naud uppträdde mot honom oci iörklarade, att venstra sidan borde intaga en alldeles obercende ställning, och rätta sina omröstningar efter omständigheterna. Diskussionen varade i trenne timmar, hvarefter man valde en komitå, som de!s skall för framtiden sammankalla föreningens ledamöter, dels äfven i nödfoll fatta beslut, som skola meddelas hela oppositionen. Komiteen består af följande 46 folkrepresentanter: Victor Hugo, Grevy, Cremieux, Charras, Emile de Girardin, Pascal Duprat, Mathieu (de Ja Dröme), Emmanuel Arago, Edgar Quinet, Dacoux, Joly, Cnet, Ju!es Favre, Schoelcher, Michel (de Bourges) och Dupont (de Bussac)s. Enligt e t rykte skulle hertiginnan af Orleans en tid hafva uppehållit sig i Frankrike. En korrespondent af den 45 Jan. yttrar härom följande mystiska ord: MAtt detta rykte icke är ogrundadt, har genom en oförsigtighet af hr d2 Mornay blifvit nästan otvifvelaktig simning. Man har ordet till gåtan, och då hr Carlier: qvarblifver på sin plats, så torde han kunna lemna många upplysningaro. TYSKLAND. Leipzig den 12 Jan. Från Zwickau skrifver man under den 11 denne; apathekaren Zäckler, som bifvit anklagad och häktad för delaktighet i folkresningen i Maj månad 1849, men befiriad ur fängelse genom ställandet af kaution om. 14,000 thr, bar d. 10 fått sin dom i första insttansea: den fåller honom till 7 års tukthus al första graden. Denna dom har väckt så mycket större förvåning son Zäckler är en lugn och stillsam man och ej tiuhör det demokratiska partiet, samt följaktliger icke gerna han betraktas såsom ,farlig för allmänna ordningen och lugnet,. Uti hirvarande straffanstalt be2finna sig redan 150 personer, häktade för delaktighet i Maj-tilldragelserm2, Bland dessa befinna sig d:r Schwarz, professor Benseler från Freiiberg, borgmästar Gasch från Waldheim m. fl. Alla dezsse olycklige hafva nu försmäktat nära tvenne år i fängelsa utan att ens första instansens dom hunnit afkuanas mer än för några få, hvaribland den ofvannämnde til 7 års tukthus dömde Zäckler. ÖSTERRIKE. Yi hafva emellanåt meddelat udrag ur österrikska pressens klagan öfver den odrägliga finncieila ställning, hvaruti kejsaren invecklat sig genom den oerbörda misshusbållning med statens medel!, som biifvit oafbrutet fortsatt, oaktadt den synes vara nära att föra kejsardömet till branten at en afgruad. De ofautli gr armeerna, som midt under freden hållits på krigsfot, alltitrån ungerska kriget, hafva ej blott uppslukat al!a de tillgångar, som kunna! åtkommas från det utarmade folket, utan budgetm har dessutom utvisat en ouaphörligt vexande statsbrist, uppgående, enligt den sednaste redogörelsen för andra qvartalet 1850, till öfver 18 !, million gyllen, eller den artiga summan at öfver 74 millioners årlig balan: Med sednaste post fiana vi en korrespondensartikel från Osterrike, som innehåller åtskilliga faktiska uppgifter och reflexioner rörande penningekrisen och de financieila åtgärderma der i landet, och som i flera fall förtjenar reproduceras; den lyder som följer: En tung, qvalmig luft hvilar tryckande öfver landet. Alla klasser af befolkningen lida, armåerna ensamt undantagna, hvilka mot full krigaflöning låta kringforsla sig på jernbanorra. Handel och industri förlamas af stockning förtroendet har vikit och lemnat rum för farhgor och oro i alla sinnen. Till allt detta är nindre Schwarzenbergs politik, än hr finansmiastern von Kraus stats-ekonomiska system närmaste skulden. Genom guldets plötsliga fallande i värde, hafva penningeförhållanderna nu råkat i den yttersta förvirring. Uti provinserna vill man nu mera knappast emottaga de misskrediterade banknoterna i handel och vandel; för pappersmynt stiga priserna en tredjedel, och eit 20-kreuzerstycke har värde af en half gyllen, och dena som är nog lycklig att komma öfver några silfvermynt, aktar sig nog att åter utstäppa dem i rörelsen. Uti Innsbruck utbr:die sig för några veckor sedan det ryktet, att banknoterna skulle inom kort reduceras till hälften af deras angifna värde; hela verlden skyndade då till köpmansbodarna för att utbyta sitt pappersmynt mot varor. Bodarna tömdes och de handlande hade en rik skörd af riksbainkssedlar. En annan sida af saken visar ännu allvarsammare följder. För att förskaffa banknoterna någon kredit, utfärdades år 1849 en lag, hvilten innehöll den otroliga och oerhörda föreskriften, att hvarje kapital, som blifvit utlånadt uti hvilken inländsk myntsort som helst, måste återbetalas i banknoter, äfven om för återbetalningen en klingande myntsort blifvit slipulerad i skuldebrefvet! Nå väl! Öfver dylika våldsgerningar mot privat eganderätt förvånas man endast utom Österrike; här lefver man deremot städse under de makägandes damoklessvärd. Hvad var följden af denna högst rättsvidriga förordning? Hvar och en som möjligen var i stånd dertill, uppsade sina stående lån och betalade med hantnatar aftaor darac uranrunelisa värda Anh