LÄUVIULD SLYMUVN, ba bJÄUV5 UUL ICKO vara val Ditaumt,
att föreslå länsresidensets flyttning nära sju millän-
gre norrut och dymedelst ej allenast göra det redan
ordnade onyttigt, utan ock bringa det allmänna och
enskilda individer på betydliga kostnader, utan an-
nan uppgifven orsak än att få länsresidenset längre
afligspadt från södra länsgränsen och hufvudstaden,
då likväl motsatsen utgjort motiverna för residensets
förlöggande i läzets södra del.
Kongl. Mej:t fästade år 4818 hufvudsakligt afse-
ende å angelägenheten att få landshöfdingesätet så
nära hufvudstaden som möjligt, för att kunna be-
reda snar verkställighet åt regeringens beslut. Ko-
nungens befallniogshafvande erkänner väl också vig-
ten deraf under andra förhållanden,; men synes
aptaga för gifvet att numera några andra förhål
landen icke kunna inträffa. Insändaren häraf tror
dock att man härutinnan icke bör vara alliför tvär-
säker. Ty kunna icke äfven hädanefter invecklade
förhållaaden med grannen i öster uppkomma? Skulle
icko vid sådant inträffende (andra möjligheter obe-
räknade), till och med en timmas uppehåll med med-
delanden emellan regeringen och landshöfdingen kunna
leda till oberäkneliga följder för riket? Och månne
således den ifrågavarande, af Kopgl. Mej:t år 1818
såsom högst vigtig ansedda fördelen af snar kom-
munikation nu kan förbises, blott derföre, att allt
för närvarande är tyst och stilla? Eller bör icke
en reglering, som skall bestå en längre tid, så ord-
nes att den äfven kan vara lämplig vid förändrade
förbållanden i framtiden? Ena klok hushållning bju-
der ju att bygga så, att byggnaden blifver så läåmp
lig för framtiden som baräknas kan. Och om denna
regel alltid iakttoges af den enskilde, så bör den i
ännu högre grad följas då fråga är att uppoffra store
summor af allmänna medel. Icke allenast den a!
Kongl. Moj:t år 4818 antagna cch i allmänhet i öf-
riga länen följda principen, att få länsresidecset så
nära hufvudstaden som möjligt, utan ock den afko-
nuhgens befallningshafvande antydda och troligen ej
adlägsna möjligheten af Norr- och Vesterbottens läns
fördelning i trenne län, dervid Piteå kunde bibe-
hållas såsom länsstyrelsens säte i rsedlersta länet, lä-
rer således vid förevarande frågas bedömande icke
böra så lösligt behendlas, som nu skett, helst in-
träffa kan att många, som minnas 1818 års beslut
om Jänsresidensets förlägzaande till Piteå, som erfa-
rit tillgången vid inköpet af residenshus derstädes, och
som nu skuile åse den ändamålslösa Ayttniogen till
Luleå, finge öfverlefva den tidpunkt, då ett af sta-
ten påkostadt residens i sistnämnde sted blefve, så-
som onyttigt, för en ringa penning såldt, samt nya
residenser åter uppförda i Piteå, samt Celix eller
Råneå, — Hvilka minnen om kortsynt hushållning
med statens raedel skulle icke sådant frarnkalla!
Sägom skäl att lemna nu entydda väsendtliga om-
ständigheter å sido, vid bestämmandet sf läget för
länsresidenset, har konungens befailningsbafvande an-
fört, att dervid borde tufvudsakligen afses ej mindre
länets fleste inzevänares beqvämlighet och fördelar,
så vidt de af residensets läge kunde vara beroende,
in ock i synnerbet möjligheten för länsstyrelsen, att
skyndsamt få underrättelse om vigtigare tilldregelser
och verkställighet af från länsstyrelsen ermanerade
bud och befetiningar i länets olika delar. Men då,l
i sednare afseendet, Piteå, enligt hvad landshöfdin-l
gen Koskull i 4818 års utlåtande upplyst, lemnar
uillfölle för större skyndsamhet och säkrare kontroll
å dem, sora passera genom länet, än den på en mi!s
afväg belägna staden Luleå; gå, såsom bemälte lands-
höldiog derjemte rätteligen anmärkt, det för länets
innsvånares fördel i det hela är likgiltigt om läns-
residenset upprättas på lärgre eller kortsre astånd
från länsgränsen; då denna åsigt icke kan jäfvas,
enär i betraktande teges, att alla ärenden hos koaun-
gens befallningshafvande andragas skrifteligen, samt
att skrifterna med posten skola till residensorten af-
sändas, och det således är likgiltigt till hvad post-
kontor, de adresseras; då icke mera än en socken, i
hvad fell som helst, ken drsga fördel af närheten
till länsstyrelsens säte; då denna fördel, enligt konun-
gens befallningshafvendes åsigt, bör tillkomma länets
leste innevånare, men sådant ej vinnes om residen-
set flyttas från Piteå, såvida Piieå stads och sockens
befolknirg uppgår till nära en fjerdedel af folkmäng-
ien i länets kustland; då deremot Nedre Luleå, som
vu skulle framföre Piteåboerne gynnas, blott mot-
varar cirka !s:del af kustlandets uppgifna personal,
ieraf också ganska många hafva lika nära och be-
jvämt att besöka Piteå som Luleå; så är det på-
.agligt ej blott att de uppgifna motiverna afsig själf!
