en — kan gerrna medgifvas kapitalerna, både de
materiella och mmoraliska, både rikedomens och in
telligensens, att kkonkurrera med hvarandra bäst de
gita, så väl inomm hvarje land som nationerna emel-
lån, blott med vilkor att det varder tillsedt och
förebygdt: att denna konkurrens ej må urarta til
ett kapitalernas krig emot arbetslönerna. Om uti
erkännandet af rättmätigheten utaf garantin till ar-
betets skydd emot kapitalet skulle ligga en kommu-
nistisk eller socialistisk tendens — hvil:et anbän-
garne af freetrade-systeme!, i fall de vija vara kon-
seqventa, ej kunna underlåta att påstå — så lärer
man omöjligen komma ifrån den slutsatsen, att Eu-
ropas mesl uppllysta regeringar äro behältade med
kommunism och s socialism, om också utan att veta
det; och äfven våårt eget lands regering skulle i slit
fall ej kunna renttyås från misstankan att i hemlig-
het vara anstruke:en af det ferliga giftet.
-Att meningenn härmed är prohibitismens be-
. tryggande ungeefär till det tusenåriga riket,
derom upplyser: oss författaren genom att be-
stämma tiden för prohibitifsystemets och skrå-
väåsendets försvinnande till just den, då lag-
stiftningen har på förhand omhuldat den med
nya förskansningar, i utbyte mot de ej längre
brukbara. Och då samma lagstiftningsgrurd-
sats, med förutsättning af dess riktighet, na-
turligtvis måste; tillämpas på nytt, när de sist
uppförda förskamsningarne äfven bunnit blifva
bofälliga, så följjer lika naturligt att verlden bör
kringföras i em evig kretsgång af skrån och
tullinskränkningsar. Oaktadt den sorgfällighet,
hvarmed prohiltbitifsystemets ombudsman, un-
der ett ständigt loverande åt ena sidan och åt
andra sidan, söker hålla spåren af denna krets-
gång i skymning, blir det omöjligt att ej märka
dem vid så pass bestämda yttranden som de
följande:
När den tidpunkten är inne, att lagstiftningen
i Europas industriella stater har gifvit garantier,
som betrygga arbetarens välfärd och mennisko-
rätt, då. men oc:k icke förr, kunna alla tullskran-
kor saklöst fallar. Och alla dessa tullskrankor böra
då så mycket rätttmätigare falla, som lull- och kon-
sumtions-afgifterrna mer och mer blifvit en börda,
som hufvudsakliigen drabbar de arbetande klas-
serna. Men intiilldess att den tidpunkter är kom-
men är ock lagstiftaren uti hvarje stat pligtig att
genom skyddande författningar ej mindre emot
utländska än inhemska kepitalets öfvermakt och
förtryck hägna det inhemska arbetet uti alla sådana
industrigrenar, som icke arbeta för export; och ett
sådant skydd emot de utländska kapitalerna utgö-
res just af tullförfattningarne.
Men äfvenså är det klart att en sådan hägnande
lagstiftning emot (det utländska kspitalets förtryck icke
kan komma i ffråga för sådana industrigrenar som
arbeta för exportt: inom dessa är ej nigon frälsning
möjlig för arbetsarne på annat sätt, än att uti alla
industriella länderr, som uti dylika produktioner kon-
kurrera med hvarandra, skyddande författningar
ömsesidigt vidtagas till arbetets hägn emot de in-
hemska kspitalerna.n
För dem som bysa dylika åsigter om nä-
ringsfliten, synes ingenting kunna falla sig o-
beqvämare, än prohibitifsystemets återtåg i
England, jemte de data, som ådagalägga att
detta återtåg icke följts af näringarnes under-
gånga — enligt probibitismens bannala spå-
dom — utan af deras oupphörliga och förut
oerhörda utvidgning. Besvärade af ett så ta-
lande exempel, sökte probibitisterna länge och
ihärdigt att förneka sjelfva dess tillvaro; och
af gammal ovama låter författaren ännu dylika
förnekelser undfalla sig, förmodligen vid till-
fällen som ham anser lämpliga. Han tycks
glömma då, hvuru öppet han motsagt sig, när
han i samma skkrift, der dylika förnekelser upp-
repas, sjelf anföör de mest bestämda erkännan-
den både att porubibitifsystemet blifvit mer och
mer afsksffadt ii England, och att detta afskaf
fande -medfört märingarnes utvidgning. Då våra
prohibitister samnolikt ej lära motsäga sin egen
sakförare, bör det blifva nyttigt för framtida
behof, att taga vara på hans vitsord. Se här
derföre i ett sammandrag dessa hans medgil-
vanden:
Ifrån 4846 tilt nuvarande tid upphäfdes tullez
å spannmål och de flesta viktualier, minskades
tularne å smör, skinkor, ost och talg till hälften
borltogos införselsafgifterna å bomulls-, ylle- och
linne-varor med få undantag, nedsattes tullen å
sidenvaror till 45 , sam: å jern-, slål- och me
tal-arbeten, läderarbeten och de flesta öfriga ma-
nufaktur- och fabriksartiklar till 40 4 af värdet
utom det att tulllen å en och annan kolonialprodukt
ytterligare minskaades, hvartill sist nu äfven kommit
navigationslagarrnes reform.n
Erkännandet : af reformens förmånliga följder
för Englands prroduktion och rikedom äro icke
mindre besiimdda. Man höre:
Huru alldeles; enormt Esglands kapitalrikedom
tillvext i följd a8f borttagandet utaf alla dessa re
striktioner och sskrankor, derom vittna de alldeles
fabelaktiga kapitealer, som nedlagts i jernvägar och
dylika företag inoora och utom England, samt den i:
penningvärde occh ändå mer i varuqvantiteten si
högt uppdsifna industriella produktionen under
dessa år. Utförseln af brittiska produkter ifrån Eng-
land steg år 4896 till 313536 793 L, år 1827 till
57 482 857 Å, år 4828 till 36 814476 L, år 1845 till
60 000 000 L, år 4849 till 58 000 000 .
(Forts. följer.)
(Insändt.)
Några inkast mot förslaget alt flytta Norrbot-
tens läns residens från Piteå till Luleå