motionären 3 verklagats, må upphöra och hvarom de kunds exzilla nådig föreskrift.s —— — Hotion i Borgareståndet af hr Gustafsson. En händelse, ingripande 1 folkets rätt att endast genom rikets ständer sig hbeskatta, bar synts mig påkallla uppmärksamhet. Saken rörer denna gång ett mjindre antal personer, så att rättelser blifver desto lättare; men då exemplet är af vida större vigt, bör man ej genom liknöjd tystnad låta det få passera. Frågan är: skall en medborgareklass, som i följd af burskap bar rättighet att föryttra vissa varor och för sitt yrke utgör alla lagliga utskylder, kunna utan ständernas beslut underkastas ny beskattning för hvarje serskild srtikel? Får en länsstyresman eller annan motsvarande embetsman egenmyndigt pålägga sådan skatt och tunga? Eller — för att ställa frågan märmares till den åsyftade händelsen — kan Konungens befallningshafvand: gifva åt handlande eller andra varuförsäljande borgire i städerne denna föreskrift: J skolen hafve, edra bodar och andra försäljningsställen tillslutna undr vissa timmar på dagen, derest j ej viljen undekasta eder en viss årlig afgift! Deta har nyligen händt en klass af borgare här ji Stckholm. Denna stads traktörer, utgörande för närvirande ett avtal af fyratiofyra, hafva, för utöfniogm af sitt yrke, ej blott burskapsrätt, utan äfven ett kongl. reglemente utfärdadt af konung Adolf Fredrik den 23 November 4770, hvilket i sin 7:de paragraf förpligtar och alltså äfven berättigar societetens medlemmar att, vid förlust af deras borgarerätt, hålla mat, vin, dricka och bränvin för gäster bäåttrie och sämre, efter hvars cch ens tillfälle och lägenhet. För utöfningen af dessa rättigheter, har naturligtvis societeten måst erlägga de lagligen påibjudma utskylderna. Men, vid en nyligen skedd reglering uti försäljningen af spirituosa i hufvudstaden, har oförmodadt öfverståthållareembetet påbjudit att — derest traktörssceieteten ville ostörd utöfva sina borgerliga rättigheter under alla timmar på dagen då andra värdshus få hållas öppna — medlemmarne måste, hver för sig, årligen till stadskassan erlagga en afgift af minst 400 rdr bko. Attett sådant onus had2 blifvit ålagdt öfrige värdshusidkare, kunde ej klandras, emedan dessas rättighet till bränvinsminuterirg berodde helt och hållet af öfverståthållareembetets godtfinnande, enär till och med källarmästare elier vinskänkar, som länge af praxis idkat en sidan minutering, likväl icke hade någon i lag stadgad rätt att derföre åberopa. Traktörs-societeten var den enda som i hufvudstadten hade en siden rätt förenad med sitt burskap; och anspråket på dess ostörda begagnande utan alla egemmäktiga pålagor var desto klarare, som den var uttryckligt nämnd och bekräftad genom ett kongl. reglemente. Den nya beskattning, som blifvit pålagd ifrågavarande borgareklass, är alltså uppenbart olaglig i sin princip; och i des: tillämpning kar man sträckt orättvisan ännu längre. Ty, omen medlem af societeten förmedelst sjukdom, eller i följd af uppsägning från en rörelselokal, som icke straxt kan ersättas, eller i följd af annat binder, nödgas inställa utöfoingen af sitt yrke under någo! år; så tillåtes honom icke att åter upptsga rörelsen, så framt han icke på auktion vill inropa rättigheten dertill med en förhöjning uti den extra beskattningen till kanske 2 å 300 rdr bko. Detta torde vara försia exemplet att beröfva bergare deras burskapsrättigheter för sjukdom eller rörelsens inställande under någon tid, hvilket man här tillåtit sig. Enär detta godtyckliga förfarande förgäfves blifvit öfverklagadt, hemställer jag vördsammast att i den stadga för bränvinsörsäljningen, som, i förening med bevillningers reglerande, blifver beslutsd, må införas,, att — såsom redan ifrågakommit — icke hädaneter niget burskap må meddelas å rättigheten att i micut försälja bränvin samt andra brända eller destiilarade drycker, men dervid enär lagen ej bör vara retroaktiv, göres det förbehåll, att de ännu qvarlefvande, som, på grund af förutnämnde kongl. reglemente, -redan innehafva burskap å dylik minuterisg, äfvensom enker efter sädane borgare, mi sina i reglementet bestämda rättigheter oqvaldt utöfva, utan att derföre bela:tes med andra utlagor är d2, som i vanlig ordsing tilkomma Kongl. Maj:t och kronan, eller ock skola till staden, i följd af deras borgerliga näring, utgöras. Då detta förbebåll fästes bott för et inskränkt och årligen sig miaskende antsl; så är xättvisans och billigbetens kra! bär så lätt och så utso uppoffring tiltfredsställdt, att jag Vigsr hoppas, att-älloflisa borgareståndet skall finnas benäget att genor bifall till mi.t förslag undanrödja exemplet af ettin grepp i ständernes beskattningsrätt, som aldrig böj ljikgiligt föråragas. on Om remiss hära! till bevillningsutskottet anhille: vödö dsamt, jemte det jag urbeder mig att få gärski!d tiil! utskortet låta följa hindlingar, som fullständig vppplrsa frågsns beskaffenhet.