:örfalla, utan ock att de åsyftsde fördelarne efter nu
varande reglering redan i möjligaste måtto vunnits,
samt att en ändring af det bestående leder tillrsaka
motsatsen af hvad konungens befallningshafvardel
velat befordra.
Enär sf hvad, som redan anfördt blifvit, är uppen-
vart, att icke ringsste vinst för länet eller det all-
nänna är attaf föreslagna flyttningen påräkna, men
tt nästan alla de fördelar, som vid läneresidensets
örläggande till Piteå afsetts, komma att derigenom.
;å förlorade; så talar ensarat cetta tillräckligt för
indamålslösheten af förändringen. Lägger man der-
ill: att förslager redan uppstått om nya väganlägg-
ingar, i följd af förändringen: att sådane vägar i
orytning och underhåll komma att bringa kommu-
werne på betydlig tunga, utan att blifva alla årsti
ler farbara: att ett ombytes gästgifveri i Luleå ovil-
korligen måste inrättas deres! länsresidenset dit för-
fyttas: och att Lulså socknemän, liksom i Piteå in-
träffat, måste dertill drygt bidraga, så förmodar in-
sändaren det till och med Luleå landsboer heldre
skola bestrida än förorda flyttningen. Åtminstone
tyckes det som såväl de, som länets öfriga innevå-
are hade bort blifva hörde i en fråga, hvilken så
otydligt har inflytande på allmänt väl eller ve.
Anmärkas må ock att Luleå stadsboer, de endal,
om ifra för förändringen, urder sistlidne riksdeg,
:
enom deras rikedegsman väckt motion, spgåerde nu
öreslagna residensflyttningen, men att frågan då, till
öljd al mot förslagets lämplighet gjordes inkast, lem-
nades utan afseende. Några större skäl tala icke
eller nu för omstöpningen. Och insändaren vill tro
det nu varande ständer, upplysta om verkliga sam-
manhanget, föga skola finnas mera benägna att sn-
slå medel till utförande af ett så onödigt förslsg,
som det ifrågavarande.
S
E
Många finnas ock, som icke rätt riktigt kunnal:
nse skäl, ati alldeles kassera den i Piteå befintliga, !
tsten tillhöriga, residenstomten, vid fråga om upp:l:
örande af nytt residenshus; ty embeisrummen mot-!
vara ännu en längre tid behofvet, som ej lärer myc- !
et förökas derigenom att en kista med lagmanstings!
lomböcker dit inflyttas. Och tomtens inskränktal!
,eskeffenhet ken afbjelpas genom inköp al nödigt:!
utrymme från sngränsande tomter. Men om manl!
ck förbiser dessa omständigheter och antsger, att,l!
ill undvikende af eldfara, ny byggnadsplats skall fört
esidenset anskaffas, är det ändock svårt finna att!
öreslagna tomtplatsen i Luleå skall ega så stort fö j!
eträde framför den i Piteå utsedda, att ytterligare!
töd,, för nära 7 mils flyttning utsf läneresidenset,
lerifrån kunnat hemtss. Om ock tomtplatsen i Lu-:!
eå fås för 4000 rår bko, så lärer den ärdock icke
olifva så billig, enär i betraktande tages den betyd-
iga kostnad, som åtgär till den stenbundua merkensls
jemnpande och plenering. Och då den, det oaktadt, il
bvarken erbjuder bete eller odlingsmark, så behöf-!