LÄUVIULD SLYMUVN, ba bJÄUV5 UUL ICKO vara val Ditaumt, att föreslå länsresidensets flyttning nära sju millängre norrut och dymedelst ej allenast göra det redan ordnade onyttigt, utan ock bringa det allmänna och enskilda individer på betydliga kostnader, utan annan uppgifven orsak än att få länsresidenset längre afligspadt från södra länsgränsen och hufvudstaden, då likväl motsatsen utgjort motiverna för residensets förlöggande i läzets södra del. Kongl. Mej:t fästade år 4818 hufvudsakligt afseende å angelägenheten att få landshöfdingesätet så nära hufvudstaden som möjligt, för att kunna bereda snar verkställighet åt regeringens beslut. Konungens befallniogshafvande erkänner väl också vigten deraf under andra förhållanden,; men synes aptaga för gifvet att numera några andra förhål landen icke kunna inträffa. Insändaren häraf tror dock att man härutinnan icke bör vara alliför tvärsäker. Ty kunna icke äfven hädanefter invecklade förhållaaden med grannen i öster uppkomma? Skulle icko vid sådant inträffende (andra möjligheter oberäknade), till och med en timmas uppehåll med meddelanden emellan regeringen och landshöfdingen kunna leda till oberäkneliga följder för riket? Och månne således den ifrågavarande, af Kopgl. Mej:t år 1818 såsom högst vigtig ansedda fördelen af snar kommunikation nu kan förbises, blott derföre, att allt för närvarande är tyst och stilla? Eller bör icke en reglering, som skall bestå en längre tid, så ordnes att den äfven kan vara lämplig vid förändrade förbållanden i framtiden? Ena klok hushållning bjuder ju att bygga så, att byggnaden blifver så läåmp lig för framtiden som baräknas kan. Och om denna regel alltid iakttoges af den enskilde, så bör den i ännu högre grad följas då fråga är att uppoffra store summor af allmänna medel. Icke allenast den a! Kongl. Moj:t år 4818 antagna cch i allmänhet i öfriga länen följda principen, att få länsresidecset så nära hufvudstaden som möjligt, utan ock den afkonuhgens befallningshafvande antydda och troligen ej adlägsna möjligheten af Norroch Vesterbottens läns fördelning i trenne län, dervid Piteå kunde bibehållas såsom länsstyrelsens säte i rsedlersta länet, lärer således vid förevarande frågas bedömande icke böra så lösligt behendlas, som nu skett, helst inträffa kan att många, som minnas 1818 års beslut om Jänsresidensets förlägzaande till Piteå, som erfarit tillgången vid inköpet af residenshus derstädes, och som nu skuile åse den ändamålslösa Ayttniogen till Luleå, finge öfverlefva den tidpunkt, då ett af staten påkostadt residens i sistnämnde sted blefve, såsom onyttigt, för en ringa penning såldt, samt nya residenser åter uppförda i Piteå, samt Celix eller Råneå, — Hvilka minnen om kortsynt hushållning med statens raedel skulle icke sådant frarnkalla! Sägom skäl att lemna nu entydda väsendtliga omständigheter å sido, vid bestämmandet sf läget för länsresidenset, har konungens befailningsbafvande anfört, att dervid borde tufvudsakligen afses ej mindre länets fleste inzevänares beqvämlighet och fördelar, så vidt de af residensets läge kunde vara beroende, in ock i synnerbet möjligheten för länsstyrelsen, att skyndsamt få underrättelse om vigtigare tilldregelser och verkställighet af från länsstyrelsen ermanerade bud och befetiningar i länets olika delar. Men då,l i sednare afseendet, Piteå, enligt hvad landshöfdin-l gen Koskull i 4818 års utlåtande upplyst, lemnar uillfölle för större skyndsamhet och säkrare kontroll å dem, sora passera genom länet, än den på en mi!s afväg belägna staden Luleå; gå, såsom bemälte landshöldiog derjemte rätteligen anmärkt, det för länets innsvånares fördel i det hela är likgiltigt om länsresidenset upprättas på lärgre eller kortsre astånd från länsgränsen; då denna åsigt icke kan