Fallen Lagil KaNUCAOU OM State och Dollancs:
af densamma ett betydligt öfverskott, nemli-
gen: Tillgång rdr bko 989,949: 14, 8; skulder
807,947: 12.
—!
— Med Posttidningen i går åtföljde en Upp-
gift öfver bankens metalliska kass, samt! ute-
tföpande sedlar och depositionsskuid, dena 31
December 18350,. Man finner dera, att ban
ken hade 22,393,700 rdr i sedlar utelöpande,
utom 72000 riksgäldskontorets skiljemynts-
poletter. Ianestående medel på depositions
räkniogir stego till det höga beloppet af
9,1753,120 rdr och 1088 dukater. Hela sedel
stocken beräknas, efier stadgade grunder, till
30,306,725 rdr.
Guld- och silfver-tillgången motsvarade
12,190,650 rdr. Sedelstocxen kunde således
efter stadgag2 grunder beräknas till 32,190,650
rdr, men är nära 1,690,000 rdr mindre.
För sedelskuldena har banken, i metallisk va-
uta och lånsbankeas fordringar, fuli tilfgång
och dessutom sia grundfond af 10 millioner
än samt nära 2 millioner behå!lning derut-
ver.
er Fredrika Bremer, som en längre tid vistats
i Cincinnati och New-Orleans, ärnade resa till
Havanna. s
Tidniogon Wermländska Korresponden
ten, som på dat nya året synes hafva blifvit
särdeles uppisgad och ianehåller flera ledande
politiska ertiklar, meddelar i sista numret, att
såväl med Aftonbladet som Postiidningen ny-
gen blifvit i landet kringspridd en Lten skrift
kallad: Nyttjrån riksdagen åren 1850 och 1851,
första häftet, innehållande riksdagsmannen Nils
Sirinnlunds motioner, den ena on nedsättande
af en kommitå till undersökan .e af städernas
fri- och rättigheter, handel och sjöfart samt
stadsjord, äfvensom den om en annan kom-
mit!c till utarbetande af ny beskattning för
städerna. Wermlandskorrespondenten gör här-
vid dea anmärkvingen, som ock synes vara
grundad, att denna skrift icke på Strinnlunds
egen bekoitnad lärer blifvit tryckt och kring
spridd i så stora upplagor. Detta är ock tro-
ligt; och här i hulvudstaden anser man sig tem
kgea väl veta hvem som betalat fiolerna. Dessa
motioner äro för öfrigt så utförliga och , utar-
betade, samt innehålla så många materialier, att
man tydligt kan se, det innehållet deraf ej kun-
nat samlas efter riksdagens början, utan troli-
gen varit författadt på förhand.
Den politiska meningen dermed tyckes vara
att kittla och uppskrämma borgareståndet. Huru
detta kan lyckas, får man au se, men emel-
lertid skadar det visserligen icke om deri om
förmälda förhållanden undersökas. Det blir
åtminstone alltid af ett historiskt intresse.
Hurudan fonen i dessa motioner är, kan man
badöma af några i Wermländska Korrespon-
denten meddelade utdrag, hvaribland vi citera
följande : N
Må städerne i vårt land röra sig, och allmogen,
medvetande af sin öfverlägsonbet och sin pligt att,
enligt förfädrens sed, vara lagens och frihetens värn,
samt understödd af en krigshär, fostrad i dess sköte,
skall väl veta att tygla en handfull maktlystna oro-
siftare. Från sådana olycksfulla uppträden skola vi
dock bedja Försyneh skydda vårt land, och någon
anledning synes mig icke vara förhanden, att ds äro
att befara, än mitdre, att de skulle blifva en fö jd
af hvad jag tagit mig fribsten att föreslå.
Sannat är, att i de länder, der den så kallade me-
delklassen, höjande sig ur det förra århundradets
blodiga revo!utioner, ryckt makten ur arlstokrater-
nas, och, i verkligheten om ej till skenet, nästan
samtidigt ur konuogarnes händer, der hafva ock stä-
derne, medelklassens hufvudsäte, bildat sig till de
ugnar, i hvilka revolutionens eld blifvit underhållen
och frän hvilken dass glödande strömmar förstörande
utgjutit sig öfver länderna. At: åter medelklassens
välde och öfvermakt icke kuanat lagligen ordna sig,
utan oupphörligen frambrogt nya hvälfoingar, kom-
mer helt enkelt deraf, att detta välde i:ke hvilar på
någon gruadsats, någon ide, vare sig sann eller falsk,
hvilken, 1 likhet med aristokratiens och konunga-
maktens, varit, är eller någon tid kan blifva anta-
gen såsom riktig.
Hr Strinnlunds exklamationer mot städerna
må lemnas i sitt värde: de höra för öfrigt till
pjesen. Men det miste anmärkar, att han miss-
tager sig i sin definition på medelklassen.
Denna finnes neml. ej blott i städerna, utan
till ett lika stort och vida större antal äfven
på landet; och det utgör just civilisationens
bufvudproblem, att så många som möjligt både
i stad och land må genom uppfostran och för
bättrade materiella vilkor komma att tillhöra
den samhällsafdelning, som man betecknar med
det namnet, så att slutligen hela folket mi
dermed sammansmälta. Äfven hz? Strinnlund
sjelf måste vål anses tillhöra denna klass, mot
hvilken han så omildt utfarit.