Derefter algåfvos två proklamationer af ståtbåtlarskapet, ur hvilket Beseler afträdde, och i den till folket säges: Fredstraktaten af den 2 Juli 1850 erkände ånyo vårt lands rättigheter och öfverlät till hertigdömena, att med egna krafter beskydda deras rättigheter (?). Sedan nu tyska förbundet beslutat genomföra freden med löfte att försvara Holsteins rätt och det urgamla förkållandet mellan Holstein och Slesvig (?) var ståthållarskapet förpligtadt att anbefalla tiendtligheternas upphörande och har ställt landsrättigbeterna under tyska förbundets beskydd.n Vidare t:ekades armeen och folket för dess tipperhet och beredvillighet att uppoffra; och förklarades att ståthållarskapet ansig sig förpligtadt att bemedla öfvergången till en ny regering, som skulle insättas af tyska förbundet, samt derefter nedlägga sin myndighet. I proklamationen till armeen yttras i början ungefär detsamma, och säges vidare: Ståtbållarskapet har derföre låtit fiendtligheterna inställas. Den danska armeen skall draga sig tillbaka och endast lemna qvar i Slesvig de truppafdelningar som erfordras för ordningens upprätthållande. Den Slesvigholsteinska armeen bibehåller fästningarne Rendsborg och Frederiksort besatta, äfvensom de till dessa fästningar hörande rayons; den öfriga armåen går tilbaka öfver KEideren och ingår i sina kantonementer. Tvåtredjedelar deraf erbålia permission sedan de ditkommit. Cadrerna förblifva och vid dem vapen-, biklädnads:och uredningsförråderna.n Slutligen uppmanas till ordaing och disci plin. Öfverbefälhafvaren, general v. d. Horst utgaf den 13 sin proklamation till armeen, hvari säges: att armten vunnit under striden Europas beundran, att den nu följes af dess delta gand2, och uppmanas till luga och ordning. m. m. Konferenserna mellan kommissarierne, i hvilka äfven den danska kommissarien grefve Re vent!ow-Criminil och Lauenburgska ståtbållaren grefve Kiemansegge deltaga, hållas pu i Hamburg. Maa tror allmänt att grefve Reventlow-Criminil kommer att emottaga regeriogen i Holstein och Lauenburg, samt dertill bemyndigas 2f förbundet. Börsen-Halle påstår, att emellan kommissar:erne icke råder full emghet. Da österrikiska exekutions-trupperne voro framkomna till Läneburg; och man trodde flera följa. Aunu den 14 hade holsteinarne icke dragit tillbaka sina förposter vid Eideren. Landsförsamlingen hade ej heller ännu upplöst sig; men höll ej mer off.ntlig sammankomst, sedan vid en sådan några ledamöter ifrågasatt dess behörighet att vara samlad, och två närvarande chefer för regeringsdepartementer derpå icke kunnat afgifva något förnekande svar. ! General Thimen, preussisk kommissarie, hade rest till Mechlenburg, och general Mensdorff, österrikiske kommissarien, till Hildesbeim, för att konferera med de kommenderande generalerne öfver exekutionstrupperna; men de väntades tillbaka till Hamburg den 16 dis. Den s. k. nordiska festen kunde ej i Köpenhamn hållas den 13, utan blef uppskjuten till den 14 dennes, då den hölls i studenatförenirgen. FRÅNKRIKE. Monitören för den 10 dennes innebåller ändtligen utnämningen af en ny minister, al hvilkens 9 medlemmar 4 hörde till den förra ministeren. Baroche, Rouher, Fould och Parieu behålla sina befattningar, nemligen inrites,jusbtie-, finans. och undervisningsportföljerna. De nya ministrarne äro följande: Drouyn de LHuys, utrikes minister. General Regnault de Saint-Jean d Angely, krigsminister. Theodsre Ducos, marinoch kolonialminister. Magne, minister för allminna arbeten. Bonjean, minister för åkerbruk och handel. I sammanhang härmed förkunnas att genera! Changarniers dubbla befäl (öfver både linietrupper och nationa!gardet inom Seinedepartementet), hvilket på sin tid uppväckte så mycket tadel, blifvit upplöst och deladt melIlan general Perrof, som blifvit utnämnd till högste befålhafvare öfver. nationalgardet, och general Baraguay dHilliers, som erhållit befälet öfver linietrupperna. General. Carrelet bibetåller sin befattning såsom befälhafvare öfver första militärdivisionen. Isynnerhet Changarniers entledigande förargade majoriteten, hvars representant och heros han var. Följden blef derföre en häftig storm inom nationaiförsamlingen. Genast vil sessionens början den 10 dennes uppträdde Remusat med en iaterpellation till det nya kabinettet, hegärande upplysning om anledningen till minis:erförändringen. Han förklarade derjemte, att om ministeren icke afgåfve tillfredsställande upplysningar, så ämnade han föreslå, att församlingen genast st ulle draga sig tillbaka i afdelningarna för att utvälja ett utskott, hvilket ägde vidtaga de åtgärder, com omständigbeterna kunde kräfvå. Inrikesministern Biroche tog ordet i den rn NN RE rr OA — 00 oo MM Mm oo KA