motionären 3 verklagats, må upphöra och hvarom de
kunds exzilla nådig föreskrift.s
—— —
Hotion i Borgareståndet af hr Gustafsson.
En händelse, ingripande 1 folkets rätt att endast
genom rikets ständer sig hbeskatta, bar synts mig
påkallla uppmärksamhet. Saken rörer denna gång
ett mjindre antal personer, så att rättelser blifver
desto lättare; men då exemplet är af vida större
vigt, bör man ej genom liknöjd tystnad låta det
få passera.
Frågan är: skall en medborgareklass, som i följd
af burskap bar rättighet att föryttra vissa varor och
för sitt yrke utgör alla lagliga utskylder, kunna utan
ständernas beslut underkastas ny beskattning för
hvarje serskild srtikel? Får en länsstyresman eller
annan motsvarande embetsman egenmyndigt pålägga
sådan skatt och tunga?
Eller — för att ställa frågan märmares till den åsyf-
tade händelsen — kan Konungens befallningshaf-
vand: gifva åt handlande eller andra varuförsäljande
borgire i städerne denna föreskrift: J skolen hafve,
edra bodar och andra försäljningsställen tillslutna
undr vissa timmar på dagen, derest j ej viljen
undekasta eder en viss årlig afgift!
Deta har nyligen händt en klass af borgare här
ji Stckholm. Denna stads traktörer, utgörande för
närvirande ett avtal af fyratiofyra, hafva, för utöf-
niogm af sitt yrke, ej blott burskapsrätt, utan äf-
ven ett kongl. reglemente utfärdadt af konung Adolf
Fredrik den 23 November 4770, hvilket i sin 7:de
paragraf förpligtar och alltså äfven berättigar socie-
tetens medlemmar att, vid förlust af deras borgare-
rätt, hålla mat, vin, dricka och bränvin för gäster
bäåttrie och sämre, efter hvars cch ens tillfälle och
lägenhet. För utöfningen af dessa rättigheter, har
naturligtvis societeten måst erlägga de lagligen påi-
bjudma utskylderna. Men, vid en nyligen skedd regle-
ring uti försäljningen af spirituosa i hufvudstaden,
har oförmodadt öfverståthållareembetet påbjudit att
— derest traktörssceieteten ville ostörd utöfva sina
borgerliga rättigheter under alla timmar på da-
gen då andra värdshus få hållas öppna — med-
lemmarne måste, hver för sig, årligen till stadskas-
san erlagga en afgift af minst 400 rdr bko. Attett
sådant onus had2 blifvit ålagdt öfrige värdshusid-
kare, kunde ej klandras, emedan dessas rättighet till
bränvinsminuterirg berodde helt och hållet af öfver-
ståthållareembetets godtfinnande, enär till och med
källarmästare elier vinskänkar, som länge af praxis
idkat en sidan minutering, likväl icke hade någon
i lag stadgad rätt att derföre åberopa.
Traktörs-societeten var den enda som i hufvud-
stadten hade en siden rätt förenad med sitt burskap;
och anspråket på dess ostörda begagnande utan alla
egemmäktiga pålagor var desto klarare, som den var
uttryckligt nämnd och bekräftad genom ett kongl.
reglemente.
Den nya beskattning, som blifvit pålagd ifrågava-
rande borgareklass, är alltså uppenbart olaglig i sin
princip; och i des: tillämpning kar man sträckt
orättvisan ännu längre. Ty, omen medlem af socie-
teten förmedelst sjukdom, eller i följd af uppsägning
från en rörelselokal, som icke straxt kan ersättas,
eller i följd af annat binder, nödgas inställa utöfoin-
gen af sitt yrke under någo! år; så tillåtes honom
icke att åter upptsga rörelsen, så framt han icke på
auktion vill inropa rättigheten dertill med en för-
höjning uti den extra beskattningen till kanske 2 å
300 rdr bko. Detta torde vara försia exemplet att
beröfva bergare deras burskapsrättigheter för sjuk-
dom eller rörelsens inställande under någon tid, hvil-
ket man här tillåtit sig. -
Enär detta godtyckliga förfarande förgäfves blifvit
öfverklagadt, hemställer jag vördsammast att i den
stadga för bränvinsörsäljningen, som, i förening med
bevillningers reglerande, blifver beslutsd, må infö-
ras,, att — såsom redan ifrågakommit — icke hädan-
eter niget burskap må meddelas å rättigheten att
i micut försälja bränvin samt andra brända eller
destiilarade drycker, men dervid enär lagen ej bör
vara retroaktiv, göres det förbehåll, att de ännu
qvarlefvande, som, på grund af förutnämnde kongl.
reglemente, -redan innehafva burskap å dylik mi-
nuterisg, äfvensom enker efter sädane borgare, mi
sina i reglementet bestämda rättigheter oqvaldt ut-
öfva, utan att derföre bela:tes med andra utlagor är
d2, som i vanlig ordsing tilkomma Kongl. Maj:t och
kronan, eller ock skola till staden, i följd af deras
borgerliga näring, utgöras.
Då detta förbebåll fästes bott för et inskränkt
och årligen sig miaskende antsl; så är xättvisans
och billigbetens kra! bär så lätt och så utso upp-
offring tiltfredsställdt, att jag Vigsr hoppas, att-äl-
loflisa borgareståndet skall finnas benäget att genor
bifall till mi.t förslag undanrödja exemplet af ettin
grepp i ständernes beskattningsrätt, som aldrig böj
ljikgiligt föråragas. on
Om remiss hära! till bevillningsutskottet anhille:
vödö dsamt, jemte det jag urbeder mig att få gärski!d
tiil! utskortet låta följa hindlingar, som fullständig
vppplrsa frågsns beskaffenhet.