grundad, att denna skrift icke på Strinnlunds egen bekoitnad lärer blifvit tryckt och kring spridd i så stora upplagor. Detta är ock troligt; och här i hulvudstaden anser man sig tem kgea väl veta hvem som betalat fiolerna. Dessa motioner äro för öfrigt så utförliga och , utarbetade, samt innehålla så många materialier, att man tydligt kan se, det innehållet deraf ej kunnat samlas efter riksdagens början, utan troligen varit författadt på förhand. Den politiska meningen dermed tyckes vara att kittla och uppskrämma borgareståndet. Huru detta kan lyckas, får man au se, men emellertid skadar det visserligen icke om deri om förmälda förhållanden undersökas. Det blir åtminstone alltid af ett historiskt intresse. Hurudan fonen i dessa motioner är, kan man badöma af några i Wermländska Korrespondenten meddelade utdrag, hvaribland vi citera följande : N Må städerne i vårt land röra sig, och allmogen, medvetande af sin öfverlägsonbet och sin pligt att, enligt förfädrens sed, vara lagens och frihetens värn, samt understödd af en krigshär, fostrad i dess sköte, skall väl veta att tygla en handfull maktlystna orosiftare. Från sådana olycksfulla uppträden skola vi dock bedja Försyneh skydda vårt land, och någon anledning synes mig icke vara förhanden, att ds äro att befara, än mitdre, att de skulle blifva en fö jd af hvad jag tagit mig fribsten att föreslå. Sannat är, att i de länder, der den så kallade medelklassen, höjande sig ur det förra århundradets blodiga revo!utioner, ryckt makten ur arlstokraternas, och, i verkligheten om ej till skenet, nästan samtidigt ur konuogarnes händer, der hafva ock städerne, medelklassens hufvudsäte, bildat sig till de ugnar, i hvilka revolutionens eld blifvit underhållen och frän hvilken dass glödande strömmar förstörande utgjutit sig öfver länderna. At: åter medelklassens välde och öfvermakt icke kuanat lagligen ordna sig, utan oupphörligen frambrogt nya hvälfoingar, kommer helt enkelt deraf, att detta välde i:ke hvilar på någon gruadsats, någon ide, vare sig sann eller falsk, hvilken, 1 likhet med aristokratiens och konungamaktens, varit, är eller någon tid kan blifva antagen såsom riktig. Hr Strinnlunds exklamationer mot städerna må lemnas i sitt värde: de höra för öfrigt till pjesen. Men det miste anmärkar, att han misstager sig i sin definition på medelklassen. Denna finnes neml. ej blott i städerna, utan till ett lika stort och vida större antal äfven på landet; och det utgör just civilisationens bufvudproblem, att så många som möjligt både i stad och land må genom uppfostran och för bättrade materiella vilkor komma att tillhöra den samhällsafdelning, som man betecknar med det namnet, så att slutligen hela folket mi dermed sammansmälta. Äfven hz? Strinnlund sjelf måste vål anses tillhöra denna klass, mot hvilken han så omildt utfarit.