jäfvas, enär i betraktande teges, att alla ärenden hos koaungens befallningshafvande andragas skrifteligen, samt att skrifterna med posten skola till residensorten afsändas, och det således är likgiltigt till hvad postkontor, de adresseras; då icke mera än en socken, i hvad fell som helst, ken drsga fördel af närheten till länsstyrelsens säte; då denna fördel, enligt konungens befallningshafvendes åsigt, bör tillkomma länets leste innevånare, men sådant ej vinnes om residenset flyttas från Piteå, såvida Piieå stads och sockens befolknirg uppgår till nära en fjerdedel af folkmängien i länets kustland; då deremot Nedre Luleå, som vu skulle framföre Piteåboerne gynnas, blott motvarar cirka !s:del af kustlandets uppgifna personal, ieraf också ganska många hafva lika nära och bejvämt att besöka Piteå som Luleå; så är det på.agligt ej blott att de uppgifna motiverna afsig själf! :örfalla, utan ock att de åsyftsde fördelarne efter nu varande reglering redan i möjligaste måtto vunnits, samt att en ändring af det bestående leder tillrsaka motsatsen af hvad konungens befallningshafvardel velat befordra. Enär sf hvad, som redan anfördt blifvit, är uppenvart, att icke ringsste vinst för länet eller det allnänna är attaf föreslagna flyttningen påräkna, men tt nästan alla de fördelar, som vid läneresidensets örläggande till Piteå afsetts, komma att derigenom. ;å förlorade; så talar ensarat cetta tillräckligt för indamålslösheten af förändringen. Lägger man derill: att förslager redan uppstått om nya väganläggingar, i följd af förändringen: att sådane vägar i orytning och underhåll komma att bringa kommuwerne på betydlig tunga, utan att blifva alla årsti ler farbara: att ett ombytes gästgifveri i Luleå ovilkorligen måste inrättas deres! länsresidenset dit förfyttas: och att Lulså socknemän, liksom i Piteå inträffat, måste dertill drygt bidraga, så förmodar insändaren det till och med Luleå landsboer heldre skola bestrida än förorda flyttningen. Åtminstone tyckes det som såväl de, som länets öfriga innevåare hade bort blifva hörde i en fråga, hvilken så otydligt har inflytande på allmänt väl eller ve. Anmärkas må ock att Luleå stadsboer, de endal, om ifra för förändringen, urder sistlidne riksdeg, : enom deras rikedegsman väckt motion, spgåerde nu öreslagna residensflyttningen, men att frågan då, till öljd al mot förslagets lämplighet gjordes inkast, lemnades utan afseende. Några större skäl tala icke eller nu för omstöpningen. Och insändaren vill tro det nu varande ständer, upplysta om verkliga sammanhanget, föga skola finnas mera benägna att snslå medel till utförande af ett så onödigt förslsg, som det ifrågavarande. S E Många finnas ock, som icke rätt riktigt kunnal: nse skäl, ati alldeles kassera den i Piteå befintliga, ! tsten tillhöriga, residenstomten, vid fråga om upp:l: örande af nytt residenshus; ty embeisrummen mot-! vara ännu en längre tid behofvet, som ej lärer myc! et förökas derigenom att en kista med lagmanstings! lomböcker dit inflyttas. Och tomtens inskränktal! ,eskeffenhet ken afbjelpas genom inköp al nödigt:! utrymme från sngränsande tomter. Men om manl! ck förbiser dessa omständigheter och antsger, att,l! ill undvikende af eldfara, ny byggnadsplats skall fört esidenset anskaffas, är det ändock svårt finna att! öreslagna tomtplatsen i Luleå skall ega så stort fö j! eträde framför den i Piteå utsedda, att ytterligare! töd,, för nära 7 mils flyttning utsf läneresidenset, lerifrån kunnat hemtss. Om ock tomtplatsen i Lu-:! eå fås för 4000 rår bko, så lärer den ärdock icke olifva så billig, enär i betraktande tages den betydiga kostnad, som åtgär till den stenbundua merkensls jemnpande och plenering. Och då den, det oaktadt, il bvarken erbjuder bete eller odlingsmark, så behöf-!