FUVETB) VE, RESER NARE UU LR AT: ARV UTE BESTSVESSRet
att don tvingar individen att göra tjensten till en
bisak, för att på hvarja annat upptänkligt sått för-
skaffa sig sitt nödtorftiga uppehålle, och i någon
mån för ålderdomen söka återförvärfva hvad han
oftast af sina egna tillgåogar uppoffrat i det yrke,
han af ungdoms hänförelse, ibland endast af fåfån-
ga, omfattat; en pensionering, otillräcklig för lef-
nadsbebofven under en- framskriden sålder, och då
den enskilda försörjningsförmågan icke är illräck-
lig; då en famij vanligen ökar utgifterna — en
persionering, hvartill befälet å sin sida, osktadt o-
tillräckliga löner, sjelf måste- kontribuera, cch som
för den utsläpede och bräcklige- soldaten vanligen
uppgår. endast till en skilling om dagen.
Sträcker man åter granskningen till de fordringar
nationen äger på armen, såsom det betryggande
värnet för dess sjelfständigbet, så finna vi visserli-
gen andan och viljan, såsom de böra vara, gods;
men vi finna äfven hos dsnsamma nära nog full-
komlig brist på de tvenne hos soldaten nödvändigea-
ste egenskaperne: marschvana och kunskap i vap-
nens bruk (skjutfärdighet). Slutligen kan man till
och med säga, att armen saknar hvad som utgör
det nödvändiga och enda medlet för vidmakthållan-
det af en med helsosamma frukter förenad krigslyd-
nad och ett icke förslafvande samband mellan hvsrje
ND mm m ATL
länk i den militära hierarkien, nemligen de bestäm-!
da föreskrifter för såväl den lägstes som högstes
skyldigheter .— .således äfven rättigheter — hvilka!
utgöra föremål för i allo tilämpliga krigslagar och
ljenstgöringsreglementen.
Efter-denra, jag medger mörka, met sänningsen-
liga framställning af de med landtförsvaret förenade
förhållanden, torde väl ingen hvarken med allvar
Vilja påstå, åtminstone med hopp att blifva trodd,
satt en omfattande plan för organisationen af
Sveriges försvarsverk, d.v.s. stridskrafterr as ord-
nande i qvantitatift ceh qvalitatift firhållande
till rikets behof och tillgångar, börjat ända frånr
år 1810, och derefter successift utvecklat sig,
ej heller bestrida att icke mera genomgripande åt-
gärder äro af nöden, än de hittills vidtagne, ceh
hvilka mig veterligen icke utgjorts af andra, än en
total, dock ej ännu i alla sina detaljer oåterkalleli-!
gen bestämd uniformsförändring för ermåen, samt i
åtskilliga förändringar med hänseerde till bevärings-
manskepets vsapenöföingar. -
Hvad uniformsförändringen beträffar, så vill jag
icko bestrida hvarken dess behöflighet eller ända-
målsenlighet, men den blir dock alltid en bisak, re-
latift till de vigtigare förändringar, som inom landt-
försvaret påkallas. Hvad åter förändringen af bevä-!
vingemanskapets varenöfningar vidkommer, så vill
jag endast antaga den såsom eft försök, ifrån hvil-
ket man ganska ssart lärer komma att afstå, då är-
damålet efter all möjlig förmodan icke kommer att mot-
svara de kostnader, som med experimenttt äro för-
enade. Icke blir man t. ex. kavallerist derigenom
att man påspänner en sabel, möjligen på en kaval-
leri-u. iform, och derefter öfvar 192 dagersfot-exerei:?
Ett noggrant öfvervägande af allt hvad i detföre-
gående blifvit anfördt, föranlät mig att af nit. för
den goda saken, samt i akt cch mering att gegna
min konung och mitt fosterland, vid förliden riks-
dag afgilva ett fullständigt och deteljeradt förslag till)
reorganisation af Sveriges landiförsvar. Ehuru sjö-
försvaret, såsom en sak för sig, icke uti nämnde förslag
direkt vidrördes, blef likväl icke allenast behörigt
afseende derå fästadt, utan äfven förslaget uppgjordt
i öfverensstämmelse med den åsigt, att jeg tänkte
mig sjöförsvaret såsori utgörande första linien eller
den egentliga eorps de bataille af vårt netionpal-
försvar, och såsom sådant mera systematiseradt och
mera utvidgadt, än nu är förhållandet, ssmt lendt-
förstaret endast såsom andra linien eller reserver,
men en oöfvervinnerlig reserv, bestående ef Sver-!
ges hela vapenföra befolkning. Försleget erhöll dock
för tillfället föga sympatbier inom riksstånden.
Ibland orsakerne härföre torde tyvärr den kuftud-
sakligaste vara, att förslaget gick till roten af det
onda — något som af vår ståndsrepresentation me-
rendels, om ej för annat än för konseqvensens.skull
alkid ogillas, och hvilket möjligen nyligen föranled-
de chefen för landtförsvarsdepiriementet att ex-offi-
cio tillägga förslaget benämnizgen: desorganisations-
förslag. Då utskottet vid siotl. rikedsg deröfver!
bröt stafven; yttrades: afl de anmärkningar, som
förslagets granskning föranledt, voro af mindre
vigt och lätt kunde undanrödjas, så framt syste-
met icke innehöll indelningsverkets upphäfvande:
något som utskottet, medgifvande indelningsver-
kets intrasslade och omilitäriska former, likväl
icke ansåg antagligt och för fäderneslandet nyt-
tigt, utan tvärtom vådligt. Ver. detta domslut det
rätta, eller var det endast ett foster af ensidighet,
partiåsigter och obekantskap med Yet ämne, som af-
bandlades? För sin del gillade riksstånden utskot-
tets betlut. Skall framtiden, en icke långt aflägsen
fremtid, göra detsamma? Jag ej allenast tror, utan
vågar med tillförsigt påstå, att icke så kommer att
blifsa fallet. För min enskilda del voro mina å:ig-
ter 4848 desamma som de nu äro, nemligen att jeg
snser tiden vara inne, ait i vår försvarsorganisation-
föi verkliga hvad som vid 4840 års riksdag yttrades!
af svenska armeens vördsade och ridderlige Nestor,
ban som med krigarens och statsmannens grånade
erfarenhet förenar umnderlöjtnantens varma känslor
och öppna väsende; han som vetat att ej allenast
förvårfva armeens och öfrige medborgares odelsde
aktning och tillgifvenhet, utsn äfven att oförmin-
skad bibehålla denssmma — nemligen att hantänk-
le sig indelningsverket såsom tillgäng för ett på
elt fullständigt beväringssystem grundadt natio-
nalförsvar.
Huru underordped är ej i öfrigt den röle8 com de
indelte trupperno -spela vid frågan cm a måers nu-
merär, för att med anledning dersf göra något afse-
inde på deras bibehållande. Bott ett enda olyck-
igt fälttåg, der 15 å 20,000 msn gingo förlorade
och hela indelta ermåen — denna armåe som. under
reden då dess verksamhet i militäriskt hänseende
l
ir nästan ingen, kostar landet så omätliga eummor.
— vörö sprängd samt beväringsmanskapet enda re-
sursen. Hvarföre då icke, medan tider är, gifve
letta manskap den organisation, som det har afnö
len, om något dermed i sfgörandets ögonblick rå
kunna uträttas? Att en soldat slåss bättre för det
(
han har ett torp, hustru och barn, är en dårskapl
att påstå, alt jag icke tror någon med allvar kan
göra det; tvärtöm tror jag, stt om under stridens !
vimmel den, till en framskriden ålder komne oeh
uf ekonomiske omsorger hitt.lis upptagne indelte sol-
laten påminner sig sitt torp, sin. bustru. och gins
barn, så väcker denna hågkomst snarare feghet än
hjeltemod, genom åtankan på den förlust hän åstad-
kommer sin familj, genom sitt lifs vågands och förspil-
lande. Hosbeväringsypglingen är deremot kran utan
rival på slagtfältet,
För att ytterligare ur sin rätta synpunkt bedöms.
indelningsverket, bör man taga i behörigt öfvervä-
gande, att Sverige, då Carl XI organiserade indelt
armeen, icke var hvad det nu är; att indelta ar-
måen ej heller nu företer samma förhållanden som
i sin primitiva organisation. , Xppighet och.det sto-
ra behofvet af utläbdska varor, utom nödvändighets-
———